Har under en längre tid varit en passiv deltagare på RikaTillsammans och läst mycket i forumet. I början när solen sken, börsen steg och bostadsmarknaden dundrade på kände jag stark gemenskap i forumet, lärde mig massor och gjorde många bra förändringar i vår ekonomi som jag fortfarande är glad över. På den senaste tiden har jag dock känt mig mer och mer ensam. Det är många som skriver här på forumet att man borde kunnat förutse den här situationen, att människor satt sig själva i skiten som lånat så mycket pengar, att man inte borde bo i Stockholm osv osv. Det ligger säkert något i det flera andra skrivit att människor tenderar att berätta om sina smarta val i tider av kris när det redan är ett faktum att andra “lyckats sämre”. Jag hoppas att med mitt inlägg visa att inte alla varit förutseende och sitter på ett hyreskontrakt eller med en obelånad “off grid”-sommarstuga (överdriver såklart här men det känns så ibland). Hoppas att vi som gjort mindre bra val men också kanske är födda i en annan tid där bostadskarriär och mål att bli skuldfri innan pension känns…avlägset…kan peppa varandra och hjälpas åt att se framåt.
Lite bakgrund om vår situation. Vi är två välutbildade 35åringar i Stockholm som nyligen bildat familj. Vi köpte ett hus för 8M i jan 2021 med 85% belåningsgrad (bundet till april 2024 på 1.09%) i en kranskommun till Stockholm stad (inget speciellt område). Nu har vi amorterat ned till 81% beräknat på köpeskillingen. Då var konkurrensen på bostadsmarknaden stenhård och allt vi tittade på, lägenheter, radhus och hus, gick upp 1M eller mer. Vi hade inte lyckats göra någon vidare bostadskarriär innan. I dagsläget har vi en nettoinkomst tillsammans på lite över 100K vilket jag är tacksam över. Vi har goda marginaler och det är verkligen inte alls synd om oss i jämförelse med många andra som har helt andra ekonomiska förutsättningar. Men det är såklart inte så roligt när räntorna stigit snabbt på höga lån samtidigt som inflationen skjutit i höjden och bostadsmarknaden fallit. Jag vet att de måste finna flera som oss i den här situationen men det är mycket tyst just nu från den gruppen.
Vi har gjort en hel del förändringar i ekonomin och planeringen sen årsskiftet. Jag delar med mig här och tar gärna emot tips och idéer från er.
Vi har fokuserat på att få stenkoll på alla våra utgifter och gjorde en detaljerad budget som vi följer upp på månadsbasis.
Ställt in oss på att det inte blir några utlandsresor, skidsemester, renovering eller stora inköp under de närmaste åren. Istället ska vi satsa på att uppleva naturen i vårat närområde och umgås med vänner.
Beräknat skillnaden på månadskostnad för nuvarande bolåneränta och en ränta på 4% och sätter detta på ett sparkonto varje månad redan nu.
I princip köpstopp på restaurangbesök, kläder och andra rena konsumtionsavgifter.
Leasar just nu bil men kommer att köpa en kontant i slutet av året för att få loss fler tusenlappar per månad.
Börjat med matlåda till jobbet (förut var standard att äta ute 5 dagar i veckan)
Gått ur svenska kyrkan.
Nu efter två månader känns det som att läget börjar bli mer under kontroll. Vi går runt även med våra simulerade räntekostnader utan att behöva minska vår tidigare sparkvot (den har istället ökat kortsiktigt tills räntorna löper ut). Det känns bättre och bättre för varje vecka att leva i vår mer sparsamma livsstil (även om jag fortfarande känner mig ganska bitter).
Ni som befinner er i liknade situation, dela gärna med er av era erfarenheter och tips. Nu ser vi framåt tillsammans.
Ni verkar ha förmåga att anpassa er efter situationen vilket ni kommer ha nytta av vid andra tillfällen i framtiden.
Ni har tak över huvudet och mat på bordet, är välutbildade och högavlönade.
Ni har alla möjligheter att komma ur denna situation på ett positivt sätt.
Mitt råd är följande:
Prioritera att vårda er relation.
Det är verkligen som natt och dag när du säger det
On topic: Bra tips och grattis till så goda inkomster som ni har trots allt! Där finns det inte mycket att skruva på!
