Ekonomisk trygghet är en känsla, inte en siffra | Hur tänker du kring trygghet?

Provprat kring ekonomisk trygghet. Utifrån ett rationellt perspektiv handlar ekonomisk trygghet om två saker. Att ha kontroll på sin ekonomi idag och förmågan att klara en oförutsedd händelse imorgon. Utmaningen är att de flesta av oss är emotionella kring vår ekonomi. Särskilt vi som har en släng av ekonomisk oro.











När jag var student och levde på studentbidrag var 20.000 kr en enorm summa. Det motsvarande tre månadslöner. Jag minns att jag tänkte att om man har 20.000 kr på kontot, då klarar man vad som helst. Det blev ett av mina första sparmål.

Sedan läste jag en bok av Bodo Schäfer som tog upp att alla borde ha 50.000 kr undanstoppat i en buffert. Alla som hade en sådan enorm summa kunde känna sig trygga. Jag flyttade fram målflaggan. Nytt mål 50.000 kr. När jag skulle ha 50.000 kr på kontot, då skulle jag känna mig trygg.

Jag sparade på och efter tag nådde jag även 50.000 kr. Precis som tidigt passade jag på att flytta målflaggan innan jag hade nått målet. 50.000 kr blev 100.000 kr. 100.000 kr blev 250.000 kr utan upplevelsen av trygghet ökade. Det var där någonstans insikten började komma att ekonomiska trygghet förmodligen inte handlar om en siffra utan en känsla.

Att ekonomisk egentligen inte är en oro för pengar, utan en oro för framtiden. Att min hjärna kommer alltid klara av att hitta nya scenarion att oroa sig för. Min coach kallade det till och med för

“Worry is a creative misuse of imagination.”

Lösningen ligger därför någonannanstans än i ett belopp som ständigt växer.

Förhållningssätt och acceptans

Om du likt mig också fått oros-kortet i din kortlek så grattis! :rofl:. Fördelen med att ha oro-kortet är att du alltid kommer att ha buffert, buffert-på-buffert och pengar kommer objektivt sett alltid finnas. Lyxfällan kommer aldrig inträffa, det kommer aldrig riktigt gå åt skogen och objektivt sett kommer du vara tryggare än de flesta - och - jag vet att det inte hjälper ett dugg. :see_no_evil:

Vi kommer alltid att bygga ett ekonomiskt fort som förvar mot det okända. För varje ny uppgradering, ny mur och ya försvarsverk kommer vi att komma på nya hot. Fortet som började med en träpalisad har till slut trippla murar och lasrar mot osannolika händelser som utomjordingsinvasion.

Baksidan av oros-kortet är att det alltid har en kostnad i känslan av “aliveness”. Det vill säga hur rik eller levande man känner sig i livet. Oro tar tyvärr livsenergi eller glädje i livet. Oron tvingar oss att hela tiden fixa till svagheter i fortet istället för att lämna det, sätta sig i gläntan i solen i skogen och njuta (och ha tillit till att fortet klarar sig utan dig ett tag).

För det går inte att träna på att inte spela kortet, lika lite man kan träna på att inte trilla av hästen. Däremot går det utmärkt att träna på hur snabbt man kommer upp på hästen igen. Att snabbare identifiera när hjärnan har spelat kortet bakom ryggen på en. Vi kan bestämma om vi vill låta det ligga eller medvetet spela ett annat kort.

Principen om farligast just nu

Ett annat angreppsätt är @Jonathan.S princip om “farligast just nu”. Den handlar om att skilja på fara och rädsla och identifiera det som är farligast men också troligast just nu. Att faktiskt skilja på fantasi, verklighet och prioritering av resurser.

Att tillåta sig att bli kompis med sin oro från tid till annan. Att det är okej att ha en genomgång av det ekonomiska fortet. Att tillåta sin hjärna och sin fantasi spinna iväg kring alla de olika scenarion som finns. Men att göra det i en kontrollerad och begränsad process, tex med en tidsbegränsning.

Därefter kan man rationellt i Excel tex räkna på hur mycket pengar som faktiskt behövs. Att skapa sig en tillräckligt stor buffert utifrån sina förutsättningar, behov och möjligheter. Att fundera och ställa sig frågor som:

  • Vad är farligast om det skulle inträffa?
  • Av det som är farligast, vad är troligast?
  • Hur mycket pengar kräver omställningen, skyddet eller försäkringen?

