Jag har aldrig sagt att jag ska ta ut A-kassa som inkomst….
Jag ska gå på mina besparingar och utdelningar.
Nu, medans jag går på A-kassa, söker jag jobb för fullt eftersom min ursprungliga plan var att jobba till 60år men att trappa ner med 10% per år mellan 50 och 60.
Men, trots att jag sökt ca 100 jobb (som alla passar min bakgrund och ligger inom 15mil från hemmet), så har jag inte fått en enda intervju vilket skadar självkänslan något och leder till att man börjar fundera på alternativ…
Jag saknar absolut ingenting från jobbet. Den sociala biten har blivit mycket bättre eftersom jag nu bara umgås och pratar med dom jag vill. Reser när jag vill osv. Frihet är värd tusen gånger mer än materiell rikedom. Kan köpa vad jag vill men har inga drömmar om att köpa nåt dyrt. Äter godare mat nu när jag har tid till att satsa på matlagning som är min stora passion. Har man inga lån så är livet billigt också och inga dyra hobbyn. Man ska göra en budget och försöka hålla sig till den och inte vara rädd för att ta ut pengar från sparkonto eller börsen varje månad till utgifter. Mitt mål är att saldot på kontot ska vara 0kr när jag dör. Är 53år och ska ta ut tjänstepensionen när jag fyller 55år på fem år.
Jag har i bakhuvudet att starta eget då “alla” i min umgängeskrets tjatar att jag är så bra på allt jag egentligen aldrig har haft som stadigvarande jobb.
T.ex. har jag allmän elbehörighet (är utbildad elektriker), kan laga nästan allt som rullar (från mopeder till grävmaskiner), har jobbat med vvs, snickeri, målning, plåtslagare, grävmaskinist, traktorförare mm mm
De flesta tjänstepensioner jag har är 55år på och en vet jag är 65 på.
Privata pensionsspar kan vara 55.
Har räknat på det med allmänna pensionen blir lägre men eftersom jag haft hyfsat hög lön de senaste 15åren och löneväxlat en del så har jag beräknat att om jag går vid 55 så har jag ändå mer i pension än min fru.
Och jämför jag lite med en del andra pensionärer i min omgivning så klarar de sig på betydligt mindre.
Låter som bra förutsättningar att starta eget och välja själv hur mycket eller lite du vill jobba. Dessutom är det vad jag förstår ganska stor efterfrågan på kompetent personal i flera av de yrken du har erfarenhet av. Borde vara ganska lätt att få ett nytt jobb.
Lycka till!
Välkommen till klubben.
Nu arbetar jag men valt gå ner kraftigt i tid (tog beslutet förra veckan)
Jag har aldrig varit intresserad utav ett typiskt svenssonliv med villa/barn/volvo så för mig var valet enkelt.
Jag ser detta som att jag förstartar mitt “pensionsärsliv” vid 30 års åldern 
blev dock chockad över hur några i min omgivning när jag gick ut med denna info tyckte att jag ej gjorde min “plikt” mot samhället som.väljer att jobba så lite som möjligt och tycker jag är lat etc men men man kan ej göra alla glada…. Antar att dom kanske är bittra för att de själva ej vågat göra det som krävs för att följa sina drömmar.
10 inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Samling av OT-inlägg och urspårade sidospår från övriga forumet
Nu har jag en rätt bra “pengspåse” men det vet ju inte dom jag berättat detta för utan tror dom antar att jag ej har mycket sparat (lever väldigt spartanskt) och pengarna jag har i bostaden (obelånad) och aktier är ju inget som direkt syns utåt jag äger ju inga direkta statusprylar.
Men jag tänker varför har dom annars blivit sura och lagt syliga kommentarer? En glad person brukar vara glad om någon annan lever så som den vill.
En äldre person i princip ville över fikat i helgen där vi var ett par personen när jag annonsera att jag i princip knappt kommer arbeta mer sa till mig att jag är lat och skola mig över hur hårt arbete har byggt upp sverige (hon använde andra ord)
Att du får A-kassa, och därefter ev. bidrag beror på att andra människor arbetar och betalar sina avgifter och skatt…
Om du gör din exit utan att nyttja dessa försäkringar så får du sannolikt mer positiv återkoppling på ditt livsval 
Okej du kanske har en poäng här där de kanske antar dessa saker om mig vilket inte stämmer.
Vill ju samtidigt inte behöva i princip skylta med mina tillgångar som tillåter mig göra detta så antar att jag får klassa mig till att folk tror att jag går på a-kassa
Vilket inte igentligen rör mig i ryggen folk får tro vad dom vill.
