Snittsvensken kan råka ut för diverse försvårande livsomständigheter när som helst under livet. Sparade pengar ger möjligheter och frihet.
12 gillningar
Melwa har helt rätt. Ingen vet när oturen grinar en i ansiktet. Alla behöver spara, även i Sverige.
Ber alla forummedlemmar tänka efter hur mycket era föräldrar och släktingar har gett er genom livet och räkna ut var ni hade varit ekonomiskt utan det.
13 gillningar
Man kan självklart falla mellan stolarna under korta perioder i alla system, vill man hitta extrema fall går det alltid. Jag har själv levt sjukskriven i många år, det kan naturligtvis vara krångligt det har blivit fördröjningar av sjukskrivningar och jag har varit helt utan pengar i enstaka veckor här och där. Men trots långvarig sjukskrivning och inkomst på dryga 10000 gick det att leva på, ibland kunna man t.o.m. unna sig något litet och det gick också att spara en hundring då och då. Även i extremen går det naturligtvis att klara sig utan sparande. Det betyder ju inte att man inte borde spara eller att livet inte blir lättare, roligare och smidigare med extra pengar.
1 gillning
Jag tänker att man tappar lite av de ekonomiska praktikerna ju rikare man är. Men det går ju att leva väldigt snålt och ducka ”stora utgifter” genom att köpa eller få saker begagnat, ta hjälp av bekantskapskretsen för allt från takläggning till hårklippning snarare än anlita någon, semestra billigt hos släkten eller tälta etc etc. Det man inte kommer undan är väl kanske tandläkaren.
Men en konsekvens är att det man inte har på kontot måste man ha i socialt nätverk och generositet så att man kan få hjälp tillbaka när man behöver det.
4 gillningar
Eller upptäcker att man har svårt att få barn. Sedan när man har slut på IVF-försök som regionen står för står man där. ”Men Jan sa ju att jag inte behöver spara” → sista generationen efter miljarder års evolution.
11 gillningar
Det där är ju inte extremt, snarare standard om man blir sjukskriven under längre perioder. Extremt är att bli utförsäkrad och sedan hänvisad till socialtjänsten.
2 gillningar
Ja, det verkar konstigt att ha noll i sparande och alltså leva på 100% av lönen om man tycker att det är okej att leva på 60%.
11 gillningar
Väldigt få personer har sociala nätverk som är villiga att hjälpa dem med försörjningen över långa perioder, oavsett hur generös man själv varit tidigare.
5 gillningar
Rent teoretiskt så OM du har ett jobb o tänker jobba till 67år så behöver du väl inte mycket sparande. . .
Bara lite jobbigt om du börjar närma dig 55år, börjar få ont, tappar lusten att jobba pga av nått. . .o då har noll sparat…Då sitter du lite i skiten o MÅSTE jobba vidare…
12 gillningar
Det beror på boendekostnad . Jag hade en period mindre pengar än existensminimum och vad jag hade fått från socialen. Men mängden energi som krävdes varje månad för att få den sista dryga hundralappen var där och då inte värt det. Går man på försörjningsstöd kan man också få lite extra ibland för saker som räknas som grundläggande behov tex vissa möbler, tv och dator.
Att vara långtidssjukskriven och leva på, runt eller tom under existensminimum långa perioder är väl så extremt det kan bli i Sverige. Leva på så lite pengar man teoretiskt ska kunna göra i Sverige samtidigt som man har hälsobesvär.
Existensminimum är idag (din hyra) + 6.186 kr för en ensamstående vuxen.
2 gillningar
Min hustru har snart varit sjukskriven i två månader och väntar fortfarande på första utbetalningen från FK. Eftersom hon har mig och sparade pengar är det ingen fara men om hon inte hade haft det…
10 gillningar
Jag har själv ofta hamnat i kläm hos FK, även månader där jag blev utförsäkrad. Men handläggningen för många är långdragen och utan garantier för att ens sjukdom eller skada godkänns som orsak till en sjukskrivning.
