Konst som placering är en svår … konst. De fall som jag har haft insyn i, och där summorna har varit höga, har hamnat om riktigt långa innehav. Jag gissar att börsindex hade gett mer under samma tid. Sen ät den dyrt att omsätta och ev vinstskatt på det.
Nä, som placering är det inte bra i normalfallet men att titta på duger det.
Jag tror du ska ha ett bra öga för att lyckas med det. Se vilka som kommer att bli stora. Om du köper på vernissagen och konstnären är på plats kan priset ibland förhandlas en del. Har en vän som köper på det viset.
När jag har varit på någon aktion fick jag känslan av att priset på dyrare verk blåstes upp för att det är ett sätt för kriminella att förvara svarta pengar som de inte kan få in i bankkonton. Kändes ganska sjaskigt. Om jag skulle köpa konst skulle jag bara göra det för att jag gillar den och om värdet bevaras är det en bonus. Personligen tycker jag det är väldigt svårt att skiljas från konst som man gillar. Man brukar säga att man inte ska gifta sig med en aktie. Bandet till den konst man har upplever jag som ännu starkare.
Men med det sagt. Man ska ha litet äventyr i livet. Så vill du ge dig in i konstvärlden så kör på. Den är kul. Mycket mingel och vin.
Jag har köpt en del konst i Östeuropa. Det har jag gjort på plats direkt av konstnärerna. Jag har suttit i deras ateljéer, druckit te och tittat på tavlor. Sedan har jag köpt flera tavlor på en gång och då ofta fått viss “mängdrabatt”.
En konstnär lärde jag känna för rätt många år sedan när hon fortfarande var student på den lokala konsthögskolan. Jag köpte senare några tavlor av henne när hon höll på och etablera sig som konstnär. För några år sedan hittade jag en antologi om den nutida konstscenen i landet i fråga. En av hennes tavlor var med på framsidan av boken och det verkar ju lovande. Tavlorna är knappast värda några stora belopp idag men de känns som en “trygg investering” om man säger så.
När det gäller konst från andra länder generellt så är prisutvecklingen väldigt beroende av inkomstutvecklingen i landet. Konst från andra länder kommer inte självklart säljas till höga belopp i Sverige. Om och när den ekonomiska nivån i olika länder förbättras så ökar också efterfrågan på konst. Det innebär att tavlor som säljs till överkomliga priser idag kan bli värda betydligt mer på längre sikt.
I Sverige finns någon sorts princip som säger att konstnärer ska sälja sina verk till samma pris som tavlan skulle säljas för på galleri. Normalt tar galleriet halva köpeskillingen ungefär. Det skulle då betyda att det inte finns någon uppenbar potential att spara pengar genom att köpa konst direkt från konstnären. Utomlands gäller ingen sådan princip och det gör att potentialen att få till besparingar genom att hoppa över alla mellanhänder är reell.
Jag ska villigt erkänna att jag inte köpt konst i första hand för att “placera pengar”. De belopp jag investerat i tavlorna har varit ganska blygsamma. Däremot har jag noterat att de konstnärer som jag köpt tavlor av har sålt sina verk på gallerier utomlands för betydligt högre summor än vad jag betalat. När vi pratar om etablerade och välkända konstnärer så kostar ett verk på ett visst sätt, oavsett vilket land konstnären kommer ifrån.
Kolla masterworks.com, spännande koncept. Om man är intresserad av konst som alternativ investering utan att fysiskt äga verken.
Själv ser jag den konst jag köper (fysiskt då) för hemmet, som en investering eller i alla fall en inflationssäkring. Men jag räknar inte på det och vill inte räkna på det.
Det finns inget objektivt sätt sätt värdera konst.
Konstnärer som av slumpen eller genom kontakter har lyckats ställa ut på ett prestige-fyllt galleri tenderar bli accepterade som “bra” och får ofta sedan ställa ut på andra prestige-gallerier.
Dessa konstnärers konst säljs dyrt.
Andra konstnärer som är lika bra tekniskt och tankeväckande säljer konst som är billig.
Experter som presenteras konst av kompetenta konstnärer, de experterna kan inte själva avgöra vilka alster som producerats av konstnärer som säljer dyrt och vilka som säljs av lika bra konstnärer som aldrig kommit in på prestige-gallerierna.
Dessutom går det moden i konst och mode är svårt att förutse.
Att investera i konst blir därför som att köpa en lott i ett lotteri.
Om målet är att köpa någon sorts ”aktieraket” inom konst är det definitivt ett lotteri. Sedan kan olika namn och stilar variera mycket i hur efterfrågade de är över tid. Att en viss typ av tavlor säljs för sexsiffriga belopp just nu är ingen garanti för att de kommer att göra det om tio år. De typer av objekt som är realistiska för ”vanligt folk” att ”fynda” och uppleva värdeökning på är inte typ Rembrandt eller Monet om vi säger så.