Trygghet behöver inte vara pengar

Egentligen är det inte så smart att lägga sin trygghet i en resurs som pengar. Om pengarna försvinner, då försvinner tryggheten. Men eftersom man inte föddes med pengarna utan har tjänat in dem, så betyder att det finns en färdighet kring att skapa dem. Varför skulle du då inte kunna spara ihop dem igen? Det finns kanske andra saker att ha som grund för sin trygghet.

Det är smartare att lägga tryggheten i tilliten till din egen förmåga i, snarare än i pengarna. På samma sätt kan trygghet även vara andra saker. Det kan vara goda relationer. Att man har vänner och föräldrar att vända sig till. Att man faktiskt har löst de flesta viktiga problem i sitt liv. Att man kan be andra om hjälp, något de flesta av oss kan träna på betydligt mer.

Tänk om tricket är att ge sig själv tillåtelse att njuta lite mer?

Risken är annars att man likt Sisyfos alltid kommer jaga en siffra man inte når. Varje gång man närmar sig målflaggan, kommer man ta tag i den och flytta fram den. Man kommer aldrig att ha tillräckligt, man kommer aldrig tillåta sig njuta av livet och man kommer ägna tid - vår mest värdefulla resurs - att bygga försvar och förbättra det ekonomiska fortet mot något som aldrig inträffar.

Kanske dags att försöka sluta lösa ett problem som inte finns, på ett sätt som inte går och istället sätta sig i gläntan, njuta och låta livet kännas lika bra som det är?

Fem tankar om ekonomisk oro

  1. Ekonomisk trygghet handlar om att ha koll på sin löpande ekonomi och ha tryggheten i vetskapen att man klarar en oförutsedd händelse i framtiden. Ekonomisk valfrihet handlar om att i dagsläget kunna göra val för att njuta av av livet samtidigt som man är på väg att nå sina ekonomiska mål i framtiden. Tillsammans skapar dessa fyra delar basen för ekonomiskt välbefinnande.

  2. Ekonomisk oro handlar ofta inte om pengar; det är en oro för framtiden. Den beror ofta på att man inte har koll på sin ekonomi här och nu och ofta även saknar riktning mot framtiden. I de flesta fall är det ett misstag att tro att man löser en ekonomisk oro med hjälp av mer pengar. Under förutsättning att man har mat på bordet och tak över huvudet. Så klart.

  3. Överväg möjligheten att det inte finns någon siffra eller belopp som kommer att få dig att känna dig ekonomiskt trygg. Om du inte kan hitta känslan inom dig, kommer inget belopp att övertyga dig. Pengar är inte en lösning. Pengar är bara en förstärkare. Pengar kommer i de flesta fall bara hävstånga de känslor som vi redan har - särskilt de av osäkerhet, rädsla och oro. (Oftast är det därför bättre att hantera dem så tidigt som möjligt medan det fortfarande är billigt. :see_no_evil:)

  4. Överväg även att byta frågan kring ekonomiska mål från: “Hur mycket pengar vill jag ha / behöver jag?” till “Hur vill jag att livet ska kännas?”

  5. Ett vanligt misstag som många gör är att de tror på “om jag bara har X pengar, då kommer Y”. Det vill säga, då kommer jag känna mig trygg, arbeta mindre, vara lyckligare, vara en bättre förälder, ta tag i eller förbättra min hälsa, starta eget elelr något annat. Inte för att det inte kan hända, men det är betydligt vanligare att vi använder pengar som en ursäkt och förklaring till att vi inte lever det liv vi önskar.

Fem frågor att diskutera med din partner eller en vän

  1. När känner du dig ekonomiskt trygg (eller inte)?

  2. Givet att pengar är en trygghet för dig, vad finns det för några andra saker som du skulle kunna ge liknande känsla av trygghet?

  3. Givet ditt liv och din ekonomiska situation idag, var är farligast just nu?

  4. Känner du igen dig i resonemanget kring kortleken i livet? Har du också fått ekonomisk oro-kortet? Eller, har du fått ett andra? Vilka? Vilka fördelar ger de? Vad är kostnaden för dem?

  5. Hur vill du att livet ska kännas? :heart:

Relaterade artiklar

För dig som vill fördjupa dig ännu lite till. 🙂

I sociala medier:

Hur tänker du kring ekonomisk trygghet?

Det vore väldigt spännande att läsa vad du tänker. Håller du med? Eller, än hellre, om håller du inte med? Känner du igen dig? Eller har du provat andra strategier? Lägger du ekonomisk trygghet i något annat?

