Funderar på om familjen borde investera i andelsboende i fjällen eller inte. För 40-50’ i insats kan man få 2-3 veckor under året till en årlig avgift på 3-4000 kr. Nackdelen är att man låser in pengar i ett boende, pengar som annars skulle kunna få jobba på börsen. Alternativet är att låta pengarna vara och istället hyra enstaka skidveckor, dock till ofta ganska höga priser (ca 10-15’ per vecka) och i svår konkurrens med andra barnfamiljer.
Någon som har erfarenhet av den här typen av boende?
Att köpa en andel är lite som att köpa en bostadsrätt. Det gäller att ta reda på hur stark ekonomi som föreningen har, och om ökningstakten av årsavgiften kan hållas på en rimlig nivå. Om du har svårt för att läsa årsredovisningen, så tag hjälp. Det är lätt att förblindas över vad som finns på bankkontot. Tänk på att avgifterna oftast betalas in i december och skall räcka hela året. Det hjälper inte om föreningen har 2 miljoner på kontot och utgifterna är 2,1 miljoner….
En variant kan kanske vara att kontakta föreningens ordförande eller kassör för att få ett utlåtande.
Själv har jag haft en stugandel i över tre decennier. Jag har en vintervecka och en sommarvecka ett halvår senare Skulle jag sälja idag skulle jag dubbelt eller tredubbelt upp jämfört med vad jag köpte den för. Detta kan ju tyckas hyfsat men inte mer. Men man får då beakta att jag haft en låg årsavgift som understiger vad det skulle kosta mig att hyra en vintervecka under väldigt många år. Det har dessutom varit väldigt bekvämt. Man vet vart man ska och vad som väntar en och slipper att stå och köa för att få en nyckel.
Till sist några personliga synpunkter.
När jag köpte andelen var jag egentligen bara intresserad av vinterveckan. Under årens lopp har vi kommit att uppskatta sommarveckan mer och mer. Vi brukar plocka bär, vandra i fjällen och göra lite utflykter. På senare år har jag märkt att många tar tillfället i anspråk att köra mountainbike utför fjällen. När man åker upp känns det dessutom som veckan är gratis. Årsavgiften är ju betald i samband med vinterveckan.
Rent psykologiskt tycker jag om att äga mitt boende, både min villa och mitt fritidsboende.
Jag och min fru satsade på en större skidort med ett brett utbud av skidbackar. Tids nog växer ungarna upp och blir tonåringar. Då skulle anläggningar som Säfsen och Kläppen kännas alldeles för små. Är ni intresserade enbart av längdåkning duger de däremot bra.
Lycka till!