Jag har väldigt hög ränta och vill självklart ha mycket mera pengar. Problemet är att om vi får amorteringsfritt kommer den 4%-iga räntan att stiga ännu högre. Så hur man än gör får man inte mer pengar över.
Enda sättet är att amortera så mycket det bara går, alternativt byta boende.
Jag håller me om att riksbanken kunde ha höjt räntan lite tidigare å även påverkat att ränte avdragen typ tagits bort för att dämpa… Efter pandemin hann riksbanken inte me på utveklingen, dom satt väl å sov på sina stolar… Att räntan känns hög har mer å göra att den varit så himla låg i så många år… Typ 2008 låg räntan på närmare 6% å tidigare år klart högre…
När jag hade lån låg de på ca 5%. Jag tyckte ränteavdraget var konstigt redan då och jag tyckte folk runtomkring hade en märklig inställning när de jublade över låga amorteringskostnader.
Så ja, jag tycker det är dags att bita i det sura äpplet och jag tycker faktiskt att alla (som grupp betraktat) som har stora lån och lite tajt just nu är de som behöver få lite svettpärlor i pannan, för det är det enda som i förlängingen biter på inflationen och huspriserna också för den delen.
Avdragen skulle tas bort när vi gled runt på nollränta så lång tid. Det hade alla tjänat på nu och då hade inte amorteringskravets slopande varit en stor grej heller.
Vet inte va skillnanden är mellan då å nu där du bor då, men var jag bode då låg priserna på flertal miljoner å samtidigt va de amorterning ändå, även om de va lågt typ 0,5% som minst…
Du behöver inte försöka spela nå’t sorts omvänt martyrkort. Jag tog över hela lånet själv efter en separation för 15 år sedan. De 1,5 miljonerna i ensamhushållsskuld då motsvarar bra mycket mer idag sett till köpkraft, lön m m.
Var det synd om mig? Nej.
Var jag villig att ta risken? Ja.
Var jag medveten om att det kunde gå åt helvete om jag inte amorterade aggressivt och levde snålt? Ja.
Tog jag ansvar och var beredd på konsekvenserna. Ja.
Så återigen - vi är vuxna när vi tar lånen och vi är vuxna när vi amortererar. Jag tycker faktiskt inte det är konstigare än så.
Konstiga siffror. Vi betalade 1,7 mille för vårt hus 2003. Jag hade och har ingen hög lön. Men det går faktiskt ändå. Man får skippa andra excesser istället. Dra åt svångremmen, lev billigt osv.
Det här är framförallt ingen tävling i pajkastning. Detta är ett diskussionsforum, så billiga försök till raljerande med “kul för dig” tycker jag vi kan hålla oss ifrån. Är det kanske inte bättre att då prata om hur man kan lösa utmaningen det blir med högre ränta och amorteringar?
Det är för mig ganska tydligt varför de som jobbar på riksbanken jobbar där, och varför inte du gör det. Och det har absolut inget med att s.k. “de slickat röv”.
Mycket av det du gnäller på är politiska beslut minst lika mycket om än inte ännu mer än riskbanken.
Det spelar ingen roll hur situationen ser ut, du kommer alltid hitta massa alarmister som gnäller och varnar. Vissa av dem får av ren sannolikhetsfördelning rätt, och dessa kommer i efterhand att gnälla ännu mer.
Har man lånat så pass mycket i förhållande till sin inkomst att man får problem när räntan är på 2-4% så har man lånat på tok för mycket, och det är ens eget fel (och möjligtvis banken som beviljat lånet), men inte riksbanken.
Jag har rörligt 3-månaders lån och kommer lugnt sitta kvar och njuta även om jag får 4% ränta, eller 5, eller 8. Jag tycker ändå, trots att jag har lån och trots att det inte är bundet, att amorteringskravet ska vara kvar. Egentligen tycker jag att amorteringskravet skulle vara högre än det är idag, om än att tidpunkten att höja kanske inte är nu (utan skulle ha gjorts tidigare, precis som att ta bort ränteavdraget).
Det spelar ingen roll om bostadens värde går ner för att räntan höjs eller för att amorteringskravet finns. Det slår på samma sätt; alltså påverkar det cash flow man måste ha för att klara av att betala. Det påverkar på samma sätt hur mycket man får låna och vad priset på bostaden blir. Däremot är varenda krona du amorterar ett sparande till dig själv, även om bostadens pris går ner. Räntan, däremot, får du inte tillbaka (om vi bortser från ränteavdraget som faktiskt ger tillbaka en del av den).
Jag tycker att riksbanken i mångt och mycket gör ett bra jobb, med det begränsade handlingsutrymmet de har och givet hur omvärlden (som de också måste ta hänsyn till men ej kan påverka) spelar in med valutaeffekter och importerad inflation etc. Så länge räntorna håller sig under 7% tycker jag vi alla ska njuta, det är nämligen den nivå som bankernas KALP-kalkyler oftast räknar med, dvs att hushållet bedöms kunna klara av. Klarar man inte det har man lånat för mycket, alternativt inte haft tillräckligt med marginaler och buffertar i sin ekonomi så att man klarar av detta även om man tillfälligt skulle bli av med jobbet i en lågkonjunktur.
Tycker vi kan introducera det danska systemet. Där skall ett bolån amorteras av på 30 år. Det man har att välja på är hur länge man vill ha amorteringsfritt med tak på 10 år. Det ger utrymme för bostadsspekulanter att köpa i vinstsyfte för att sälja innan amorteringen kickar igång. Inga undantag. 30 år har man på sig. Man kan välja att ta löptid mellan 10 och 30 år. Inte mindre och inte mer.
Då får alla som gör ett köp ta ett grundat beslut och ta det ansvar som kommer från en sådan transaktion. Vi har det riktigt bra i jämförelse med Danmark.
Du kan normalt låne op til 80 % af boligens pris som realkreditlån og 15 % som banklån.
Din egen udbetaling skal være mindst 5 %
Det betyder 80% kan lånas från statligt garanterad obligation, 15% från ens bank och minst 5% måste man lägga kontant. Just nu ligger räntorna på bolån i Danmark mellan 3% och 6%.
Knappast hög lön, har inte haft någe lån dom senaste 9 åren förutom ett övergångslån på en månand vid försäljning/köp av ny bostad för 5 års sen… Låg ränta ger möjligheter att amortera mer… Här finns massor av goda förslag av folk på investeringar att kunna tjäna mer pengar… Sen är de upp till var å en att vad dom vill göra av förtjänsen…
Klart det är så, detta gäller tyvärr för majoriteten av högt uppsatta chefer i nästan alla företagsformer. Riksbanken är inget undantag. Ser detta dagligen i mitt yrke.
Det är väldigt sällan man träffar den här typen av människor som har särskilt mycket bakom pannbenet faktiskt.
Detta är extra tydligt när man ser till större företag utanför Sverige.
Att inför amorteringsfritt för hushållen i rådande situation vore väl högst olämpligt, med tanke på vilken situation vi befinner oss i. Om vi ändå går vidare med det kan vi väl också passa på att se till att ALLA i Sverige får löneökningar á 10% för att matcha inflationen…
I ett av de senaste avsnittet av “Ekonomibyrån” på SVT så gästade Stefan Ingves, där pekade han väldigt tydligt ut att man själv kan kontakta banken för ev. amorteringsfritt under en period om nu ekonomin skulle vara ansträngd. Därmed har vi redan en modell som enskilda hushåll kan använda sig av vid ekonomiska svårigheter.