Boendet är inte optimalt hur ett skrytsammanhang men det är stabilt, tryggt och bra gångspromenad till stan.
Av den anledningen behöver jag varken bil eller busskort.
Bilen kör jag väldigt sällan och är en pålitlig snål bil från 2009.
Jag är uppväxt fattig och skulle väl påstå min egen lyckas smed. Det finns inget arv eller pengar jag kan få.
Det enda jag har och det enda jag kommer få är det jag har ansvar för.
Men jag trivs nuvarande bra som jag har det. En del av mig drömmer också om att ta den snabba vägen och hitta en partner som är i antingen liknande sits eller har redan ett boende och jag flyttar in där istället och eventuellt investerar i det hemmet om det är den stora kärleken.
Men att hitta kärleken känner jag är svårare än att hitta vettig investering och är ett helt eget ämne.
Men det är en del av varför jag inte heller vill kasta mig in i bostadsbranchen.
Jag är flexibel som jag har det nu.
Förstår såklart om jag skulle flytta in eller kanske till och med köpa något gemensamt så är det många ekonomiska frågor i det också och blir också ett helt eget ämne för sig.
Men enkelt förklarat tänker jag att jag är öppen för att köpa något gemensamt där båda har kommit överens med avtal m.m. om hur köper ska gå till och ägas så ingen känner sig lurad/utnyttjad efteråt.
Men jag känner att fokus är främst att köpa eget än att tänka alternativa tankar.