Google hittar saker, (tvåa på bollen) 
4 § Överstiger boets värde vid efterlevande makens död dess värde vid den först avlidnes frånfälle, skall denna förkovran tilläggas den efterlevandes arvingar, såvitt visas att egendom till motsvarande värde tillfallit den efterlevande i arv, gåva eller testamente eller ock må antagas att boets förkovran härrör från förvärvsarbete, som efter den först avlidne makens död drivits av den efterlevande.
Har efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande som avses i 3 §, skall, vid beräkning huruvida förkovran föreligger, kvarlåtenskapen ökas med ett belopp, motsvarande den minskning av boet som orsakats av efterlevande maken.
5 § Vid delningen av boet efter den sist avlidne maken äga vardera makens arvingar på sin lott erhålla egendom, som under äktenskapet tillhört den maken, och den sist avlidnes arvingar jämväl egendom, som sedermera förvärvats av denne. Fastighet må, även om den i värde överstiger vad å lotten belöper, uttagas, om penningar lämnas till fyllnad av andra sidans lott.
I övrigt skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar gälla vad om bodelning är stadgat.
Och på svenska:
I 3 kap. 4 § ÄB finns en regel som säger att om boets värde vid den efterlevande makens död överstiger värdet vid den först avlidnes död och ökningen beror på arv, gåva, testamente eller förvärvsarbete ska förkovran tilläggas arvingarna till den efterlevande maken. I sådana fall kan alltså det ökade värdet gå till den efterlevande makens arvingar eftersom ökningen i dessa situationer kan tillskrivas den efterlevande maken. Paragrafen handlar dock inte om när boet ökat på grund av exempelvis allmän värdestegring.
Kan vara så att förnuftet segrar ändå.