9 gillningar

För mig är tryggheten med pengar också ett mind-set. Inte bara en känsla. Det är ett direkt resultat av mina val och prioriteringar.

Visst, man kan se det som en siffra, eller så kan man se det som att man skapat sig förutsättningar för tryggheten, även om pengarna skulle försvinna, så finns kunskapen och viljan programmerad att kunna ta mig dit igen.

1 gillning

Men är det inte en två-stegs-process? Först är det en siffra, sedan inser man att det inte är en siffra och då blir det ett mindset?

Eller hur var det för dig?

1 gillning

Tyvärr har rätt många Lyxfällan-deltagare också “känslan” av ekonomisk trygghet.

9 gillningar

Tre steg snarare. Känsla->mindset->siffra kanske? Siffran i det här fallet är det minst viktiga.

1 gillning

@Vesuvio - kan du utveckla:

@Pannkaka - vad tänker du? :thinking:

Känslan av otrygghet fick mig att söka efter lösningar, vilket gjorde att jag slukade kunskap. Kunskapen i sin tur gav mig förutsättningar som hjälpte mig att hitta ett mindset för en tryggare ekonomisk framtid.

En trygg ekonomisk situation är därför någonting annat för mig än en siffra (bara).

Siffran kan ändras, omständigheter kan försämras, men kunskapen finns där att fortsätta hålla mig trygg i framtiden och jag vet hur jag ska bete mig, prioritera och välja.

Vet inte riktigt om du förstår mig, men kan nog inte förklara bättre :sweat_smile:

4 gillningar

1) Undvik retorisk rävsax Att försöka lära sig mer om det som oroar en så att man kan lösa problemet blir som en retorisk rävsax som tvingar en att fokusera på det som oroar en. Jag funderar över frågan:

  • Pengar oroar mig. Hur kan jag eliminera problemet pengar?

Istället för att seriöst svara på det kan man avfärda frågan med: “Jag kan inte och kommer aldrig eliminera problemet pengar”. Eller ändra frågan något - t.ex till:

  • Pengar oroar mig. Hur kan jag leva ett gott liv trots problemet. Alltså trots att det här problemet alltid kommer existera i någon mån.

I den första frågan beordrar man hjärnan att evigt fokusera på problem och oro. I den andra beordrar man den att fyllas med möjligheter och positiva drömmar. En subtil skillnad kanske - men stor fokusförskjutning.

2) Distrahera hjärnan Det finns mycket att oroa sig för. Pengar är bara början. Det finns alltid något strax utanför vår kontroll. Men hjärnan kan bara hantera ett begränsat antal uppgifter åt gången. Jag har börjat utnyttja det. Jag minimerar onödig orostid genom att utföra konkreta lösbara uppgifter. Jag bygger maskiner och redskap. Kanske fungerar programmering - eller något annat - som en konkret, kontrollerbar, lagom komplex uppgift som distraherar hjärnan för dig, Jan? Så länge det är väldigt engagerande fungerar det säkert.

Olösliga saker att oroa sig för kommer alltid finnas i överflöd.

3) Hantera rädsla praktiskt Personligen tycker jag att något fysiskt och möjligtvis lite farligt är en effektiv distraktion, för då hanterar man tillståndet rädsla konkret.

5 gillningar

För mig handlade ekonomisk oro/trygghet om en (arbiträr) siffra, satte som mål när jag var yngre och hade skakig ekonomi att spara till 100.000kr som buffert. När jag väl gjort det kände jag mig nöjd och trygg ekonomiskt och siffran flyttades inte uppåt som du beskriver. 100k kändes verkligen som “nu behöver jag inte oroa mig längre” och jag rörde aldrig de pengarna.

Det är snarare på senare år med mer kunskap om ekonomi som jag förstår att bufferten på 100.000 kanske är lite i överkant för min situation och jag har börjat successivt minska på den (i försiktig takt), det har inte medfört någon ökad känsla av osäkerhet/otrygghet (än så länge i alla fall).

4 gillningar

Jag håller med om att trygghet är en känsla, men den är baserad på en siffra. För mig är det dock inte den siffra som beskrivs i tråden utan en annan: inflödet av pengar.

Under hela mitt liv har jag varit sparsam och alltid haft en buffert. Detta är något som jag aldrig reflekterat över utan det blir bara pengar över. Tills jag köpte min bostad och använde alla mina besparingar till insatsen. Men även då kände jag mig aldrig ekonomiskt otrygg trots att jag under några år levde från lön till lön. Detta eftersom jag alltid hade ett konstant inflöde av nya pengar.

