Hur definierar du det? Belopp?
1 gillning
Detta är väl helt beroende på vilka förväntningar man har?
Jag känner igen mig i det här.
Jag minns hur jag och frun satt och pratade för några år sedan om hur rika vi skulle vara om vi lyckades spara ihop X kronor. “Ojojoj, det är ju faktiskt inte omöjligt, satan vad rika vi kommer att bli”.
Idag har vi 1,5X på börsen, men jag kan för mitt liv inte förmå mig att känna att det är mycket pengar. Åtminstone inte så mycket som jag tyckte att det var förut.
Helt korrekt! Men jag svarar på frågan som trådstartaren har. Kommer man någonsin logga in och känna att nu är jag ikapp. Svaret är nej
Stor förmögenhet kan byggas på två sätt, genom generational wealth eller genom att äga och driva företag.
Ingen idé att mållöst sikta på att ha mycket pengar. Om det är något jag fått känna av så är det: ju mer pengar jag har, desto fattigare känner jag mig.
Köp något som du verkligen vill ha och som är lite dyrare. Unna dig det, det är du värd. Det är dessutom bra för dig att inse att även om du köper något för till exempel 50 000 kr, så kommer det inte påverka din ekonomi ett dugg. Det kanske ger dig lite perspektiv på hur mycket pengar du har och att det faktiskt är okej att spendera en del. Pengar ska ju trots allt användas.
1 gillning
Det verkar lite smalt men om du menar stor lika med + ett par 100 MSEK så kan det nog stämma.
Vad bokstavligen är det du stressar över? “Att jag kommit efter” låter lite diffust?
Hade hellre sett en diskussion kring cashflow, för där är kärnan i mitt inspel. En 10 miljoners portfölj kan generera 3% cashflow varje år, en medelinkomst, 300 000kr. That’s it. Du kan inte leva rikt. Du kan inte blanda dig med makten och eliten.
Det är ju sant. Själv har jag inga ambitioner att göra det heller.
Jo det kan jag definitivt 
Tror detta kokar ner till vad är rik och leva rikt? Det finns lika många svar på den frågan som det finns människor.
2 gillningar
Tack för alla intressanta inlägg. Jag tror som någon skrev här att man hela tiden ser framtida mål som nåbara och börjar tänka på dem så när man väl nått dem blir det inte den skillnaden man trodde. I min karriär har jag också gjort det misstaget att om jag bara når nästa position så räcker det sen men när man når den sneglar man uppåt nästan direkt på nästa steg och känner att där är ju faktiskt en bättre plats. Jag behöver bara landa i att acceptera det som är här och nu men vet inte hur. Kanske njuta lite av pengarna som någon nämnde
2 gillningar
Eller flytta utomlands och få ett bra jobb, så klart beronde på vad du definerar som stor förmögenhet med några 10M+ USD är klart möjligt på lön.
Det här låter lite konstigt till en början fast något som fyller mig med en oerhörd tacksamhet är att när jag går på toaletten och allt fungerar så fylls jag varje gång av en oerhörd tacksamhet. 
Jag har träffat människor med fruktansvärda tarmsjukdomar som jag inte önskar min värsta fiende. 
Att vara frisk är kronan på den friskes huvud som bara den sjuka kan se. (Eller folk som bevittnat fruktansvärda sjukdomar.)
Jag bagatelliserar inte ditt problem. Jag är marinerad sen jag utvecklade hörselorgan i stress om pengar.
Fast det är säkert många som mer än gärna hade bytt problem med dig.
4 gillningar
Kopierat och saxat från tråden:
“Vad väckte ditt intresse att börja spara och investera?”
TL DR: Traumatiska minnen och knäppa upplevelser i barndomen.
Min pappa hade en enastående förmåga att spara på ören och bränna tusenlappar på prylar, träningscyklar, faxmaskin(användes typ en gång.)
Kanske därifrån jag fått mitt minimalistiska tänk? För dessa prylar gjorde honom glad i minuter sen var nyhetens behag förbi.
(Min bror ärvde tydligen denna sakletar-gen och har en lada och ett hus fyllt, alltså HOARDERFYLLT med prylar och skräp. Militärsängar, skolkök, gamla dockor och läskiga masker, porslin, högtalare, instrument, verktyg, tavlor, fönsterrutor, osv, osv, osv.)
Exempel på att spara på ören:
Ha en halv mm tunt lager nutella på mackan så det blev meningslöst.