Kan bara eka tipset om matlådor och storkok! Man ska se till att laga mycket och gott när man väl gör det. Lasagne, köttfärssås, korv stroganoff, grytor etc slår trötta bufféer med hästlängder ändå
Se över era försäkringar är mitt tips om ni vill jaga kostnader. Även om ni får rabatt via facket är det absolut inte säkert att det blir det billigaste.
Även om det är tungt för stunden är det väldigt bra att få den här erfarenheten och veta att man kan leva sparsamt.
Har väl inga direkta tips och vi kan inte riktigt jämföra vår situation med er, vi har betydligt lägre nettoinkomst men också betydligt lägre lån.
Ville väl mest berätta att jag har hört olyckskorpar och domedagsprofeter säga liknande saker sedan vi köpte hus 2006 som ”oj, vad dyrt, nu är toppen nådd, huspriserna kan inte nå högre” etc etc.
Den här krisen går över med och visst kommer många få det tufft.
Jag kan hålla med att det är sjuka priser på bostäder och räntan på ett hus som kostar 8 miljoner är inte att leka med men ni har fina inkomster. Jag tycker att det känns surt med allt man får dra in på med.
Känner igen mig i mkt av det du skriver. Vi har också höga lån vilket känns surt nu. Våra bundna lån har redan gått ut… Stor del av inkomsterna går till boendet. Vi har gjort många av de förändringar ni gjort. Vi försöker amortera extra för att på sikt bli mindre räntekänsliga.
Är allt det här egentligen nödvändigt, om du nu känner dig bitter till vardags? Det är inte som att det är gigantiska summor ni sparar in på dessa handlingar jämfört med er fantastiska samlade nettoinkomst. Det verkar lite dumsnålt, framförallt om du går runt och grämer dig över delar av de beslut ni fattat.
Ni är för unga för att gå runt och inte känna er glada och nöjda. Är den kostnaden att någon av punkterna ovan dras tillbaka så gör det. Att inte vara glad kostar på. Ni har råd till allt och ännu mer. Om något är det er sparkvot ni kan kapa om det är faktiska kronor och ören ni vill minska i er utgiftskorg varje månad.
Det går ju inte alltid att styra när man behöver ett större boende. Sen kan alltid fråga sig om verkligen behöver alla kvm inne o utanför huset när man verkligen tänker efter. Nackdelelen med många kvm inne o ute så äter de på din fritid om man inte köpa tjänster för inre eller yttre städning, reparation o underhåll. Eller köper man villa för att uppnå en viss status? Eller för alla andra jämnåriga/vänner köper villa utan att tänka efter, vilka är min familjs behov?
Dock behöver jag nog lite mer info för att förstå varför Ni måste dra in den årliga utlandssemestern vid nettolön på över 100kkr/mån netto. Ni har väl ett bolån på ca 6mkr → 240kkr i ränta före räntebidraget. Räntor över 200kkr för par får man bara bidrag på 21%. 200x0,7+40x0,79=171,6kkr i årliga räntekostnader efter bidrag, (171,6/12=14,3månatligen). 2% amortering = 120kkr/år=10kkr/mån. 25kkr/mån i räntor o amorteringar. Mat 2vuxna+2barn=15kkr/månad. 2 bilar(?) leasade = 15kkr/mån. Driftkostnader hus 7kkr/mån. Kläder+hygien 6kkr/mån. Summa 68kkr/mån, över 32kkr/mån. Är det ngn kostnad jag underskattat/missat? 32kr/mån borde räcka till både sparande o utlandssemester, eller?
Rådet är att:
-inte skilja sig
-ta extra-arbete om det behövs.
-Ha en inneboende för att få ner boendekostnader.
-Inte bli arbetslös.
Det var så människor klarade 90-talskrisen. De som inte gjorde ngt av detta blev kanske tvungna att sälja huset samt blev kanske skuldsatta för livet
Rådfrågade Ni någon av Era föräldrar(äldre släktingar) innan köpet? De borde väl kommit ihåg 90-talskrisen med risken att huspriser inte kan stiga till himlen eller räntan för evigt hålla sig kring 1%. Naturligtvis visste ingen när det skulle ske men hellre bo kvar i lite mindre än utsätta sig för den risk som de som sitter med 6mkr lån och 5% i ränta. Ja, för många yngre uppfattas 5% ränta tokhögt men med 2% inflation torde en normal boränta ligga på 3,5-4,5%
Jag tycker att det är ett jättebra första steg som många fler borde göra. Och jättebra med alla aktiva val ni gör som kan spara lite varje månad. Jag har släktingar och bekanta som beklagar sig över de ökade räntekostnaderna men i övrigt inte gör så mycket mer med sin ekonomi utan lever som vanligt (utemat, lyxkaffe, utlandsresor etc.) och i ett fall till och med lyckats få amorteringsfritt. Då tycker jag det är sundare med er inställning att vilja amortera mera.
