Tips på helgläsning som jag tyckte var intressant.
By most standards, humanity has made more progress over the last two centuries than at any other time in history. It took us nearly 12,000 years to go from a world population of 4 million people to 1 billion, then we exploded to ~8 billion in 200 years.
It’s hard to wrap our minds around just how quickly the world improved in the 19th and 20th centuries. Aviation technology took us from the Wright Brothers’ first flight in 1903 to the moon landing just 66 years later. Insulin and penicillin were both discovered in the 1920s. Polio was virtually eradicated by the turn of the 21st century.
We have more money, more knowledge, and more freedom than our ancestors had at any other time in history. We can live where we want, do what we want, and spend our time with whom we want.
Despite our good fortune, we have never been more miserable.
Depression rates are higher than ever. We have an obesity epidemic. Life expectancies leveled off years ago. Marriage rates have been in free fall for decades. No one is having kids. Despite every conceivable metric showing that we are “winning,” it feels like we are losing.
samt
4) The hedonic treadmill is real, and it affects all of us.
Earlier this week, The Wall Street Journal published an excellent piece on money and happiness. One of the most fascinating takeaways? Folks across all levels of the income spectrum believed that they would need a 50% raise to feel happier/less stressed.
My $0.02? Because upward mobility is possible, and we have all either experienced it ourselves or we know people who have, we internalize these expectations of more money. Our baseline financial situation is no longer any particular level of money. Our baseline is a state of constant ascent. When that ascent slows, we grow anxious.
Jag tvivlar på att detta är sant. Jag tror att folk var olyckliga förr med, men att de inte hade samma möjlighet att uttrycka det eller tänka på det. Hade du som antropolog gått runt och gjort lycklighetsstudier på folk förr så hade du nog blivit ganska nedslagen på samma sätt som nu.
Jag tror dessutom de var olyckliga av många fler orsaker än nu. Man kan bli ganska nere av att ha inflammerad blindtarm om det inte går att operera, ont i tand om det inte finns tandvård. Det är jobbigt att bli blind eller tappa foten av diabetes. Det är nog ganska sorgligt att förlora hela sin familj och de flesta man känner i digerdöden också.
Är man instängd i ett liv man tvingats in i för att det inte finns det några sociala skyddsnät så att man saknar möjlighet eller ens laglig rätt att skilja sig, så kan man bli ganska nere. Att i det läget tvingas poppa ut massa kids som kan försörja en när man blir gammal, trots att man egentligen inte vill, det är nog en grund för depression också.
Jag gissar att människor mått ungefär lika under alla tider. Vi får bara olika problem har vi i grunden inga ”riktiga” problem så har vi förmågan att måla upp och skapa några. Eftersom vi pratar upplevda känslor så blir det dessutom så otroligt svårt att bedöma dessa med några mått som går att jämföra mellan olika personer och även över tid.
Det vi med all sannolikhet kan slå fast är vi rent materiellt har det långt bättre än någon gång i historien. Vi har samtidigt hela världen att jämföra oss med idag vilket ger upphov till fler potentiella brister i våra liv jämfört andra. Jag tänker mig att båda dessa scenarion kan vara rätt samtidigt. Vi har större skäl rent materiellt att må bra men detta är i grunden inte vad som skapar lycka. I alla fall inte som jag tror.
Rent materiellt har vi färre skäl att vara olyckliga då vi har det så otroligt mycket bättre men genom jämförelse mot andras tillgångar är detta ändå skäl till en ökad upplevd olycka.
Med teknik idag förändras vår sociala interaktion som på vissa sätt är magiskt. Vi kan ha detta utbyte av tankar med människor långt bort som vi aldrig träffat. Men vi verkar tappa den vardagliga sociala kontakten som jag tror är så otroligt mycket viktigare för oss. Nya tider - nya problem.
Den svåra nyckeln för alla att försöka lista ut är nog någonstans vad lycka betyder för en själv och våga leva efter detta. Inte andras förväntan eller definition av vad man borde må bra av. Då vi är sociala djur verkar detta extremt svårt att få till i praktiken.
Ska ta mig igenom artikeln för lite mer input under någon av lillens sovpauser under dagen.
Tycker det ser ut som att hela premissen för artikeln är fel och att han sedan radar upp några punkter av personligt tyckande utan att kunna presentera något belägg för dessa åsikter.
Allt han säger har jag fångat upp i min omgivning och längst ut hos bekantas bekantas bekantas beteende och deras avkommor.
Allt som gäller idag är klicks, visningar och snabba belöningar. Vårt koncentrationsspann har sjunkit från över 2 minuter till under 10 sekunder de senaste decennierna.
Båda dessa herrar säger att vi människor inte är skapade för det som vi idag har och gör. Rätt eller fel. De har många som följer varje ord de säger…