Nej, men nu har alla tvingats in i det här systemet utan någon möjlighet till egna lösningar, så då kör man väl på det?
Vill flika in. Vad händer om din fru blir sjukskriven eller vill gå ner i tid innan pension? Som par tycker jag man måste tänka på helheten och inte bara sitt egna liv. Oavsett om ni har delad ekonomi eller ej. Fråga henne vad hon tycker. Sen hade jag tänkt på arvet. Att om jag ärver har jag ett ansvar att förvalta det arvet och ge arv vidare så min barn också. Men vet aldrig kanske deras liv blir så att dom kan komma att behöva pengarna. Min pappa levde extremt snålt och sparade på sina 8000 i pension han fick och det är jag så enormt tacksam över för annars hade jag inte kunnat utbilda mig på universitetet.
Min erfarenhet är att gå i pension är en stor livsomställning och många går in i en depression av det. Man har ändå en identitet som försvinner på sätt och vis. Första månaderna/året är guldkant men sen kommer tankarna. Så det gäller att sysselsätta sig på andra sätt och bygga upp det nya livet.
Det låter lite också som break even och jag skulle inte chansa på det. Jag skulle nog jobba 5-7år till och ha lite mer marginaler (inte behöva räkna med arv t.ex). Man vet aldrig!
Många går in i depression av det = källa på detta?
När jag hör dig resonera, känns det som om du redan tagit beslut och vill ha medhåll. Här kommer det från mig, ni verkar sitta tryggt i båten och du trivs och är nöjd med dina småprojekt vid sidan av. Kanske bör du diskutera med frugan också och se hur hon tänker kring framtiden och vilka mål/drömmar hon har. Lycka till.
Vill du ha källa på @Jsmohshm egna erfarenhet? 
Point taken 
Meningsbyggnaden utan ett “att” gjorde att det första kändes som egen erfarenhet och avslutningen av meningen mer som ett påstått fakta.
Mitt råd blir att “praoa” FIRE nu när du ändå är utan. Väg för- och nackdelar och känn efter hur de där familjefrukostarna och framtidsplanerna känns när de sjunker in lite.
Kombinera med lite simuleringar och överväg din yrkesidentitet kontra din eventuella hemmamakeidentitet. Du har ju redan gjort en del av arbetet.
Utifrån det du berättat? Garanterat!
Det beror på hur mycket kompisar du hade där och om du brukade sakna dem efter t ex sommarsemestern. (Mitt tips: Det som fanns gick över väldigt fort.)
p.s. Men skit i a-kassan om du tänker skippa arbete framöver.
Spännande tråd.
Det viktigaste som jag anser är att du känner efter vad du vill göra.
Min personliga erfarenhet av längre tid ledigt från jobbet (5+ månader) är att efter ett tag förstår man inte hur man någonsin hade tid att jobba. Det finns så extremt mycket som skall göras på dagarna. Jobb hinns inte med.
Min ytterst personliga åsikt är också att alla de som säger:
“Vi behöver jobb för att inte må dåligt” eller “vad ska du göra” eller “jag älskar mitt jobb”
bara Cope:ar
(copium = falsk tröst eller bortförklaringar för att slippa inse en obehaglig sanning.)
Hur känner du rent spontant just nu, har du 9-10h över per dag när du gjort allt du vill göra för dagen?
Du får förstås ha din personliga åsikt, men jag anser att du har fel och behöver ompröva den. 
Vi är olika och har olika preferenser och behov. Vissa trivs som fisken i vattnet med att vara lediga och har inga problem att sysselsätta sig med meningsfulla saker på egen hand. Andra trivs bra i ett jobbsammanhang med de strukturer det ger. Vissa är morgonpigga och går glatt upp vid 6 för att “carpe diem” även när de är lediga, för andra är de tidiga morgnarna och väckarklockan det absolut värsta med arbetslivet. Osv.
Det gagnar ingen att utgå från att de som är annorlunda än jag bara är höga på “copium”. Lika lite som det gagnar någon att utgå från att FIRE-communityn består av arbetsskygga latmaskar.
Hade du kollektivavtal så hade jag kontaktat facket, dom kommer med stor sannolikhet bli skadeståndsskyldig (har läst arbetsrätt och hr koordinator utbildning). Sådär får man inte göra helt enkelt.
Grunden för a-kassa är ju att du står till arbetsmarknadens förfogande.
