Jo jag förstod det, men det var ju en nominell siffra. Inte real. Skillnaden blir ju mer -2,4% eller -1,4% mellan räntefond/sparkonto. Mycket tveksam till att den dessutom kan betraktas som representativ för framtiden. Vi väljer ju inte bort aktier relativt sparkonto för att de har gått negativt ett år.
Tolkar jag dig rätt om du tror dig kunna slå marknaden (riskjusterat) på kort sikt (något år) genom att vara lite aktiv?
Nej det tror jag inte att jag klarar (sen ska jag ärligt säga att jag inte har tänkt på räntor på samma sätt som aktier vad gäller EMH osv). Jag agerar på min sov-gott-om-natten-känsla (som per definition aldrig är 100% rationell) och landar i det jag skrev igår:
Är du med på att jag tycker att detta är en missvisande bild:
Samt att en mer rättvisande bild skulle vara:
Där det inte är så svart eller vitt längre, rent känslomässigt?
Undrar vad som är bästa beslutet (både känslomässigt och matematiskt):
Eller
(Givet att det är samma summa pengar)
Vad hade du valt @Nightowl ?
Ja du, mycket bra fråga. Jag vet inte helt enkelt. Handlar om att välja beslutsunderlag.
Nollhypotesen jag utgår från är att jag inte är kompetent nog att slå kapitalmarknaden på att prissätta tillgångar. Därmed att prissättningen är korrekt.
Sen stöter man ju på en hel del argument. De tre jag sett flest använda mot räntefonder är:
Räntefonder är dåligt och felprissatta p.g.a. QE.
Räntor vs aktier är inte en effektiv marknad för att det finns aktörer som tvingas köpa räntefonder.
Räntefonder är dåligt och felprissatta relativt sparkonto p.g.a. bankkonto med insättningsgaranti inte är tillgängligt för alla aktörer.
Alla de argumenten tycker jag är svaga. Tom mycket svaga.
Vad gäller QE görs aldrig någon uppskattning eller beräkning hur mycket QE har påverkat prissättningen på obligationer. I alla fall inte samtidigt som argumentet används mot räntefonder. Däremot har jag sett enstaka beräkningar på att QE i praktiken ska ha påverkat räntorna som mest 10-tal baspunkter. Med andra ord inte speciellt signifikant i jämförelse hur mycket som behövs för det svepande argumentet QE gjort obligationer kass investering ska vara starkt.
Vad gäller ineffektiv marknad, hur mycket skulle detta påverka den relativa prissättningen? Inte sett någon sådan beräkning eller uppskattning som inte är direkt bakräknad på priserna. Vilket blir ett cirkelargument, där man redan antagit perfekt orsak-verkan för att sen beräkna storleken på verkan.
Givet att det var en uppenbar ineffektivitet, finns det verkligen inga aktörer på marknaden som hade utnyttjat detta? Ingen hedgefond som vräker kapital (både korta och långa positioner) och hämtar ett enormt arbitrage här? Om ineffektiviteten var stor och uppenbar så är det ju enkelt för dessa.
Vad gäller att alla aktörer inte har tillgång till dem. Jo visserligen så kan inte alla aktörer gå lång sparkonton. Men för att du som småsparare ska kunna gå lång sparkonto måste det finnas en bank (som kan trycka i det närmaste oändligt med pengar, p.g.a. täckningskrav som inte är rena likvider) som går kort samma sparkonto. Om den aktören tycker det är vettigt att gå kort samma konto du går lång, då är det ju bara att skifta risk och avkastning. En SWAP med samma risk/reward för båda. Inte förändra riskjusterad avkastning.
Givet det så kan jag inte förkasta nollhypotesen med de argumenten. Därmed väljer jag det andra alternativet med 90/10. Vilket också är det jag har valt med mina pengar.
Kör själv alternativ 1 med Räntekonto + Basportföljen. Men har tankar på att gå över till alternativ 2 när Lysa släpper nya Sverigefonden. Har grubblat ett halvår på vad som är bästa beslutet långsiktigt 
Lutar åt #2
Det handlar ju om beslutsprocessen och underlaget man tar fram för beslutet, jag har valt min väg. Men här är ju jag uppenbarligen contrarianen som går emot t.o.m. @janbolmeson
Do you own due diligence är ju en klassiker vid det här laget.