De flesta skadas eller blir sjuka i alla fall någon gång under någon period av ens arbetsliv. Inte heller jättekul att behöva ta ett konsumtionslån för att betala för ens levnadskostnader.
Så jag anser att alla bör ha minst en buffert på 3 månader. Sen om den ligger på börsen är väl sak samma. Men grundproblemet är att många varken har buffert eller ISK.
6 gillningar
Alltså det beror ju helt på var man lägger ribban.
Om man är okej med att fortsätta gå till ett jobb man vantrivs med (sedan exempelvis en ny chef visat sig haft mer att önska men man inte kan säga upp sig för det är lågkonjunktur och man saknar fuck-off kapital) så absolut, då behöver man inte spara.
Eller om man är okej med att stanna kvar i ett förhållande man inte trivs i (exempelvis för att om man skulle separera så har man inte råd att bo kvar i samma område där barnen går i skola och har sina vänner, så man tycker att det inte är tillräckligt illa för att det ska vara värt att separera) så absolut, då behöver man inte heller spara.
Tänker att det handlar om vilken grad av frihet man vill ha. Vill man inte ha frihet så behöver man inte ha en krona på kontot.
20 gillningar
Jag tänker på friheten som sparande ger. Jag har sparat under en längre tid och bestämde mig nyligen för att skola om mig. Tack vare mitt sparande så är det möjligt, oavsett vad csn säger. Friheten som sparande ger är ovärderlig.
15 gillningar
Det är sant. Men tänker du att sparandet främst handlar om att täcka upp försörjning? Man får ju ha väldigt stora summor om man ska ha så att man kan försörja sig under en längre arbetslöshet. Det undrar jag om gemene sparande person har i åtanke.
Jag tänker mer att sparandet främst ska vara till större utgifter. Frågan är hur man klarar en större utgift/semester om man inte sparar något och det är ju inte helt omöjligt, om man har ett brett nätverk och goda relationer.
1 gillning
Detta är mycket vanligare än vad folk tror. För att man kört YOLO-stilen så tvingas man antingen bo kvar med någon man helst inte vill se på vykort eller så måste barnen byta skola 
4 gillningar
Förstår inte varför ovan skulle vara kontroversiellt, tycker det är självklart.
Man kan spara till:
- Ett boende
- Sin pension
- Sina barn
- Semester, bil eller annan kort periodisering
1 räknar du själv bort. 2 och 3 ser samhället som sin uppgift (vi har inte skolavgifter och en hyfsad allmän pension). 4 är kanske inte typiskt sparande utan mer periodisering. Ur ett samhällsperspektiv måste det ju dessutom vara effektivt att folk konsumerar och litar på samhällets förmåga att försörja dem vid ålderdom och sörja för att deras barn får utbildning och sjukvård.
Däremot förstås bra att ha en buffert, eller spara om man vill gå i pension på annat sätt än det offentligfinansierade, eller bara spara för att man inte vill konsumera för alla sina pengar.
2 gillningar
Hej alla!
Jag hamnade här när jag letade investeringstips och jag blir verkligen förundrad över flera av resonemangen. För mig är det, och har alltid varit, självklart att jag inte behöver ett sparande på mer än 10 000 - 15 000 kr (om bilen går sönder eller det blir dyrt hos tandläkaren. Jag hyr min bostad (och har därför inga behov av buffert till den), hyr en sommarstuga sedan många år och tycker om att resa upp mina pengar.
En nyfiken fråga (ingen kritik alls) är vad det är ni andra sparar till. Själv köper jag det jag vill ha, sparar ca 7500 / mån (men de handlas till stor del upp samma år på resor och sånt).
Vad ska man ha en massa sparat för när man bor i Sverige?
3 gillningar
För många här: För att kunna gå i pension betydligt tidigare än den statligt sanktionerade pensionsåldern. I 50-års- eller till och med 40-årsåldern.
12 gillningar