Jag känner mig just nu väldigt nedstämd och på gränsen till värdelös, och skulle verkligen uppskatta era tankar och råd.
Jag har arbetat inom Region Skåne (administrativt) i tre år, både som timanställd och i vikariat på heltid. Under den tiden har jag lärt mig allt, är helt självgående och bidrar fullt ut. Trots detta upplever jag att jag inte blir uppskattad av min chef. Jag har nyligen gått över till ett nytt vikariat och i med byte av avtal bad jag om lönejustering men fick ett bestämt nej som svar. Min nuvarande lön ligger på 25 900 kr/mån, medan medianen för liknande tjänster enligt Vision är runt 29 000 kr.
Det som känns extra tungt är att flera kollegor med mindre erfarenhet och kortare tid på arbetsplatsen har högre lön än jag. Jag kan inte låta bli att känna att jag straffas för att jag inte stått på mig tidigare och att min insats inte värderas rättvist.
När jag först tackade ja till vikariatet var jag dessutom i en krisig period i livet och kände mig tvungen att skriva på, trots att lönen redan då var låg. Nu vet jag att jag inte vill acceptera en fast tjänst på samma arbetsplats om lönen förblir på denna nivå. Jag sitter fast i situationen till nästa lönerevision, som inte sker förrän till våren när vikariatet tar slut.
Mina funderingar är:
Hur kan man stå på sig bättre i framtiden så att man inte hamnar i samma situation igen?
Är det värt att ta på sig fler eller mer avancerade arbetsuppgifter för att markera sitt värde, eller är det ofta lönlöst?
Bör man redan nu börja söka andra tjänster, eftersom jag inte vill stanna långsiktigt på en arbetsplats där man känner sig undervärderad?
Jag vet att jag förtjänar en högre lön med tanke på mina erfarenheter, kunskap och insatser, men just nu känns det som om jag sitter fast, vilket inte alls känns bra.
Hur vet du vad kollegorna tjänar? Median innebär för övrigt att hälften tjänar under.
Med det sagt, stämmer det att andra som levererar mindre på din arbetsplats har högre lön borde du ha bra argument i nästa löneförhandling.
Tyvärr är vi många med erfarenheten att chefer sällan gör något åt ens lön oavsett vilka argument man har förrens ev när man hittat ngt nytt och säger upp sig.
Dock behöver de trots allt kunna låtsas att lönesättningen är hyffsat rättvis så om du ställer frågan rätt ut så kommer de iaf behöva hitta på anledningar. Det som händer är vanligen just det. Chefen har att välja antingen mellan att erkänna för dig och sig själv att de inte behandlar dig rättvist, eller om de istället kan övertyga sig själva om att det finns anledningar trots allt så slipper de känna sig orättvisa. Du kan själv gissa vad som är vanligast.
Jag hade valt att inte jobba i uppförsbacke om det finns alternativ. Du kan få ut mer för dina ansträngningar annorstädes. 3-4 år är rekommenderade intervallet för att byta arbetsplats om man önskar få upp sin lön.
När du nu är i en bättre situation skulle jag föreslå att söka andra jobb, så att du har råd att tacka nej till ett dåligt erbjudande. Eller om vi vänder på det, att du har mod att be om mer. Det låter inte som att det vore fruktsamt att stanna kvar i nuvarande roll och hoppas på att chefen höjer din lön av barmhärtighet vid nästa lönerevision.
När du har ett konkret erbjudande kan du säga det till din chef och motivera att du inte känner att du kan komma ikapp lönemässigt för att du gick in lågt i en tuff period av ditt liv. Antingen får du ett bättre erbjudande av nuvarande chef om de uppskattar din insats. Eller är ni färdiga där.
Känner du dessutom att du inte har en bra relation med nuvarande chef råder jag dig att byta jobb utan att försöka förhandla. En bra chef är en av de viktigaste faktorerna till att man trivs på sin arbetsplats.
Tack så mycket för dina råd! Jag uppskattar verkligen perspektivet och att du tar dig tid att ge konkreta tips.
