Under den senaste tiden har jag reflekterat över faktumet om för mycket ledig tid ibland kan vara minst lika skadligt som för lite ledig tid.
Det började med mig själv när jag tog 6 månader ledigt och hade all tid i världen.
Efter cirka en några månaders ledighet insåg jag att min hjärna automatiskt började leta efter stimuli och problem att lösa.
Och det är svårt att fylla min tid med tillräckligt med saker som känns stimulerande för min hjärna.
Det som hände var att småsaker i vardagen som tidigare varit nonsense blev något jag hängde upp mig på.
Jag had väldigt mycket tid att tänka och fundera, vilket gjorde att jag övertänkte saker och skapade oro som jag annars inte haft tid med.
Detta är ett mönster som jag även känner igen från personer som varit långtidsarbetslösa, samt pensionärer.
Mycket ledig tid och inte tillräckligt med problem att lösa = man skapar själv nya problem.
Detta är faktiskt mitt största hinder till att någonsin pensionera mig och sluta arbeta.
Hade varit intressant att höra era tankar om detta.
Speciellt ni som uppnått FIRE redan, är detta något ni kan känna igen er i?
Om inte, vad fyller ni era dagar med?
Det är definitiv något jag som kan se bli problematiskt. Jag har alltid haft en förmåga att snöa in på saker och alltid haft en vilja att lära mig nytt. Jag är minst lika upptagen om när jag jobbade men skillnaden är att jag kan välja allt och när som helst välja bort allt jag gör. Men jag läser mycket, studerar mycket, har projekt igång tex har tagit PPL, sambon och har startat projektet bestiga Mount Everest, jag håller nu på och lär mig japanska etc.
Utöver ett väldigt fysiskt aktivt liv med daglig träning iform av gym och kampsport framförallt men även mycket vandring gärna i fjällmiljö året runt.
Är man personlighetstypen som inte startar upp konkreta saker och skapar sina dagar med tydlig intention tror jag absolut mycket ledig tid kan vara skadligt åå många sätt.
Jag känner inte ledighet som någe problem… Man kan hålla på me sina intressen å de känns som man vill ha ännu mer ledig tid, även om jag inte jobbar längre sen flera år… Saknar inte de där me att jobba, även om man hade ett jobb jag gillade… Jobbandet är för att få in pengar till sitt levende å kunna göra de man vill på fritiden…
Definitivt ett problem för mig. Jag behöver känna mig ”nyttig” och att jag åstadkommer något. Inte med all min tid förstås, men med delar av den. Det lättaste för att tillfredsställa det behovet är att göra något för andra. Har jag hälsan kvar och känner lika när jag gått i pension får jag ta tag i det. Det behöver inte vara så stort men kanske Röda Korset eller nåt liknande…
Rent allmänt har vi ibland en lite lustig syn på ledighet idag tror jag. Finns verkligen en bild av att långa ledigheter utan mål eller mening är det högsta tänkbara. Det kan vara bra och nödvändigt ibland, men det är samtidigt något som en människa aldrig egentligen haft. Dvs en lång ledighet utan något direkt göromål. Även om man inte haft jobb har hushållsarbetet varit ett heltidsjobb och innan det kämpade man kanske för brödfödan och så vidare.
Detsamma gäller de här stay at home moms, som är vanligare i USA. De har enligt min bild ofta ett rätt uppstyrt liv kring barnen, det gör sannolikt att de inte tappar fästet helt och hållet. Utöver det är de ofta aktiva i olika föreningar, kyrkor med mera.
Vet att jag hört att när dammsugaren, tvättmaskinen och allt modernt började komma in i hemmen så ökade också kvinnors användande av valium och andra substanser, helt enkelt för att de fick för tråkigt och deras mening kringskars.
Intressant! Har du uppnått FIRE?
Känner du samma stimulans från att lära sig som att utföra arbete?
Något liknande den livsstilen som du nämner är vad jag eftersträvar.
Att lägga mycket mer tid på att lära mig nya saker, och mindre tid på arbete.
Beror på individen men i mitt fall så var jag sjukskriven i lite mer än ett år. Blev ju påverkad av det som hade hänt men ledigheten gjorde mig väldigt lat också. Det fanns inte några kortsiktiga konsekvenser med att vända på dygnet eller inte ta tag i det som jag behövde för att komma tillbaka. Jag kunde känna att jag prioriterade den nya bekvämligheten mer än att försöka hitta ett jobb. Innan sjukskrivningen var jag väldigt aktiv och hade ett bra jobb så blev förvånad över min nya inställning.
Om jag hade varit sjukskriven längre så vet jag inte om jag hade orkat ta mig över tröskeln för att komma tillbaka till något slags ”normalt” tempo. Och nu pratar jag inte om att man har t.ex. en permanent skada utan själva bekvämligheten av att just vara ledig.