Återvinna julklappspapper, samtliga julklappar fick inte slitas upp, (Det är ju det roliga för helvete! 
)
Dom skulle öppnas så man kunde spara julklappspapperet till nästa jul, och nästa jul, och nästa jul… 
Byta ut samtliga lampor till lågenergilampor som strålade typ 2 watt. Man kunde ha samtliga lampor tända och rummet var ändå mörkt! Och Gud hjälpe dig om du glömde släcka dom!
Elda olja var dyrt så min pappa körde runt och hämtade lastpallar som han tog hem och slog itu med slägga så han(till grannarnas ENORMA glädje) kunde elda med dom. Det var något slags impregnerat trä som luktade fruktansvärt. Vi var inte populära bland grannarna milt uttryckt.
Ibland när jag kom hem på eftermiddagen så upptäckte jag ett halvt glas mjölk jag glömt i morgonstressen så då drack jag det för man fick inte slänga mat. 
På bilsemestern fick vi sällskap av 2 bensindunkar vi satt 3 dm ifrån för min pappa skulle spara några ören på den billigare bensinen, sen körde vi en bit så såg han att bensinen lik förbannat var billigare och svor en lång ramsa.
Min mamma körde på en hare på vägen hem från jobb så den blev kvällsmat. Jag har alltså ätit roadkill. 
Min mamma gick ner i vikt för hon åt ingen ost på sina smörgåsar. Den gav hon till sina barn.
Min pappa ställde till en enorm och väldigt pinsam scen när vi var på big bowl i malmö och min pappa ombads hänga in sin jacka i garderoben. Det vägrade han för det kostade 15 kr. 
Vi hade en katt, Nalle som fick dö i plågor för det var dyrt att avliva hos veterinär. 
Jag var på bio med min pappa men det enda jag minns var när han frågade om jag ville ha några tomma pantburkar som stod i biosalongen, “Ja, okej” sa jag och min pappa fipplade upp en plastpåse och skulle lägga burkarna i. Då kom en biovärd och sa att det där är vaktmästarens jobb och min pappa ställde återigen till en stor scen och skrek för dessa förbannade pantburkars skull. 
Jag var på ett nöjesfält av något slag nära min hemby. Vi hade inte råd med några nöjen så jag fick gå runt med en svart sopsäck och plocka pantburkar istället. Nästan lika kul. Inte.
Jag fick 200 kr av mormor och morfar fast dom fick jag aldrig njuta av för mamma var tvungen handla mat/betala räkningar för dom. Bra med mat iofs fast det var ju mina pengar jag hade fått…
Vi var i London och jag hade i stressen glömt min tunnelbanebiljett på rummet så det blev ju skrikna svordomar som traumatiserade mig för livet antagligen.
Hela klassen åkte på skidresa men mina föräldrar sa att dom inte hade råd. Jag fick kolla på videofilmen när dom kom tillbaka. Nästan lika roligt. Not.
På dagis kollade jag storögt på Patrik som hade med paprika på fruktstunden och jag tänkte:
“Hans föräldrar måste vara rika för Paprika, Det är DYRT!!!”
Jag minns detta som det vore igår.
Det finns säkert fler exempel jag förträngt fast jag hoppas min poäng nått fram. Jag har fått höra:
“Nej, det är för dyrt”
så många gånger så det är en brain tatoo vid det här laget.
Jag vill bara ha pengar så jag slipper utsätta mina framtida barn för vansinnga spara ören projekt. Och har du orkat läsa ända hit så är du en av få som kanske förstår mig. Tack! 
Som du kanske förstår har jag en stark önskan att bli rik. När hela ens barndom genomsyrades av pengastress och ens mamma stod och kollade oroligt när man plockade lösgodis och sa att man skulle “…plocka sockerbitarna för dom vägde minst.” så får man en väldig respekt för pengar.
Nu befinner jag mig i den något udda sitsen att vara undersköterska och miljonär. Det skedde pga arv som kom alldeles för tidigt för min mamma dog. Jag hade inte så mycket kunskap och hade en groteskt tur med ensild aktie jag köpte. (Detta var ren tur och rekommenderas inte.)
Hur det har påverkat min liv kan inte nog understrykas. Jag oroar mig aldrig för pengar och det är så extremt värdefullt för mig att slippa den stressen.
