K14. Metaforen om kortleken i livet | Rastlös själ som önskar bli nöjdare

Ett rikare liv
, , ,
1

Såg det här i en annan tråd av @Cla som jag tänker är värt ett eget ämne:

Så här tänker jag som en metafor. När vi föds så får vi en uppsättning “spelkort” och vår uppgift i livet är att spela dessa spelkort så bra vi kan i livet (och ja, vi får möjlighet att då och då lägga till nya kort / förändra de vi har).

Om vi leker med tanken att ett av dessa spelkort är “Onöjd” eller “Vad kan jag göra bättre?”-kortet. Man kan naturligtvis hitta på en egen titel eller metafor i form av “dataprogram”, “skiva” eller något annat. Men om vi utgår från att kalla det för “Vad kan jag göra bättre”-kortet så har det vissa uppenbara fördelar. Om jag tar mig själv:

  • Det driver utveckling och ständig förbättring i alla områden i livet
  • Det har tagit mig dit jag är i livet just nu (i karriären, pengamässigt etc)
  • Det gör mig duktig och att jag har en hel del färdigheter som inte andra har
  • etc.

Så det finns sjukt många fördelar med det här kortet. Men, precis som allt så finns det ett antal baksidor:

  • Det har en kostnad i form av “onöjdhet”
  • Det har därmed en kostnad i form av “aliveness” att livet inte känns lika rikt som det skulle kunna göra / som det faktiskt är

Så som jag brukar försöka tänka i dessa situationer är att:

  • Kortet är i sig neutralt - det är hur jag väljer att använda det som är det viktiga.

Jag kan välja att spela kortet hela tiden och hela tiden utvecklas, få nya resultat och ha en kostnad i onöjdhet, eller från tid till annan stanna upp och tänka “Hmm, jag behöver inte spela det här kortet hela tiden.” Jag kan faktiskt prova något annat kort t.ex. att spela ett kort som heter “Tacksamhet”, “Firande” eller “Reflektion”, “Närvaro” eller något annat.

Tricket är alltså inte att försöka tvinga sig att bli mer nöjd - tänk typ måla ett äpple orange och låtsas att det är en apelsin - utan att istället lägga till något annat som kompletterar / neutraliserar det andra kortet.

Så tänker jag, hur tänker du som läser? Känner du igen dig? Har du någon annan metafor eller verktyg?

22 gillningar
2

Kan absolut känna igen dessa tankebanor, misstänker att det är fler än man tror som åtminstone någon gång i livet hamnar i grubblerier kring allmän onöjdhet.

Tror också att våra hjärnor spelar oss ett spratt många gånger, ofrivilligt tar den över och ältar saker som hänt (eller borde ha hänt). Steg ett i processen tror jag är att komma ur den loopen och börja tänka framtid istället.

I långa listan med onöjda områden kanske börja med att lösa ett av dom. T ex relationer eller träning. Vilka små delmål kan jag sätta upp för mig själv för att jag gradvis ska känna mig nöjdare med just relationsbiten?

Skapa en framåtblickande målbild och undvika att titta bakåt. Sedan beta av område för område enligt samma metodik.

Lite så tänker jag. :slightly_smiling_face:

4 gillningar
3

Härligt med så raka och lätta förklaringar till oftast komplexa problem.

Mina tankar kring ständiga förbättringar, är att det historiskt har varit tankar som varit mycket viktiga för vår överlevnad och utveckling.

Med det sagt så är effektivitet ett redskap som leder oss som människor framåt, men använder vi denna extremt effektiva utveckling för att må bättre?

Jag skulle snarare säga att vi har blivit fångar i vårt egna “effektivisering ekorre hjul”. Istället för att använda frigjord energi för att tillgodose våra basala mänskliga behov som ger oss energi, skapar vi nya behov som kräver ännu mer energi.

Detta i sin tur leder till psykisk och fysisk ohälsa.

Finns det någon som har lösningen på hur hela samhället TILLSAMMANS ska kunna hoppa av ekorre hjulet och leva effektivt tillsammans?

