Känns som en orosanmälan inte är helt fel här
3 gillningar
Har också såna kollegor så jag skulle iallafall inte anmärka särskilt på det.
Men toppen att du hittat något i livet som du känner skapar mervärde för dig, och det är ju det viktigaste.
Själv kan jag inte ens komma på något normbrytande. Jag har inte heller bil, men ingen tycker det är konstigt i min sits så det känns inte heller särskilt avvikande.
Jag reser mindre än andra. Kommer emellanåt kommentarer om det, “ska du inte göra något på semestern?”.
Jag reser mer än andra. Gärna och ofta till normbrytande ställen på normbrytande sätt.
Antarktis på SUP? Afghanistan till fots? Donetsk i luftballong?
2 gillningar
Och jag badar aldrig ute på sommaren, äter inte glass, hejar varken på sverige eller Norge i Fotbolls-VM, solar inte (håller mig i skuggan), hatar stränder, men: gillar öl.
Nu snackar vi bristande vandel!
3 gillningar
För att koppla tillbaka till ämnet så är det beteenden som ger ökad livskvalitet snarare än bara konsensusbrytande för sakens skull som tråden avser.
Det har du fan rätt i. Jag är nog lite normbrytande genom att liksom bara skita i att hålla tråden i trådar. Ska försöka skärpa mig
2 gillningar
Ett exempel jag kom och tänka på är en kollega som bor själv i en 1:a men använder ofta städhjälp. Hade nog själv inte gjort den men han verkar hur nöjd som helst, han har gjort det i många år nu
Allt ovan fast gillar inte öl.
Jag kanske är mer avvikande än jag tror 
Förlåt, ska inte fortsätta OT.
1 gillning
Att folk inte ”gillar” att man är hemmafru tror jag mer handlar om avundsjuka 
Känner inte en enda tjejkompis som har barn som inte skulle vilja vara det om den ekonomiska möjligheten fanns 
1 gillning
Jag tycker min vän som bor i en 3a på knappt 80kvm med en numera 8 årig dotter varannan vecka och har städhjälp är lat och lite omogen (manligt omogen).
Jag respekterar likväl hans beslut och förstår att det ger honom sinnesro, mindre ångest över stök, tid för sin dotter och ork över till annat.
Jag är dock inte så intresserad av att höra honom gnälla över sin ekonomi. Vilket han gör. Ofta.
Då har du nog en väldigt speciell typ av tjejkompisar. Jag känner ingen som valt att stanna hemma på heltid, trots att ekonomin hade klarat det med råge.
2 gillningar
Ja jag har väl tjejkompisar som tycker om att umgås med sina barn? 
Måste ju vara väldigt ”speciella” personer… 
Jag går i sköna pyjamasbyxor i tid och otid. För barnen till förskolan, handlar, osv.
Det är helt enkelt så jäkla skönt.
1 gillning
Så om man inte är hemmafru så gillar man inte att umgås med sina barn?
2 gillningar
Antagligen gillar man det mindre än de som väljer att vara det Annars hade man väl gjort det eller?
1 gillning
Tråkigt att du har en sådan syn på kvinnor. Jag hoppas åren som kommer ger dig möjlighet att möta människor med andra värderingar.
2 gillningar
Jag pratar om mina vänner som uttryckligen sagt att de inte skulle ha något emot att vara hemmamammor om ekonomin tillåter 
Har en kompis som blev utköpt från sitt jobb som ska vara hemma på heltid i 12+ månader (varit hemma 6 mån nu) och hon har aldrig mått så bra som hon gör nu. Ingen stress från jobb, har tid för sig själv och att hänga med barnen, mannen och sina hobbys.
Har svårt att se varför någon inte skulle vilja ha det livet om man kunde. Om man har den finansiella möjligheterna att välja vad man lägger sin tid på kanske man ska fundera på vad som är värt något i livet om man väljer att lägga tiden på sitt jobb istället för sin familj?
Sen behöver det ju inte vara frun som är hemma, kan ju vara mannen/partnern också…
2 gillningar
Köper kaffe på stan och skiter i “men tänk hur många tusen du hade kunnat spara per år”.
Jag älskar att semestra hemma och behöver inte resa till annan ort för att vila upp mig. Tycker samtidigt att prylar och ett visst mått av konsumtion gör en lyckligare.
1 gillning