Jag bor i en borätt där jag äger 10 % och mamma vill inte jag ska flytta

Jag känner att jag måste skriva lite till. Lura inte i den stackars pojken att mamman har lurat honom på 90 !

Differerensen är 5 procent, och det är kanske fullt möjligt att det finns någon förklaring till detta.

Fast blir det verkligen så? Borätten säljs för x kronor. Från köpeskillingen ska banken ha sitt. Av det som blir kvar äger mamman 90 % och dottern 10% i enlighet med ägarförhållandena. Om det inte finns något i kontraktet att skulden bara ska dras från mammans del av köpeskillingen.

Vill inte din Mamma att du ska utbilda dig? Märklig inställning!
Hon kanske bara inte tycker du är mogen ännu.
Förslaget ovan om familjerådgivning tycker jag lät bra.

Antag att lägenheten kostade 1 miljon kronor där insatsen var 150k och TS stod för hela denna summa men bara äger 10% av lägenheten. Säg att lägenheten nu är värderad till 1,2 miljoner och den säljes. 850k går till banken (förutsatt att ingen amortering gjorts), av resterande 350k kommer TS få 35k och morsan 315k. Dvs TS har gått i förlust. Ägandet borde stå i proportion till den mängd insats man lagt in för att man inte ska gå i förlust (förutsatt att bostaden inte gått ned i värde), dvs att TS borde ha ägt 100% av lägenheten och morsan endast stått med på lånet. Dvs även om det var 15% som det talas om ovan så hade hon gått i förlust.

Om det inte finns något kontrakt som säger att typ TS först ska få tillbaka sin instats och därefter fördelas pengarna enligt 10/90%. Exempelvis något sorts skuldbrev på summan.

1 gillning

Jag vet inte vad du har för erfarenhet. Själv vet jag bara att jag har medverkat vid 100-tals fastighetsöverlåtelser.

Varje låntagare löser givetvis sina egna lån. Frågeställaren har ingenting att göra med mammans lån.

Skulle däremot fastigheten säljas med förlust, och mammans andel inte räcker till lånet, då kan banken ta pengar från den andra ägaren. Sonen har ju skrivit på som annan pantsättare, och därmed även lämnat sin del som pant för mammans lån.

1 gillning

Jag har ragit för givet att mamman ensam står för lånet.
Säljs lägenheten för 1200 000 erhåller frågeställaren 120 000 kr. Resten tillfaller mamman som får lösa lånet.

Har banken ingen fordran på sonen, kan han givetvis inte blandas in när lägenheten säljs med överskott

1 gillning

Det antog jag inte, men förhoppningsvis är det så. Då har han bara gett bort 5% och inte 90%. Vilket är mycket bättre, för med den prisuppgången som varit så borde han få tillbaka allt han gått in med :slightly_smiling_face:

Låter som du har bäst koll, så jag hade nog lyssnat på @Nestor

Okej, då har jag fel även här. Jag byggde på en tvist vi haft i släkten och för kom de fram till att man ska betala allt, inklusive rättegångskostnaderna, enligt ägarandel. Men säkert ett specialfall som inte gäller här.

1 gillning

Ja, alltså, i rätten ska man säkert betala till varandra enligt ägarandel. Men om man inte betalar till föreningen och banken så riskerar alla betalningsanmärkningar.

Då förstår jag hur du resonerar - jag bara utgick från att de stod tillsammans på lånet men det är ju inte alls säkert att det är så.

Givet alla frågor och snårigheten i detta hade jag rekommenderat att du kontaktar en jurist för vidare vägledning. Samla på dig all dokumentation, eventuella avtal mm och kontakta en juristfirma. Det brukar finnas bra lokalt där man bor.

1 gillning

Jag hade nog kört på detta som första spår, och försök nog mer än en gång. Vore bäst ut ska synpunkter.

Jag hade nog bara tagit till detta om det blev absolut nödvändigt.

När vi hamnade i en tvist i släkten så slutade det med att flera blev ovänner, och juristernas kostnader åt upp det mesta. Kan vara billigare att hitta en kompromiss med dina föräldrar.

Yes. Jag kanske skrev otydligt. Tänkte mer som konsultation för att se vilka rättigheter el dyl man kan hävda i situationen. Inte som företrädare. Håller helt med om att man ska undvika det du beskriver så långt som möjligt

2 gillningar

Håller med - och det brukar ju finnas möjlighet att få 15 min gratis konsultation via juriststudenter eller för den delen juristbyråer också.

Håller med många i tråden ovan som pekar på att det underliggande kruxet är din mammas tro att hon kan bestämma hur du kan/ska/bör leva ditt liv, vilket skaver så mamma jag är. Min uppgift som mamma är ju att göra mina ungar flygfärdiga, inte knyta dem till mig förevigt.

Så jag håller tummarna för att ni lyckas lösa knutarna som finns både praktiskt med lägenheten men också relationsmässigt.

:pray:

1 gillning

“Hur kan jag bli av med borätten och få tillbaka min insats som jag behöver när jag ska börja plugga i storstaden?”

Vore det möjligt att hyra ut din bostadsrätt ett år, för lite mer än hyran du betalar?
Och i din tur hyra nåt i stora plugg-staden…för pengarna du får in på din brf i “hemmastaden”?

Om man ska studera ges kanske OK fr brf…och till mamma (o pappa) skulle jag säga att det är för att du inte vill sälja…nu…
För mig vore det, underförstått att det går, ett sätt att lösa ditt problem NU…och “ta ett vuxet” grepp om din situation.
När du sen pluggat klart, får jobb o tjänar pengar så kan du köpa annan borätt själv.
Kanske mamma t o m hunnit bli lite självständig och tränat på att du inte är “runt knuten” hela tiden så separationsångesten för henne lättar?Åk hem o hälsa på o visa att mamma är viktig! Kanske löser det båda problemen…!?

Om mamman hela tiden betalt kostnaden för lånet av sin 85 procentiga andel, och barnet sluppit undan med månadsavgiften så kanske de 5 procenten inte är så mycket att orda om. Vi har inte mammans version av det hela.

2 gillningar

Vilken egoistisk jävla mamma. Herrej*vlar,

Gör dig själv en stor tjänst och flytta och följ dina drömmar. Kanske är hård men såna föräldrar kan gott sitta själva på hemmet utan besök när det väl närmar sig…

2 gillningar

Vi har bara hört den ena versionen, inte föräldrarnas. Under ett långt liv har jag lärt mig den hårda vägen, att inte uttala omdömen förrän man hört båda sidor.

2 gillningar

Jag håller fullständigt med dig. Jag har själv löst det genom reverser till väldigt låg ränta. I mitt tycke bästa lösningen, eftersom barnen har olika kapitalbehov.

En nära vän till mig har en mamma som är lite speciell. Hon har sparat en del av navelsträngen i torkad form och brukar varje år insistera på att hänga den i julgranen. Mamman är annars snäll och så men just den här detaljen är lite udda. Det låter som att du har ett problem av lite snarlik typ.

1 gillning

Kanske enklast är strunta i kontantinsatsen och istället flytta in i en hyresrätt. Tänker att friheten är viktigare än pengarna.