För mig är det snarare en del av problemet, att jag ser det på så lång sikt.
Exempel
Vi har ett hus där det mesta är i gott skick (kök och badrum 5-10 år gamla, inga större renoveringsbehov nästa åren.
MEN
På 20 års sikt så ”behöver” vi nya badrum, kök, tak, värmesystem etc. Lågt räknat kostar detta 1mnkr, dvs vi måste lägga undan 5k per månad för detta för att om 20 år ha samma belåningsgrad.
Bilen köptes kontant för 170k för ett par år sedan men om fem år är den 12 år gammal och det vore bra att byta. Då behöver vi spara 2k per månad.
Cyklar, möbler etc kommer också behöva bytas
Jag periodiserar alla mina utgifter och då blir kostnaden förhållandevis hög per månad. Inser när jag pratat med andra att typ inga gör sånt (här kanske det är fler), men som jag ser det så är ju de faktiska kostnaderna så.
Men blir såklart också lite skevt att räkna 20 år fram i tiden då det finns så mycket osäkerhet.
Det jag har landat i (eller iaf försöker landa i) är att försöka öka förmögenheten något varje år. Ibland blir det kanske 100k, ibland 10k, men iaf inte gå back. Och sen hantera osäkerheten med att skit kanske händer och då får jag ta tag i det då. Som en filosof sa ”man lider oftast mer i fantasin än i verkligheten”