Vi har blivit tillfrågade om vi intresserade av att köpa en fastighet när paret som bor där flyttar ut. Vi är väldigt intresserade eftersom fastigheten gränsar till vår och det skapar fantastiska möjligheter för uthyrningar plus att vi vill öka vår bostadsyta. Det är ett parhus där vi äger ca 75% av ytan idag. (Har varit delat på 4 tidigare. Så klart vill vi ha den sista biten plus att det ligger ett bostadshus till på grannens tomt som vi kan hyra ut.
Nu till min fundering. Paret är strax över 70 år och har inga större krämpor. Detta innebär att det kan bli aktuellt med ett köp alltifrån nästa vecka till 25 år fram i tiden.
Just nu ligger vi 95/5 i aktier och amorterar 3% årligen. Hur hade ni tänkt kring fördelningen? Funderade på att se det som ett pensionsspar där man ökar räntedelen något varje år. Men samtidigt kan ju våra egna familjeförhållanden och bostadspreferenser ändra under åren.
Ska man blanda in någon marknadsneutral hedgefond? Vill egentligen inte pga avgifter och tveksamma resultat men kommer egentligen inte på någon bättre idé.
Kan ni inte få köpa deras del idag, mot att ni lovar att de får fortsätta hyra sin del så länge de önskar? Det vore ju er bästa investering, eftersom värdet sannolikt kommer att stiga. Därtill skulle paret få loss kapital redan idag, som de kan sätta guldkant på sin tillvaro med. Överenskommelsen skulle såklart bli komplicerad när det gäller vilken hyra som vore skälig, men det borde ju gå att hitta en formel för det både nu och för framtiden?
Jag håller med föregående talare, men med tillägget att det är svårt att ge råd fullt ut då vi inte vet om huset är värt en halv miljon, fem miljoner eller tio miljoner. Det påverkar ju också hur man ser på vad man kan krama ur när det blir skarpt läge.
Jag får plötsligt upp bilden av det lilla röd-vita fyralägenhetershus jag bodde i när jag flyttade hemifrån
Bra idé men faller lite på att det kan ta så pass lång tid. Vad händer om jag och min fru vill skilja oss om 10 år. Då är vi fast med ett hus som vi inte kan sälja för att vi har lovat dem att de får hyra hur länge de vill. Även om det går juridiskt hade jag inte klarat det moraliskt.
Aha, då förstår jag att det krävs lite slantar och inte är nå’t man kanske löser över en eftermiddag.
Jag hade inte satsat på att slå marknaden med nå’n dyrare fond, utan isf hellre låna till köpet eller försökt göra upp en köpehandling där ni betalar av till paret. Det vore ju också en variant att titta på.
Men är inte amortering på ert hus perfekt då? Värdet på er del (och möjligheten att belåna den) borde ju korrelera helt med värdet på den andra delen…?