Hej - undrar om någon har några tankar gällande nedan eller varit med om samma situation möjligtvis?
Ska köpa gemensamt boende med min tjej
Jag: bryr mig mindre om var och hur jag bor, har alltid haft det mesta av mitt kapital i indexfonder, tidigare haft en ok lgh i ett ok område, generellt konservativt lagd med pengar
Hon: vill bo innerstan, är villig att lägga väldigt mycket, har fått pengar från föräldrar, van vid att ha 80% av sina tillgångar i bostad, liberal med pengar
Jag har gått med på att lägga en viss summa i kontantinsats samt ta en viss mängd lån. Hon vill gärna stretcha budgeten så mycket som möjligt och gå all in medan jag gärna vill vara diversifiered med fonder osv.
Frågan blir då om det fungerar att äga olika % med samboavtal. Om det fungerar känslomässigt, riskmässigt, och om det är något jag bör tänka på då jag isf blir minoritetsägare? Vad är mina downsides och är det något jag bör se upp för?
Det är hon som ska akta sig för att bli utnyttjad. Hon binder ju kapital i bostaden medan du investerar i något som du tror ska ge dig bättre avkastning.
Nu kommer ett petnoga/superrättvist resonemang som jag tror att ni behöver justera utifrån verkligheten. Det neutrala vore att du betalar en skälig hyra för att hyra den del av lägenheten som du inte äger. Säg att ni äger 20/80 så bör du hyra 30% av lägenheten från din sambo.
Om ni delar 50/50 på avgift, el, Internet, etc. Då är den “orättvisa” delen att hon står med större risk och mer pengar bundet i bostaden. Denna risk och alternativkostnad brukar kallas för “kapitalkostnad”. Om man hyr ut i andra hand så får man i praxis ta ut hyra för denna kapitalkostnad med “ett par procentenheter utöver referensräntan”. Säg att referensräntan långsiktigt är 3% så får man ta 5% av bostadens värde per år som ersättning för denna kapitalkostnaden.
Om du köper hela mitt resonemang så är det nu bara att lägga ihop pusselbitarna. Säg att ni köpt en lägenhet för 3 miljoner kr. Du vill hyra 30% av den, 900 t kr. 5% kapitalkostnad ger 45000 kr/år = 3750 kr/månad.
Utöver att du betalar henne detta så delar ni jämt på driftkostnaderna (avgift etc), men om ni är petnoga så bör underhåll (tapeter, renoveringar etc) betalas enligt er ägarandel. Ni står själva för er del av bolån.
Om ni väljer detta alternativet så kan ni välförtjänt kalla er själva för Homo Economicus och kassera ut ett diplom på ert närmsta Timbro-kontor.
Om ni skulle separera så delas vinsten på lägenheten rakt av, det spelar ingen roll om någon lagt in mer pengar från början. Så din flickvän förlorar på ert upplägg i så fall.
Kanske kan ni hitta något ”i mitten” av era önskemål, kompromissa lite? Lycka till!
Jag uppfattar att den här frågan rimligen i längden inte kommer bara handla bara om bostad utan lär göra avtryck på betydligt fler områden i livet. Än så länge handlar det om bostad. I takt med att livet utvecklas kommer det att tillkomma många fler områden. När inkomsterna ökar öppnas många hypotetiska slukhål att stoppa sina pengar i. Många människor som har goda inkomster stoppar villigt ner alla pengarna i dessa slukhål. De lever ett tjusigt liv med hög konsumtion. Man skulle kunna tro att de också har flera miljoner i sparande men verkligheten är annorlunda. Det är inte förenligt med den livsstil de har valt.
Man kan så klart leva i en relation med olika preferenser och utgångspunkter. Många har gjort det och lyckats bra med det. Dock underlättar det sannolikt att ha en diskussion där preferenser och sannolika framtida livsval gås igenom. Då blir detta ingen överraskning. Du kan så klart gå med på hennes alternativ här och nu men vara tydlig med att det i din värld är en eftergift. När det sedan gäller semester, bil och en rad andra saker är det rimligen inte aktuellt att acceptera hennes modell utan vidare.
Om ni får barn och en går bort så måste(så länge ni inte hinner gifta er) den som är lvar lösa ut den andres del för att sätta in barnets laglott på dennes konto(som förvaltas av oberoende part för omyndiga). Om du äger 30% så kommer du behöva lösa laglottens värde till ert gemensamma barn.
Kanske inte nått problem om du har kapitalet på banken och bra livsförsäkring med varandra som förmånstagare. Men en risk.
Sen blir ju frågan hur ni skall bekosta underhåll, amortering, räntor och drift. Även detta procentuellt? I så fall så kommer du ju att ssponsra och bekosta din sambos större del.
Jag är av åsikten att man alltid skall vara 50-50 eller 100-0(med relevanta samboavtal kring detta) allt annat stökar till det nått enormt och kan leda till problem i framtiden.
