Korrekt, även om vi kom off topic lite känner jag. Det är skillnad på om man litar på att man får tillbaka pengarna från nischbanker med sparkonton med insättningsgaranti eller inte. Jag har inte sett någon hittills som klagat på att man inte får tillbaka pengar i just detta sammanhang, eller ens sett någon svensk nischbank med insättningsgaranti gå i konkurs.
Så jag skulle jag hävda att, ja man kan lita på nischbanker. Ska man ha pengar till ett husköp så att de ändå kommer användas upp inom kort så känns det också som onödigt trassel att börja hålla på att flytta dem till en nischbank. Jag skulle även rekommendera att ha en liten del lätt tillgängliga pengar på ens vanliga bank.
Men har man en större buffert eller vill ha alternativ till korta räntor så skulle jag se nischbanker som alternativ.
Fråga, har du bolån i dagsläget?
Ett mer givande alternativ skulle isf vara att extraamortera denna summa o få indirekta ränteinkomster o pengarna blir tillgängliga vid ditt frånträde!
Off-topic: men jag kan inte låta bli att fundera på hur vi invånare inte förväntas kunna välja ett för oss lämpligt betalningsalternativ (för nu handlade det ju om vilket alternativ som var förvalt, inte att hindra kunden att välja), men samtidigt förväntas kunna ta helt eget ansvar i att vara smittskyddsexperter och avgöra vad som är säkert, när ett utrymme är för trångt, vem vi kan träffa, eller bedöma risk och lämplighet för diverse aktiviteter… Selektivt micro-management
Det finns många människor därute som inte klarar av att hantera sin ekonomi. Jag ser det bara som positivt att staten försöker minimera stor skuldsättning i form av dyra kreditköp och bortspelade pengar. Kan man förhindra mänskliga tragedier tycker jag att man ska göra det efter bästa förmåga. Det tjänar vi nog alla på i slutändan.