Tack för fina svar. Gällande om alla våra åtgärder är nödvändiga så det nog mest ett resultat av min naturliga reaktion på “kris” och en ganska stor dos kontrollbehov där dramatiskt förändrade omständigheter leder till stora förändrade beteenden. Sen när man väl har koll på vilka olika reglage man har att vrida på så finns det såklart möjlighet att återinföra utgifter som genererar lycka. En annan observation jag tycker är lärorik och intressant är att det är stor skillnad mellan en en kalkyl i Excel jämfört med verkligheten när man ställer sig frågan “Skulle vi klara oss om räntan gick upp till X?”. Vi räknat på mycket högra ränta än 4% i våra stresstester men med den senaste månadernas erfarenhet så har jag insett att det verkligen inte blir speciellt kul. Vi köpte huset då det har varit en dröm för mig hela livet. Nu har vi provat på den drömmen och får se hur vi gör framöver med nya erfarenheter i ryggsäcken.
Bra att ta bort onödiga kostnader men unna er att minska lite på sparivern.
Fortsätt att ha och förverkliga drömmar tillsammans, låter för mig lite som om husdrömmen inte blev riktigt som du tänkt dig. Är det bara kopplat till ekonomin eller något annat? Husdrömmar blir ju precis som mycket annat i livet inte alltid precis som man tänkt sig.
Man kan också se det omvänt. Jag har hört optimister och bostadskarriärsprofeter säga att bostadsmarknaden alltid går upp under mina dryga trettio år på denna jord. Det många valt att blunda för och viftat bort alltför lättvindigt är att vi haft en trend med fallande bolåneräntor sedan åtminstone mitten av 80-talet, vilket har ett starkt samband med prisutvecklingen på bostadsmarknaden. Ju mer pengar folk kan låna till bostadsköp för en given kostnad, desto mer kommer priserna på bostäder att öka. När vi, som under de senaste åren, nått botten i form av att det varit närmast gratis att låna pengar till bostadsköp innebär det förstås att risken med hög belåning varit sällsynt hög sett ur ett historiskt perspektiv. Den potentiella uppsidan har varit ytterst begränsad och den potentiella nedsidan mycket hög. High risk - low reward, med andra ord.
Jag känner verkligen med TS och alla andra som sitter med mycket höga lån i dagsläget i förhållande till sitt egna kapital. Lyckligtvis har ni mycket goda inkomster, är välutbildade och visar tydligt att ni är proaktiva i era tankar och ert agerande. Jag är övertygad om att ni kommer klara er fint alldeles oavsett vad som sker på bostadsmarknaden i närtid, så jag er ingen som helst anledning att vara oroliga i ert fall. Det är verkligen långt ifrån alla som har så fina förutsättningar som er.
Det är ett enormt penningpolitiskt misslyckande att man lyckats åstadkomma det scenario vi sitter i idag där riskerna i ekonomin har skjutits över nästan helt och hållet på individen. Familjer som växt upp i vanliga medelklassförhållanden har inte haft något annat val än att ta enorma privatekonomiska risker för att bo och leva det liv som de vant sig vid och växt upp med som barn. Man kan förstås klandra individen för att den borde ha vetat bättre och inte tagit så stora risker, men i grund och botten är det det ett enormt politiskt misslyckande.
Bra jobbat! Och vad skönt det låter att ni gjort ”åtgärdspaketet” tillsammans. Själv kanske jag tar lite mer ekonomiskt ansvar och blir lite avis på ett sådant samarbete
Vi sitter i en liknande situation, lite lägre lån och lite lägre inkomster. Jag känner igen mig mkt i din reaktion och har också skaffat mig ännu bättre koll på vår utgifter och funderat över vad vi kan dra in på.