Samtidigt hänger man med folk som säger “En miljon är ju inte så mycket pengar” och här på forumet där folk skriver: “Man är ju rik först vid 10 mille.” bara jaha…? 
För MIN del är det helt LIVSOMVÄLVANDE att ha en 90/10 aktieportfölj på över en miljon, att ha buffert och semesterkassa och pengar till att uppfylla ens drömmar.
Jag drömmer om att åka stridsflygplan, och att åka till Kalifornien och träffa en meditationsgubbe och hänga på stranden och meditera där. Det hade känts som att träffa en gammal vän för jag lyssnar på hans röst i princip varje dag.
På grund av mina pengar har jag råd att drömma stort. Mitt absoluta drömliv är att spendera November till April i ett varmt land, bojkotta hela den skånska vintern och helt jäkla otippat få November att bli min favoritmånad. 
Nu har jag ca 1,2 miljoner. (Jag vet inte exakt för jag loggar inte in.)
Nu ska jag läsa till ssk, investera allt CSN och när jag är färdig specialist-ssk ska jag jobba i Danmark/Norge Maj till Oktober och sedan dra iväg på min 6 månaders vintersolsemester.
Det är allt jag tänker på och drömmer om. Det är som i den filmen “Blow” med Johnny Depp där han snackar med en gubbe som han ska köpa hasch av och gubben säger:
“Amigo, you bring me 50 000 dollars and I have no more concerns.” 6 sekunders klipp:
Amigo. You bring me fifty thousand dollars, and I have no more concerns.
Det är som om jag har sagt till livet:
“Livet, om du ger mig November till April i ett varmt land kommer jag aldrig be om något mer. ”
Detta skulle bara ha stannat vid mysiga dagdrömmar om jag inte hade pengarna. Nu är min dröm inom räckhåll. För helsicke. Det finns undersköterskor som jobbar i Norge i 6 månader sen drar iväg så varför skulle jag med 7 siffrigt kapital inte lyckas med det? 
Det som är lite konstigt är att man måste hålla på att smyga med det. Man känner sig som Clark Kent ibland för man måste sitta där med kollegorna/vänstermuppiga vänner och skådespelarklaga på priset på tomatpuré osv osv.
Det är konstigt att jag inte kan berätta för min bästa vän som jag känt i över 20 år.
Enda nackdelen jag kan komma på är att syskon vill låna pengar av en. Jag är kanske en snål jävel men lånar jag ut 50 k till 2% ränta när börsen går upp med 20% det året så känns det som om jag “missat” 10 000 kr pga av att jag lånat ut dom 50 000 kronorna.
Pga att jag fick mina pengar lite på ett bananskal så har jag ingen riktig emotionell bindning till dom. Hade jag sparat ihop vartenda krona hade det gjort mer ont tror jag när börsen åker bergochdalbana. Nu loggar jag inte in så slipper det bekymret. Det är skönt att inte logga in.
Jag kan inte understryka nog hur mycket pengarna har förändrat mitt liv till det bättre och att jag kommer slippa spara in ören på vansinnga projekt och att mina framtida barn kommer få allt dom pekar på. (Och samtidigt ska man på något sätt lära dom ekonomiskt vett.)
Har jag tillräckligt med pengar så jag med lätthet VARJE ÅR kan åka till varmt land på vinterhalvåret då är succén ett faktum. Då är jag rik bortom mina vildaste drömmar!
Jag har en känsla av att dom vinterhalvåren i framtiden kommer vara dom bästa i mitt liv och att mitt liv förändras när jag får barn som måste gå i skola och massa annat. Men jag får korsa den bron när den kommer. ^^
Jag känner mig framförallt rik för jag är frisk. Har jobbat i vården så länge och upplevt mycket hemskt. En man med ALS som berättade att han inte längre kunde omfamna sin fru berörde mig djupt. 
Alla dessa saker vi friska tar för givna.
Nu läser jag dessutom till ssk och blir smärtsamt medveten om läskiga sjukdomar jag tidigare var lyckligt ovetande om så nu känner jag mig ännu mer lyckligt lottad att jag är frisk. God willing.
Så tro mig, jag vet allt om pengastress fast det hade nog gjort dig gott att få lite perspektiv. Och det säger jag i all välmening.
P.S Såklart berättar jag inte för någon om mina pengar det är bara mina syskon som vet. D.S
10 gillningar
Stort grattis! Vilken resa… Det finns svenska skolor i Thailand som de framtida barnen kan gå i!
1 gillning