Jag sitter och läser lite om investeringssparkonto (ISK) och vill höra om jag har förstått det rätt.
1: Man kan investera för obegränsade medel på en ISK.
2: Man betalar skatt som en procentsats av schablonintäkten. För 2024 är procentsatsen 2,94 % av hela kapitalunderlaget, och därefter 30 % av det i skatt.
3: Man kan investera i alla typer av erkända värdepapper (även aktier noterade t.ex. på NASDAQ i USA).
Ett exempel:
Man investerar 10 miljoner kronor i en ISK per 1 januari 2024.
5 miljoner kronor i statsobligationer eller annan “fixed income”. Räntorna betalas ut kvartalsvis till ISK.
5 miljoner kronor i amerikanska, svenska och danska aktier.
Du verkar ha räknat rätt. Ska du vara noggrann så ska du räkna insättningen också vilket motsvarar ett extra kvartal.
Det som gör skatten låg i ditt exempel är att du har valt att räkna med 20% årlig avkastning. Det är inte sannolikt att du har den avkastningen varje år. Vissa år kommer du gå back men betalar ändå skatten. ISK har en schablonskatt som är tänkt att vara ungefär samma som vinstskatten på en depå, över långa tidsperioder. Det är inte tänkt att ISK ska vara ett rabatterat konto. Ibland blir det billigare, ibland dyrare.
Hej Emil. Tack för ett bra svar. Det är snällt av dig. Det kan jag verkligen se: Ju högre procentuell avkastning, desto mindre skatt. Men det är ändå galet, tycker jag. Om man har en avkastning på 100% på ett år, så behöver man bara betala knappt 2% av avkastningen i skatt.
Och om du har 0% avkastning så får du betala oändligt mycket skatt. Svaret är som sagt att nivån är tänkt att bli likvärdig med vinstskstten på en depå.
Kontot togs fram för att lösa två problem:
Folk behöll dåliga investeringar i sin depå bara för att inte utlösa skatt. Det ledde till en ineffektiv marknad. Sannolikt har många förlorat mycket pengar på grund av det, jämfört med om de hade kunnat byta till den investering de egentligen ville ha.
Det var krångligt att deklarera försäljningarna, särskilt om du haft en investering under väldigt lång tid eller månadssparat.
Det var dessa två problem man ville lösa med ISK. Det man kom fram till var att en schablonskatt kunde automatiseras. Eftersom skatten dras regelbundet så blir det inga särskilda skatteeffekter av att sälja sin investering. Det går också att genomföra en ISK-flytt för att flytta pengarna till annat ISK utan att trigga någon ny skatt.
Det enda problemet som kvarstod var att bestämma vilken nivå man skulle ha på skatten. Då har man kommit fram till statslåneräntan som bas, med ett påslag som motsvarar en riskpremie. Denna nivå har man också trimmat in några år efter att kontot infördes.
Som sagt, nivån som är nu bör vara ungefär likvärdig med en aktiedepå. Har man ISK så betalar man sannolikt ungefär lika mycket skatt i sitt liv på sin investering som en person med depå. Faktum är att någon som är riktigt flink på det här med skatter kanske kan få ner en depå att bli billigare genom att utnyttja möjlugheten att dra av kapitalförluster. Det hsde jag själv kunnat tjänat på när jag sålde en bostad med förlust.
Svaret är som sagt att nivån är tänkt att bli likvärdig med vinstskstten på en depå.