Allra första gången jag kände mig ekonomiskt otrygg var många år senare när jag sade upp mig och startade mitt aktiebolag. Under ett antal månader fick jag leva på sparade pengar och trots att jag hade ett kapital som jag kunde klara mig på under flera år kände jag mig ekonomiskt otrygg eftersom mitt inflöde av pengar plötsligt hade avstannat.

Nu är jag på banan igen och allt känns bra. Men jag har en ambition att sluta jobba tidigare än normal pensionsålder och då behöver jag hantera min otrygghetskänsla på ett annat sätt så att jag inte blir ängslig över när mitt sparade kapital minskar i storlek. Den dagen, den utmaningen. :laughing:

4 gillningar

Jag hade automatisk överföring varje månad från sparkonto till lönekonto för att det skulle se ut som vanligt på lönekontot.
Om man vet att det skall gå att leva på kapitalet är det ett slags mentalt trick.

5 gillningar

Jag tycker snarare det är bristen på pengar som skapar oro. :face_with_monocle:

2 gillningar

Jag kommer att tänka på hur min pappa sagt att det är dyrt att tvätta bilen så nu i vuxen ålder tvättade jag bilen i 190 på självtvätt och så upptäckte jag att det kostade 75 kr. :joy:

Så tänkte jag:

“Höll jag på att få en hjärtinfarkt för att möjligen spara 25 kr? Det här är ju vansinnigt. Jag måste slappna av.”

Nu tvättar jag bilen i lugn och ro och det kostade 105 kr sist. Dom 30 kr är så värda att betala för att slippa få en hjärtinfarkt.

Kanske ett konstigt exempel fast jag har fler på lager. Stay tuned! :grinning:

7 gillningar

Slänger in en aspekt till: jag mäter (tyvärr) min egen framgång genom storleken på min pengahög. Min oro är således kopplad till rädsla för att inte ”lyckas” eller bli ”framgångsrik”. Vansinniga resonemang som: Tänk om jag inte uppnår X miljoner, då är jag misslyckad.

6 gillningar

Ekonomisk trygghet är som allt annat en illusion… det handlar ju om pengar… som är pappers lappar även guld och bitcoin , handlar bara om tro och tillit ,så att känslan av trygghet beror på din egen tillit till andra, är uppenbar, det är ju andra som ska omvandla dina mynt till tjänster,mat.etc…ta bort myntet…vad blir kvar där har vi trygghet…min åsikt liksom
.

2 gillningar

Jag fattar inte. Ska du verkligen berätta för folk att du har x antal miljoner? :thinking:

Det är väl coolast att bara ha dom och leka Clark Kent :nerd_face:

1 gillning

Jag tror vissa av oss här inte har något “oros-kort”, men ändå sparar och investerar väldigt mycket. Troligen för att realisera ett projekt eller en dröm, kanske ett drömliv.

Jag själv har nog aldrig oroat mig för pengar, därför blir hela det här (återkommande) resonemanget ganska främmande.

Vill iofs inte förminska detta, det låter jättejobbigt att ha ett “oros kort”.

För oss andra handlar det säkert mer om en siffra än en känsla :grinning:

4 gillningar

Ja, det vanligaste svaret jag brukar få till frågan ”varför sparar?” du är:

  • jobba mindre
  • tid med barnen
  • resa mer
  • etc

Men för många handlar det också om att tex:

  • slippa oroa sig för ekonomin
  • att inte ha kniven mot strupen
  • att slippa dåligt samvete
  • ha koll på sin löpande ekonomi

Sedan har det för mig också handlat om att oron är lite dold. Det tog mig rätt länge innan jag identifierade vad det handlade om egentligen. Samt kunde erkänna det för mig själv på grund av skam.

Jag kan också tycka det är spännande för att tex en viss nivå och buffert och försäkring är relevant och rimligt, men sedan finns det en gräns då det lite går överstyr. Lite vad är rimligt vad är rädslostyrt. Exempel:

  • försäkringar
  • buffert
  • amorteringsnivå
  • andel aktier / räntor
  • användning av belåning
  • jobbyte

Hmm. Många tankar. :thinking:

3 gillningar

Det finns säkert många som känner ekonomisk oro och behov av ökad ekonomisk trygghet. Men att hitta detta i ett land som Sverige är lite otippat faktiskt. Man är i princip redan FI utan att spara en krona så länge man kan tänka sig arbeta.

Det kan säkert finnas en del invecklad psykologi bakom.

3 gillningar