Då tror jag att vi har lösningen som skulle lindra vår “onöjdhet”.

Jag avslutar med inledningen av låten “Fix You” med Coldplay:

When you try your best, but you don’t succeed
When you get what you want, but not what you need

5 gillningar
4

Jag är själv förbättringsnörd. För mig är det ett kort som kommit till mig med insikten om hur mycket man får aktiskt kan förbättra om man vill.

Mitt sätt att hantera missnöjdheten med att inte ha uppnått mina förbättringsmål är att försöka se dem som en resa eller ett långlopp som tex Vasaloppet.

Jag kan va missnöjd över att inte va vid målet, men ändå nöjd över att va på väg och fira att jag tagit mig 3 mil från start på en bra tid. Och att jag fortfarande känner mig i form att åka vidare mot målet.

2 gillningar
5

Min rastlöshet har minskat allt som jag har kommit in i medelåldern, men även genom läsande och reflekterande. Att lära sig vara nöjd är skitsvårt!

Tycker att ett stoiskt perspektiv, och lite Jordan B Peterson hjälper för att kunna fokusera på rätt saker. I ett samhälle djupt marinerat i FOMO erbjuder Svend Brinkmann`s budskap om att våga välja bort ett bra tankespjärn: Välj bort - få ett meningsfullare liv

3 gillningar
6

Tycker du beskeiver det väldigt bra. Jag läser ofta tips om att man helt enkelt ska njuta av det man har. Det kan av mig tolkas som att det är fel att vilja förbättra, komma längre, ha mer. Och det är ju aldrig roligt att känna att man är otacksam. Men man kan ju inte ändra vem man är som person.
Ska försöka se ambitionen som ett kort man ibland kan lägga åt sidan. Det blir en utmaning!
Själv har jag kommit så långt i min karriärr som man kan göra på min arbetsplats (om man inte vill bli chef eller professor vilket jag inte vill). Det leder till en hel del grubblerier om hur man nu kan utvecklas.

3 gillningar
7

Sånt här tycker jag är så intressant att fundera på, mer än att kunna spara några hundra genom ett visst fondval.

Uppskattar dessa avsnitt i podden @janbolmeson , gärna mer av sånt (vet att alla inte tycker samma :smile:) . Om man tänker värde i livet ger dessa avsnitt mer värde än fonder hit och dit.

5 gillningar
8

Detta har jag funderat väldigt mycket på.

Känslan har genomsyrat hela mitt liv och hjälpt mig både i företagande, relationer och livet i övrigt. Samtidigt har de under långa perioder fått mig att då och då kliva över gränsen till utbrändhet och gett panikkänslor.

Mina problem har varit att allt jag tar mig an ska bli perfekt, samt att jag har vädligt svårt att finna ro.

Det andra är det största problemet, jag känner mig missnöjd om jag inte gör något produktivt eller utvecklande. Jag vet att människor mår bra av vila och reflektion, men inte hittat någon form som passar riktigt. Läsning är det närmaste, men ofta hamnar det under lärande och inte nöje.

Hade varit intressant med en podd om ämnet!

9 gillningar
9

@tankespjarn - sugen? Var ju länge sedan vi körde podd. :wink:

5 gillningar
10

Klart jag är på!

6 gillningar
11

Jag hittade en sak som hjälpte mig att se på mig själv och le.

Det började med att jag för ett tag sen fick frågan från min chef om jag tar på mig för mycket att göra. Hon hade studerat min Outlook kalender med massa bokningar i olika färger.

Jag har i sociala samtal en lugn yta och försöker mörka vilka kort jag har att spela med, för i andra ögon inte se ut som jag är stressad eller aldrig nöjd.

Jag funderade mycket den dagen på hur hon upplevde mig och varför, om de är något fel eller rätt, och varför jag mörkar min törst av kunskap och försöker se ut som jag “latar mig” som andra. De är ju socialt bra att passa in och inte ställa lika höga krav på sin omgivning, eller skina för mycket genom att springa ifrån andra både på rakan och i kurvan.

