Jag sparar till barnen sedan de föddes, men sparar inte för att ge dem pengarna, utan att använda pengarna för ett “rikt liv” när de är tonåringar samt flyttar hemifrån.
Tiden mellan 15-25 år är nog ekonomiskt värst då de knappt ens får in pengar för att klara sig, och än mindre till att bygga upp sin egna ekonomiska platform (som i den åldern börjar med boende) samt också bygga upp sitt humankapital (resa, utbilda sig osv).
Jag kommer “investera” pengarna jag sparat i deras grejer, där de kommer få all eventuell avkastning på sådana investeringar, samt då också slippa kapitalkostnaderna. Men däremot kommer jag dra av om barnen tycker att de “måste” ha en moppebil, då köper jag den med deras pengar, och förlusten får de helt enkelt svälja genom att det är mindre pengar kvar ur deras pott.
På så vi hoppas jag att det blir en bra avvägning av att de får utan egentlig motprestation, men samtidigt kan de inte bara ösa på för de måste prioritera och även ta hand om grejerna för att minimera värdeminskning, eller ta hand om grejerna för att maximera värdeökning (av t.ex boende).
Sen vill jag ge barnen chansen att spela “the long game”. Inte hålla på och flytta runt i andra hand, flytta kanske varje år osv osv, med allt vad det innebär. Utan kunna investera utifrån långsiktiga behov.