Finansiella derivat är alltid en himla röra men jag ska göra mitt bästa för att förklara i alla fall CDS-biten. Vi får se hur det går med vad sjutton det är de sysslar med hos Captor egentligen.
En företagsobligation är ju ett slags skuldebrev, det är ett lån till företaget, som har lovat att betala ut en viss summa pengar för obligationen när den löper ut, samt även att periodvis betala ränta till den som äger obligationen. Äger man en obligation så tar man en risk: företaget kan t.ex. gå i konkurs och då kanske de aldrig betalar tillbaka skulden, eller så kanske de bara betalar tillbaka en del av skulden, eller så kanske de omstruktureras och obligationsägarna får ersättning i form av aktier i det omstrukturerade bolaget och… ja du fattar, det finns en risk iaf.
Om det finns en finansiell risk så brukar det också finnas folk som är villiga att betala för att minska den risken (“hedge”), och ett sådant sätt är en Credit Default Swap, eller kreditswapp på hemsk svengelska. Jag tycker Matt Levine är väldigt bra på att förklara finansvoodoo så här är hans förklaring:
The simple description of credit default swaps is that they are insurance against corporate default. You can buy some bonds of a company, and then you can buy CDS to hedge against the credit risk of the bonds. You pay a premium — like an insurance premium — for the CDS. If the company doesn’t pay back the bonds — say, if it goes bankrupt — then you lose money on the bonds. But if that happens, the CDS pays out, and you get a payment on the CDS that is supposed to compensate you for your losses on the bonds.
Most of the time when we talk about CDS around here it’s because that simple description is not quite right. Actually credit default swaps are a bit more complicated than that, in sometimes counterintuitive ways. Here are some of the ways.
First: You could buy CDS to hedge against risk that some bonds you own might default, but that’s not the only reason to buy CDS. [1] You might buy CDS to hedge against some other risk: Perhaps you are a supplier of the company, you worry that if it goes bankrupt you’ll lose business, so you buy CDS to hedge. Or you might buy CDS, not as a hedge, but just as a bet on default: You did a lot of research on the company, you think it will go bankrupt, and you’d like to make some money if it does. (This is sometimes called “naked CDS” and people get mad about it, but efficient markets tend to allow shorting.)
Or you might buy index CDS, not insurance against one company defaulting but a bundle of insurance against a bunch of companies defaulting, as a sort of bet against corporate credit generally, or as a hedge to your general corporate credit risk. Index CDS trades — including the popular CDX series of indexes — consist of a bundle of credit default swaps on individual companies. So you might buy the CDX high-yield index, referencing a list of 100 junk-rated companies; if none of them default, then you lose your premium, but if a lot of them default you get paid. We talked once about Bill Ackman’s very lucrative bet on index CDS at the start of the Covid-19 pandemic: That was not insurance against some particular company defaulting, but rather a bet that credit conditions generally would get worse.
(Texten fortsätter men går in på detaljer som egentligen inte är så viktiga här, om du vill läsa hela så finns den här).
Man kan alltså köpa kreditswappar för att få en hedge mot att ett företag går i konkurs. Men den som säljer kreditswappen (oftast en bank) tar ju då på sig den risken istället, mot betalning naturligtvis, men ändock. Ofta betalar man för CDS:en kvartalsvis, på samma sätt som ett företag löpande betalar ränta på sina obligationer, och den har också en löptid (den går ut ett visst datum). En CDS är alltså en slags omvänd obligation: om t.ex. ett företags kreditbetyg nedgraderas så sjunker värdet på dess obligationer, men CDS:er mot företaget stiger i värde. Man kan se det som att köpa en CDS är att gå kort en viss obligation, medan att utfärda och sälja en CDS är att gå lång obligationen.
En av många saker som hände 2008 var att många såg att t.ex. Bear Sterns och Lehman Brothers var i knipa, så de köpte kreditswappar mot dem för att spekulera i att de var på väg att gå i konkurs. Haken var bara att bankerna som sålde kreditswapparna inte hade någon bra hedge mot den risken, så de hamnade själva i knipa när de behövde betala ägarna till alla kreditswappar de sålt. De som hade köpt swapparna fick dock faktiskt i allmänhet betalt, trots att det satte säljarna i knipa.
Nu kom jag ifrån ämnet egentligen, det vi försökte komma fram till hur Captor Aster Global Credit funkar och om det är något problem med att de investerar i kreditswappar. Till att börja med kan vi ju konstatera att de inte handlar med kreditswappar för att spekulera i att konkursmässiga bolag kollapsar; syftet med fonden är ju att få exponering mot de säkraste typerna av företagsobligationer (utställda av mycket kreditvärdiga bolag), och det är också sådana CDS-index den investerar i.
CDS-index är alltså ytterligare en nivå av derivat. Väldigt förenklat så paketeras en portfölj av kreditswapp-kontrakt från ett stort antal olika bolag till ett enda värdepapper med en standardiserad löptid och ett fast slutdatum. Fördelen med detta är att marknaden för ett sådant värdepapper blir väldigt likvid, det är mycket enklare att handla med än en massa olika kontrakt och obligationer med olika utfärdare och löptider och räntor.
Här måste jag dock stanna, för jag fattar faktiskt inte exakt hur Captors strategi faktiskt funkar. Jag vet att de huvudsakligen investerar i mycket säkra svenska obligationer som de sedan använder som säkerhet för att rulla positioner i 5-åriga CDS-index, men det finns en massa detaljer här som jag inte alls är med på, i alla fall inte tillräckligt bra för att våga försöka förklara dem. Kontentan av strategin är i alla fall att man får exponering mot globala “investment grade” företagsobligationer utan att faktiskt behöva äga dem direkt.
Risker finns det ju med CDS, men de är väl inte jättemycket mer riskabla än själva obligationerna; de är ju som sagt typ obligationer fast baklänges. Man får en extra motpart i utfärdaren av CDS:en, men samtidigt är CDS-index betydligt mer likvida och enklare att göra sig av med än vanliga obligationer är.
Vet inte om detta hjälpte alls? Tror jag trasslade in mig en del i förklaringen.