Ja, det är kanske riktigt… men eftersom inflationen som relativ referens är godtycklig så kan man ju även använda den riskfria räntan (på obundet sparkonto) som referens, och då blir det:
Det känns fel att välja
framför
Ja, om man betraktar det kapitalet som något helt oberoende av aktiemarknaden. Det anser jag man inte kan göra om man ombalanserar med aktier (indexfonder). Då är det en del av en total portfölj där en kombinationen är det relevanta.
Jag väljer alltså det övre av de två alternativen.
@Nightowl Du har nu jagat mig och ett par andra medlemmar om detta tema i några veckor.
Låt oss ta mitt läge i oktober 2020. Jag vill ha 1) säkra eurostatspapper och 2) A-rejtade euroföretagsobligationer i min 65/35 ”stay rich” portfölj. Billigaste statspapperfonden har löpande ränta av -0,4% efter avgifter, företagsobligationsfonden ca -0,15%. Löptiden för bägge fonder är ungefär 8 år.
Hur kommer jag göra pengar med dessa fonder under nästa 10 åren?
Potentiellt genom ombalansering med andra tillgångar löpande över de kommande 10 åren eller realt p.g.a. deflation eller en kombination av dessa.
Sen har du ingen aning vad de kommer avkasta varken nominellt eller realt under de kommande 10 åren.
Alltså detta behöver formuleras om:
Till:
Billigaste statspapperfonden har haft löpande ränta av -0,4% efter avgifter, företagsobligationsfonden har haft ca -0,15%.
Ja med den aspekten också är det är möjligt att jag får aningen lägre statistisk riskjusterad avkastning på lång sikt (jag kan dock tänka mig att byta åsikt med några års mellanrum)… men det lägger jag som sagt på mitt sova-gott-konto.
Javisst, men då är vi tillbaka på min fråga.
Menar du att du tror dig kunna slå marknaden?
Eller har du bara sänkt din totala risk med samma (eller sämre) riskjusterad avkastning?
Men kommer deflationen dvs sänker löpande räntan tom lägre, låt oss till -1% kommer dom nya pappren som fonderna köper avkasta mera minusavkastning. Dom fonderna är dömda att tappa pengar i alla fall.
Det enda fallet jag kommer att tjäna pengar är om räntan sjunker och jag säljer allt då! Det menar också marknadstajming.
Fast de pappren du äger blir plötsligt värda mer, vilket gör att räntefonden ökar i pris. Medans aktier rasar i pris, guld rasar o.s.v. Då balanserar du om! Du får mer av andra tillgångar
Jepp. Hade jag haft mina pengar på dom fonderna (dvs hade jag inte ”tajmat räntorna”) skulle jag förlorat 5% jfm +1 på sparkontot.
Men jag kan också ombalansera med tillgångar på sparkontot / hedgefond osv. Medellånga räntor är inte det enda alternativet om dom menar säker minusavkastning.
Ja? Än sen? Det säger inget om framtiden från beslutet.
Hade du satt allt i krypto hade du varit långt mycket rikare. Eller varför inte köpt aktier istället?
Det går inte att utvärdera ett investeringsbeslut på resultatet.
Men under löptiden är den fortfarande dömd till att FÖRLORA pengar. Fonden kan öka i värde tillfälligt men kan inte avkasta pga minusräntan. Under löptiden kommer fonden med nollränta avkasta 0 -årlig avkastning, sparkonto med 1% lite över 8% före skatter.
Relativt nybörjare här. Är inte ombalansering mellan räntor och aktiedelen lysas stora fördel. Om jag skulle ombalansera själv skulle det vara varje kvartal eller så. Då skulle jag missa ”botten” och inte få den aktiedel som jag satt upp. Säg en 60/40 portfölj skulle då i botten vara en 50/50 portfölj och jag missat uppgången från botten med 10% av kapitalet. Det blir snabbt mkt större procent missad uppgång än de punkter jag förlorar på att räntor går sämre än bankkonto.
Ovan borde inte vara ett problem i en ständigt stigande börs men så fort ett hack i kurvan kommer borde det stämma.
Speciellt för att börsnedgångar har brantare kurva än börsuppgångar.
Balanserar ni om oftare i nedgång?