De som då fick mig att le när jag gick och grubblande va ett schema på kylskåpet.
De va min äldstas sons skolschema som va full packat med massa olika lektioner i olika färger över hela dagen, och ovan på det prov i olika ämnen på samma dag.

Vi tränar våra barn för framtiden med multitasking. Men sen plötsligt när vi blir äldre och får ett jobb så stagner mänden uppgifter och tempot sjuker.

Jag log för jag såg nu att jag inte tappat förmågan att absorbera och njuta av kunskap som ett barn, och fortfarande då har förmågan och förmånen med det att kunna sätta nya valörer på mina kort och kunna spela nya spännande spel i framtiden.

4 gillningar
12

Det här har jag gått och klurat på ett tag nu.

Varit högpresterande hela livet; högsta betyg i allt, svår utbildning, chefstjänst, träna >10h/vecka, marathon, ironman och andra dumheter. Som om livet är för enkelt som det är, måste alltid hitta utmaningar som gör det svårare. Aldrig nöjd.

Sen vände allt när jag fick barn för 4 år sen vid 30. Energi och tid att sträva mot toppen och anta utmaningar försvann. Låter som en enkel och logisk uppgift att ta det lite lugnt under småbarnsåren. Det är det inte. Blivit närmast deprimerad av den stagnerade tillvaron. Svårt att finna glädje i vardagen.

Fattar att det låter som hybris att må dåligt av att inte vara bäst längre, men the struggle is real. Mätt hela livet i resultat och prestation, och det har blivit synonymt med mitt egenvärde. Uteblir resultaten så landar man där jag är nu. Får leta i kortleken och se om jag kan hitta de neutrala korten…

6 gillningar
13

Säker på att de försvann och inte bara att ordningen kastades om?

Barn och dödsfall brukar ju klassas som “signifikanta emotionella händelser” i livet där det blir liksom en kupering av kortleken. Men värderingar “korten” tenderar inte försvinna.

Men är inte tricket att t.ex. lägga till något med ett tävlingsmoment?

Absolut, eftersom du inte får utlopp för något som är viktigt för dig.

Exakt. Så har det ju varit för mig i många år också och jag har fått jobba med min min självkänsla. I dåliga stunder har jag ju till och med frågat mig själv: “Undrar varför Caroline är gift med mig?” och i brist på självkänsla så var svaret: “Ja, jag tjänar åtminstone bra med pengar…”

Landade för övrigt så där hos Caroline… :rofl::see_no_evil:

Njae, varför inte spela ett av de gamla korten som du spelade innan, men att göra det på ett nytt sätt? :slight_smile:

3 gillningar
14

Haha I feel you angående “jag tjänar åtminstone bra med pengar”. Blir fortfarande förvånad över att ett välfyllt ISK inte löser vardagsrelationsproblem.

Den sista, spela de gamla korten på nytt sätt, tar jag med mig! Tack Jan.

3 gillningar
15

Haha… kan ju säga att @carolinebolmeson tog det som en ganska grov personlig förolämpning… :see_no_evil::fearful:

16

Jag lyssnade på kortpodden idag och har bara en sak att tillägga:

Aliveness i livet

:policeman: :joy:

1 gillning
17

Redan Seneca den yngre (4 f.Kr - 65 e.Kr) tänkte på det här. Han passade tacksamt nog på att skriva en bok om just livets korthet som heter Om livets korthet. Det här är en av de riktiga urklassikerna och finns på de flesta bibliotek ifall man inte vill köpa den. Men kort sammanfattat är livet varken kort eller fattigt så länge man väljer att göra och köpa rätt saker.