Tycker ärligt talat att det har varit ganska befriande att inse hur mkt det går att spara in på utan att dra ner på livskvalitén. Det är ju såklart subjektivt men har t ex lagt mer tid på att laga god mat hemma, baka bröd, låna kokböcker på biblioteket för inspiration, börjat odla. Lägger tid på att hitta det som vi vill och behöver konsumera second hand, vilket har bonusen att även kännas bättre ut ett hållbarhetsperspektiv.
Så även om jag också tycker det känns tungt ibland så kan jag också se positiva saker med att behöva omvärdera tillvaron och fundera på vad som är viktigt.
Bra träff, känner också att det varit lite orimligt tyst här kring de som sitter på stora lån, vilket ändå borde vara en del även på detta forum
Väldigt lika förutsättningar här. Par i 35-årsåldern. Strax under 100 tusen netto tillsammans. Köpte hus i början på förra året för över 10 miljoner i en närförort till Stockholm. 75 % belåning. Låste räntan i mellan 2 - 5 år på i snitt 1.5 procent. Amorterar 3 % per år så minskar en miljon var fjärde år.
Känner mig också tidvis lite orolig men har inte gjort så stora förändringar som ni verkar gjort. Tycker kalkylen går ihop även om vi skulle behöva minska vårt sparande framöver när lånens bindning tar slut.
Klart stora lån är extra tråkigt i såna här lägen med uppåtgående räntor men det är ju i förhållande till ens inkomst som spelar roll och där sitter ju väldigt många i samma sits.
Har gjort en massa exceluträkningar på olika scenarion vilket jag tycker ger en del trygghet. Tänk också på att lönerna med största sannolikhet så småningom hämtar hem inflationseffekterna vilket borde betyda att lånen i relation till våra löner, tillsammans med amortering, snabbt går ner.
Personligen tänker jag inte måla fan på väggen så fortsätter leva men försöker dra ner på taxi hem från krogen, gå till lite sunkigare ölhak, utnyttja sommarställen i släkten mer istället för utlandssemester samt bygger själv istället för anlita hantverkare. Då lär jag mig saker på kuppen vilket är jäkligt kul också
Skulle själv inte gå ur kyrkan då de gör väldigt mycket bra i samhället även för oss inte troende.
Annars så är mitt tips att inte glömma att de går ha kul utan att betala massa pengar. Utmana varandra i saker som är kul, spelar själv en hel del med barnen, kort brädspel m.m
Kostar inget och barnen blir glada
En kris tar alltid slut likaså en uppgång så bara ta de lugnt i svängningarna.
Är huset ett drömboende, så har ni ju köpt rätt. - och ni verkar ju klara av stresstester i er ekonomi redan nu genom en sund anpassning av ert ekonomiska tänk.
Stick to the plan.
Men om detta tär på er och/eller er relation så kan ni ju alltid byta boende?
Prova lägg ut en säljannons och se vad som händer.
Edit. Direkta tips… ni kan kolla på att jämka bolån?
Börja förhandla med banken nu? Ställ frågan till er bankkontakt och se vad denne kan erbjuda nu.
Det är just detta som jag försökt att predika lite i mina resonemang, att en s.k. KALP-kalkyl är alldeles för abstrakt för de flesta att ta in för de flesta.
Ja, det verkar onekligen som att ni klarar kostnaderna. Tror inte det är där skon klämmer. Tror många kommer att få ett bryskt uppvaknande när den “nya vardagen” kickar in och vi ser långsiktiga räntor på 4-5% ( Prognos för ränta på bolån - Ekonomifakta). Det är nog kostnader som många klarar, men precis som du nämner så kommer den stora smällen när det gäller att anpassa sin livsstil efter de nya räntorna.
Det blir mindre roligt när man inte kan äta ute, resa & göra andra saker som kostar pengar. Speciellt med barn i bilden.
Tror vi har varit alldeles för blinda på det långsiktiga, och det kommer nog smärta för många. Även om man kan, så är inte räntekostnader på 15-20kkr/månad en roligt utgiftpost. Pengar som man kan ha mycket roligare aktiviteter med än ränta.
Att ni rycktes med är inget att göra åt. Det ni kan göra är att amortera och bygga buffert. Har ni tur så äts lånen upp av lönehöjningar framöver, men jag skulle personligen go all in som många andra på 90-talet för att minska lånen. Suger, men det var Många som fick beta av lån i ett årtionde tills de hamnade i balans
Där finns det inte mycket att skruva på!
