Låt oss leka med metaforen så här.
Jag har 61 ägg som ska tas från hönshuset till gårdshuset. Bonden säger, vet du vad jan, det bästa sättet är att du lägger 60 ägg i den stora korgen och det sista ägget som inte får plats lägger du i den andra korgen. Jag protesterar, det kan ju inte vara rimligt att lägga 60 ägg i en enda korg(!). Det är ju jätteriskabelt. Det borde ju vara bättre att sprida ut de där 60 äggen i 10 korgar.
Det låter ju sunt och förnuftigt ändå tills vi lägger på en annan dimension:
-
Den stora korgen med 60 ägg bärs av bonden som har gjort detta i 50 år och vet hur man gör.
-
Om jag ska lägga äggen i 10 korgar, då kan bonden inte ta dem och sättet att ta in dem är att använda gårdshundarna som ska bära korgarna i munnen. Dessutom så vet vi från husdjurstråden att detta är hundar som inte gillar katter som när de får syn på en sådan kommer släppa korgen och och springa efter dem med den stora sannolikheten att äggen går sönder.
Plötsligt påstår jag att det är lägre risk att låta bonden bära 60 ägg i en korg än att låta 6 sex hundar springa med 1 korg med 10 ägg var.
Jag fattar att det är en dålig metafor, men jag den visar förhoppningsvis på att det är inte antalet korgar eller ägg per korg som spelar roll. Andra förutsättningar kan stjälpa hela resonemanget. Många av oss - inkluderat jag - hamnar hela tiden i fällan med 1-level-thinking att 10 korgar är bättre än 1 korg. Det stämmer i vissa fall, men inte i andra och just marknadsvikt är ett sådant fall.