Däremot skulle jag inte säga att det är svårt att hitta ”bra konst till bra pris” om vi pratar om auktioner. Det skulle då handla om att lära känna vissa namn (inte konkreta individer alltså) och följa prisutvecklingen där.
En viss konstnär kanske bodde i Skåne och brukar säljas för bra priser där. När dennes tavla dyker upp i Uppsala blir den ofta billigare där. Det kan man lära sig och dra fördel av. Att sedan förvänta sig att den ska ”öka massor i värde” verkar överdrivet men finns konstnären med i den grupp som säljs på auktioner så är det en trygghet. De flesta konstnärers verk säljs aldrig på auktion. Att ha sålts på auktion och finnas med i sådana kataloger motsvarar typ att vara börsnoterad som företag.
Håller med om mycket.
Men konst har ju även andra värden.
Fick expert hjälp att köpa några verk.
De flesta direkt av konstnär eller ägare, vilket även var förslag RT forum. Tack.
Om någon innehade verk från kända konstnärer under kristider exempelvis 30 talet. Krigen.
Var verken kanske svåra att få sålt under några år men återfick snabbt ett högt eller högre värde åren efter.
Besparingar på bank brann ofta inne eller blev värdelösa pga.super inflation.
Många företag gick i konkurs och aktierna blev värdelösa.
Jag har även tagit till mig att köpa så kända konstnärer som möjligt enligt ekonomiska ramar.
De som exempelvis köpte Tove Jansson och andra kända Finska konstnärer i rätt tid har även gjort en mycket god affär.
Hoppas jag kan njuta av konsten i ett antal år och om jag behöver pengar kan få tillbaks justerat för inflation.
Annars får de kanske hänga på väggen så länge sanden fortfarande rinner genom mitt timglas.
Ser det även som riskspridning alternativ placering.
Risker är det med alla placeringar det här har som sagt även andra värden.
Det här med ”andra värden” ska nog stå i första rummet när det gäller konst. Att köpa konst på ett ”smart sätt” så att man får ett bra pris är görligt. Det kräver viss struktur men är egentligen inte svårt. Den där värdeökningen som kommer av att andras efterfrågan ökar är svårare att få till på ett enkelt sätt.
Den mesta konsten som säljs är att betrakta som rena inredningsdetaljer och tappar i princip allt sitt värde på andrahandsmarknaden. Det är bara namnkunniga konstnärer som du kan räkna med en värdeökning eftersom det finns en efterfrågan av samlare.
Konst som säljs via auktionsverk har också höga transaktionskostnader i form av klubbavgifter på 10-25 % för både köpare och säljare. Du måste med andra ord ha en rejäl värdeuppgång för att ens räkna hem en försäljning.
Sen finns det många goda skäl att köpa konst, men någon god affär blir det sannolikt inte.
Jag tror man behöver förstå frågan på rätt sätt här. Att säga att “konst tappar sitt värde” är ibland sant men inte generellt. Det stora problemet med “konst som placering” är att “likviditeten” är dålig, värdena är inte enkelt realiserbara. Det är få konstnärer som är så eftertraktade att du bara rakt av kan räkna med att få ut “det fulla värdet”. Istället är auktioner ofta lite slumpvisa och även en tavla som är värderad till 10 tkr kan mycket väl säljas för “halva priset”. Det beror inte på att värderaren gjort ett dåligt jobb utan för att de presumtiva köparna av just den konstnärens tavlor låg på stranden eller var bakfulla den dagen. Värdet finns där i teorin medan utfallet i praktiken kan bli blandat. Detta kan man utnyttja till sin fördel när man köper konst men vill du sedan sälja kan det på samma sätt bli en nitlott.
Jag tror att man behöver tänka på konst mer som “byggstenar i den rika livsstilen” än placeringar. Det här med champagne som varit uppe är en annan sådan där grej. Som “rik person” bör fetischer i form av smakfull konst eller att gå på opera vara lika självklara saker som att ha en dyrare bil eller att spela golf, för att ta några exempel. Jag uppfattar att mycket av den här etiketten inte riktigt är etablerad i Sverige. I andra länder är det mer självklart att skaffa sig olika högstatus-vanor när man får mer pengar, och då inte nödvändigtvis bara saker som kostar helt absurda belopp. Det mesta inom kultur går att ordna för en rätt rimlig kostnad. Jag tycker själv att det gör en oerhörd skillnad att komma hem till någon där det hänger “riktig konst” på väggarna och inte typ affischer eller något annat enklare. Med riktig konst menar jag nu tavlor som helt tydligt är utvalda utifrån personlig smak och som “känns spännande”. Jag måste inte nödvändigtvis ha valt samma tavlor själv. För mig är det här en mycket mer naturlig väg att “framhäva min personlighet” än att köpa en bil av det ena eller andra märket.
Den är kul. Mycket mingel och vin.