7 gillningar
18

Vi som älskar att ge oss på utmaningar, göra många saker och samtidigt är perfektionister har haft mycket nytta i livet av de egenskaperna. Vad vi behöver lära oss mer om, för att inte hamna i onöjdhet och till och med ångest, ätstörningar, depression, utbrändhet mm (eller barn som kan få de symptomen av att leva med vår ständiga jakt), är begreppet Good Enough. Och komma ihåg att good enough betyder just tillräckligt bra. Och det är inte samma sak som Bäst. Det är Tillräckligt Bra. Om vi inte börjar signalera med våra egna handlingar att det finns en nivå som är Good Enough på alla områden så påverkar vi andra runt om oss negativt. Våra fina egenskaper blir inte lika fina och bra längre därför att vi behöver öka förmågan till gummiband, gråskalor, förlåtelse, klacksparkar, mänsklighet, flexibilitet, slack, nedvarvning, njutning, tacksamhet, uppskattning mm. Både mot oss själva och andra. Trösta ditt barn när det upplever prestationshets och vänd samma omtanke och argument till dig själv.

3 gillningar
19

Hej. Tack för en intressant läsning, detta satte igång tankar hos mig.

Jag har alltid haft svårt för att få ändan ur vagnen “handlat” först och tänkt efter sen och aldrig varit nöjd långa stunder. Hela mitt liv har jag eftersträvat att bli bäst eller den perfekta människan, den perfekta partnern, en bättre mamma till våra barn, den perfekta ekonomen som sparar sig rik osv.

Jag har trott att snart ska jag förändra mig och bli en mycket bättre människa och göra allt rätt, äta hälsosamm mat, träna mer exempelvis börja med styrketräning, motionera osv. spara mer pengar osv.

Som ni säkert förstår har jag aldrig lyckats med mitt mål för jag bryter alltid på allt jag vill eftersträva. Har lite pengar med en skuld på 26000 kr. (Jag räknar inte studieskulden på ca. 200 000). Jag är heltidsanställd förskollärare med en lön på 32000. Hinner nästan aldrig träna, äter halvfabrikat när jag kommer hem, har druckit öl, whisky m.m som återhämtning varje dag nästan året om.

För flera veckor sedan tittade jag på lyxfällan och där var det en pappa som ville bli kvitt sina skulder och bland annat bli en perfekt far till sina barn. Jag tror att han som hjälper de skuldsatta är psykolog och heter Philip Diab. Han sa till pappan "skippa skitsnacket, för du kan inte bli den perfekta människan,

Du har hittills inte lyckats med detta och kommer aldrig göra det" Först tänkte jag fan vad taskigt sagt men när jag tänkte till så kände jag igen mig med perfekt tänket, han kunde lika gärna sagt detta till mig. Han fortsatte med att det är bättre att börja där man är och gå långsamt fram, exempelvis göra något kul med barnen och vara en trevlig pappa.

Jag har bearbetat det han sa om och om igen. Vi är ju trots allt bara människor och inga förprogrammerade robotar. Det är lätt att hamna i detta kugghjul att “jag skulle ha gjort”, “jag borde göra”, “jag skulle inte köpt detta”, “jag borde ändra på detta nu” osv.

Själv har jag börjat få lite bättre ekonomi, har minskat på alkoholen och haft 5 vita dagar i rad, sparat 40000, rör mig alla vardagar då jag arbetar med 1-3 åringar, promenerar några dagar i veckan en bit före och efter jobbet, äter mindre kolhydrater och mer grönsaker.

Har lärt mig att sikta längre fram istället för endast i nuet. Hur blir framtiden när jag gör dåliga saker för mig själv.

Perfekt tänket blir jag nog aldrig av med men har lärt mig förstå att detta får stanna i fantasin för det gör ingen nytta i alla fall. Tack för ordet.

8 gillningar
20

Jag kör ofta med ”Tillräckligt bra, är perfekt”!

Har själv lite nördiga och perfektionistiska sidor, som inte funkar så bra alltid med min kraftigt begränsade energidepå. Så det har verkligen varit en resa att lära sig säga nej, vara sin egen bästa kompis och att saker som blir gjorda tillräckligt bra är bättre än saker som aldrig blir gjorda.

Men att också inse att vissa saker behöver inte bli gjorda alls och att det är ok! :heart:

1 gillning