Jag kommer definitivt att söka andra jobb och hoppas på att få ett bättre erbjudande. Jag håller också med om att relationen med chefen är viktig för trivseln. Min chef är överlag social och trevlig i vanliga sammanhang, men visar tyvärr ingen uppskattning för ens insats och använder ibland metoder där man plockas ut utan förvarning eller ställs inför viktiga beslut utan förberedelse, vilket jag inte alls uppskattar.
Tack igen för att du delar med dig av dina erfarenheter
Angående hur jag vet vad kollegorna tjänar, som någon annan skrev här på forumet så kan man begära ut löneuppgifter inom offentlig sektor, och dessutom har jag bra relation med många av mina kollegor som känt sig bekväma att dela med sig av sina löner.
Ja, det känns verkligen surt. Mina argument verkar liksom bara flyga över chefens huvud… Just nu är jag fast i tjänsten fram till slutet av mars, men jag hoppas kunna hitta något bättre innan dess. Det är frustrerande att det ska behöva vara så, men antar att man ibland får lära sig den hårda vägen.
Jobbar man på kommun, region eller myndighet kan man gå och få ut färsk data därifrån som visar den faktiska bruttolönen kollegorna har hos den specifika arbetsgivaren.
Inte alls lika tillgrumlat som en inkomstdeklaration kan vara.
Man bör alltid söka andra tjänster. Det gör jag oavsett om jag trivs eller inte på min arbetsplats. Att söka, gå på intervjuer och sondera marknaden brukar vara nyttigt. Jag tror inte du har så mycket mer där att hämta så du borde absolut byta så fort du hittar något bättre.
Jag lutar mot att du bör söka nytt jobb. Risken är att din HR inte ser övergången från vikariat till fast som ett nytt jobb, dvs att de bara utgår från din nuvarande lön.
Så var det iaf för min fru som jobbar på ett kommunalt bostadsbolag.
Fråga facket hur Region Skåne brukar förhålla sig till lönesättning om du övergår från vikariat till fast anställning. De kanske bara ger en symbolisk höjning utöver lönerevisionen, som inte heller gör dig nöjd.
Jag tjänar nästan dubbelt så mycket som TS och känner mig undervärderad. ;/, men det viktigaste att ta med sig är att inte vara bitter, inte vara arg. Utan sök nya tjänster och fortsätt leverera som vanligt.
Ja. Sök andra jobb, har du ett erbjudande från ett annat jobb kan du ju nämna för nuvarande arbetsgivare att du behöver tacka ja till det av ekonomiska skäl fast du annars trivs.
Om du är en uppskattad medarbetare och om chefen har möjlighet kan det gå att få en lönejustering.
Om du inte får lönejusteringen så betyder det antingen att chefen inte kan höja, eller inte vill höja. Då är det dags att gå vidare till annan arbetsgivare ändå.
Jag tror att följande saker är viktiga att ha med sig:
Du är inte ensam om att känna såhär. Väldigt många har under någon period i livet känt samma sak. Det är alltså något som uppstår hela tiden i samhället och har inte att göra med att du skulle vara dålig.
Enligt följande länk över inkomster i Sverige låg 10 percentilen (en person som har 10% av befolkningen under sig och 90% över sig) på 26 100 kr i lön för två år sen (2023). Det innebär att din lön, som efter ytterligare 2 års löneutveckling inte når upp dit ens idag, är väldigt låg. Du har med andra ord oddsen på din sida att få upp lönen vid ett jobbyte. Det finns helt enkelt nästan ingen som betalar så lite för något jobb idag. Så fördelar sig lönerna - Medlingsinstitutet
Hur gammal är du och hur mycket erfarenhet? 3 år på jobbet så du är kanske ung? Är inte konstigt att ligga under snittet men tyvärr kan nya få bättre lön .
Jobbat för länge på nuvarande företag själv så lönerna på andra företag drar ifrån.
Ju mer flexibel och ställa upp kan vara hämmande i lönekuvertet. Man tas för given..