Jag tror absolut att man kan få för mycket ledig tid. Jag är i det skedet just nu. Jag jobbar 7 nätter sen ledig 7 nätter. Det är skönt de första två dagarna och jag kan aktivera mig de följande två ungefär, sen slår tristessen till och jag klättrar på väggarna.
De flesta mår bra av att jobba, ha rutiner, regelbundenhet, sociala kontakter och en meningsfull tillvaro, som ofta kopplas ihop med arbete. Som allt annat i livet är det en balansgång.
Man ser ju lite hur vissa pensionärer blir, de mister sin plats, påbörjar en ny historia med överflöd av tid, men svårt att fylla den. Min far är en typisk sådan person. Soffan, tv och dator är där han tillbringar mest tid, vilket jag tycker är synd.
Det beror antagligen på vad man har för typ av personlighet. Jag är en introvert person, som blir av med energi runt folk, men i lagom dos, mår jag som bäst.
Jag tror däremot att ofrivillig ledig tid, kan leda till ångest, depression, ensamhet m.m beroende på situation, såklart.
När även ledighet blir vardag, mår iallafall inte jag bra. Jag mår som bäst att vara ledig om jag har någonting planerat, som berikar mitt liv. Att bara sitta i soffan, är ingenting jag njuter av så sätt. Jag kan därför lika gärna jobba och tjäna pengar, så att jag har råd att göra saker som berikar mitt liv.
Det tror jag absolut.
Jag kan också bli stressad av att inte göra något när jag väl är ledig, känns som man kastar bort livet lite. Jag menar alltså inte göra något alls, om man läser en god bok gör man i min mening något meningsfullt.
Kan också bli stressad av att inte gjort “rätt” saker när man har tid, kanske lagat något som egentligen inte behövde lagas nu, utan borde åkt till tippen med de där kartongerna istället.
Tror de som vill uppnå FIRE med alla medel kanske kommer känna sig som man kissat på sig - varmt och skönt i början men blir snabbt kallt och klibbigt. Med FIRE bör man ju ha en hobby, eller flera för att fylla dagarna med något.
Ja jag har uppnått FIRE. Personligen känner jag generellt större stimulans just nu än när jag arbetade, jag kan ju låta alla projekt i mitt liv vara lust, moral, nyttodrivna för de som är mig viktiga istället för drivna av andras behov och vilja. .För mig var det aldrig ett långsiktigt mål utan något som växte fram och kanske den största anledningen till det var att man som anställd behövde vara en god anställd i första hand en bra människa i andra. Det tvingar än att prioritera på ett visst sätt alltför ofta vilket för mig tillslut inte längre var hållbart. Sälja min tid hade jag mindre problem med än att sälja min fria vilja och mina åsikter.
Nu kan lösa problem precis hur jag vill,när jag vill och framförallt vilka problem jag vill.
Jag kan släppa allt och ge all min tid till de som står mig nära, verkligen vara närvarande på riktigt. Mitt största problem just nu är att sambon inte vill sluta arbeta helt men hon är förvisso 12 år yngre och har ju egna mål och drömmar i livet.
Det kan ju absolut hända, att man skapar problem själv man måste lösa. Däremot är det ju en definitionsfråga i det du skriver:
Det krävs ju att man har själv många andra intressen att fylla sin tid med. Därmed är det inte per automatik att som inte jobbar har detta problemet. Du kanske borde fundera varför du vill sluta jobba? De flesta som vill har ju andra intressen de vill lägga tid på istället för att jobba. I FIRE är ju inte nödvändigtvis den ekonomiska friheten som är drivande utan kan vara att man inte vill gå och tjäna pengar för någon annan utan man vill som sagt, lägga tid på det man tycker om att göra.
FIRE-paradoxen: människor som är drivna nog för att nå dit blir inte nöjda av att ha ledig tid. Och folk som är nöjda med ett liv som FIRE saknar drivet att nå FIRE från första början.
Det kanske finns något i det? Efter några månader som helt ledig har hjärnan hos drivna människor hittat nya projekt, eller så finns risk för depression.
Väldigt intressant. Jag ligger själv så långt från att känna som du man troligen kan komma. Jag har ganska mycket “icke-arbete” (en lång lista och regelbundna åtaganden) att göra vid sidan av lönearbete. 1 års paus av lönearbete fick inte slut på allt icke-arbete. Jag tror att de senaste 6-7 åren har varje semester dag / ledig dag varit fylld med privata projekt eller familje / sociala aktiviteter. Dvs redan uppbokad långt innan den inträffar.
Jag undrar, hur ser din tillvaro ut när du lönearbetar ? har du en ganska lugn tillvaro när du lönearbetar eller är det mer som ett fullpackat liv med redan uppbokade semester dagar ?
Jag tror också många har föreställt sig att alternativet till lönearbete är att göra ingenting/pilla naveln.
