Köpa mer vid nedgång, ja/nej och rebalansera?!

Att rebalansera sin portfölj, som rikatillsammans rekommenderar att man gör en gång om året, det innebär att man köper mer av innehav som sjunkit i värde så de fått för låg proportion i portföljen.

Meeen…
Att köpa mer av ett innehav som sjunkit i värde var en dålig strategi fick vi lära oss i avsnittet om 100-årsportföljen som hänvisade till en särskild studie:

Även, att köpa mer av det som går dåligt är även en strategi för den som när börsen går bra köper mer och mer av lång ränta (ingår i rika tillsammans portföljer), som med sin negativa korrelation mot börsen tenderar att falla när börsen går bra.

Hur ska folk ha det egentligen?
Vilka tillgångar är ok att köpa mer av när de fallit och vilka ska man undvika handla mer av när de blivit billigare?
När är det en bra strategi att köpa mer av det som fallit och när är det en dålig strategi?

Jag tänker köpa billigt och sälja dyrt, vilket är vad du gör när du rebalanserar. Men det förutsätter att du fortfarande tror på alla dina innehav, man ska ju inte köpa mer av något man av någon anledning tror kommer gå sämre än de andra.

Tack för svaret!
Kanske finns det inga regler för när man ska köpa mer av det som sjunkit och när man ska låta bli eller sälja.
Det hade varit trevligt om det fanns lite mer handfasta regler än att agera utifrån om man “tror” det kommer gå bra eller dåligt.

Jag tror inte på lång ränta, men har det för jag förstår argumenten för det (neg korrelation mot börsen och bra vissa årtionden). Det ger mig en inre konflikt. Köpa mer varje år när det går ner och hoppas få igen pengarna när börsen faller om 4-5 år?

Alternativkostnaden när innehavet går ner behöver vägas in, jag kunde tjänat pengar istället för de pengarna.

Sedan är det de här med känsla, en investering som är jättebra när allt annat faller kan vara brutalt jobbig att ha och köpa mer av i flera år innan börsen faller.

Jag kanske behåller den långa ränta jag köpt, men jag står inte ut med att köpa mer och mer och se det falla.
Det ligger en sanning i det som konstaterades i artikeln om 100-årsportföljen att det kan vara väldigt dyrt att köpa mer i det som fallit, om det inte stiger igen på lång tid.
Det måste gälla lång ränta oxå.

När någon investering inte fungerar så finns det egentligen en fråga att ställa sig: passar investeringen i min strategi eller ska jag “kill my darlings”? Om du har långa räntor på grund av en strategi där de behövs, då kan du köpa mer på grund av rebalansering. Om du har långs räntor trots att du inte tror att de kommer ge dig några pengar, då kan du fundera på att sälja de långs räntorna. Du säljer då för att du justerar din modell (du tror att modellen var felaktig).

Jag tycker att man ska vara försiktig med att ändra sin strategi. Mycket av det som har gått in i att skapa strategin måste du i så fall börja ifrågasätta. Samtidigt så när du väl har bestämt dig så är det bara att köra på med den nya modellen. Det jag menar är att tänk noga igenom beslutet innan du säljer. Men om du kommer på att du vill ändra modellen så är det antaglifen rätt att aggressivt köra på med försäljningarna, om det är det du kommer fram till. Se bara till att det är av rätt anledning.

För övrigt är Eric Strand en av de förvaltare som “bjuds in” för att han har en annan syn på marknaden än vad Rikatillsammans annars brukar ha. Så du kanske känner att “nämen, det här går ju stick i stäv med vad som annars brukar sägas”. Det beror i så fall på att Eric Strand har en helt annan strategi. Han är med i podden för att göra reklam för sina egna fonder.

1 gillning

Lite stick i stäv går han kanske, men just det här avsnittet tycker jag på ett väldigt bra sätt passar i Rikatillsammans övriga tänk. Långsiktighet, riskjusterad avkastning, osv. Flera av de tillgångsslagen som rekommenderas i Paperet de talar om har jag fått konstatera att jag inte kan komma åt, iaf inte med produkter som verkar vettiga och inte blöder pengar. Iofs står det i paperet att det är värt att vissa tillgångsslag i snitt backar, så länge de har låg korrelation med övriga tillgångsslag, men det tycker jag känns väldigt avancerat och stor möjlighet att det blir fel. I vilket fall så blir mina egna försök att komma så nära som möjligt det de beskriver för en småsparare rätt likt RT-portföljen.

Jag ska ge dig ett enkelt system.

  1. Är du fortfarande nöjd med alla dina innehav, eller har något förändrats jämfört med när du valde att ta in dem i portföljen? Om du fortfarande är nöjd med dina innehav, gå vidare till steg 2. Annars kasta ut innehaven du inte är nöjd med och gå sedan vidare till steg 2.

  2. Vet du vilket/vilka av dina innehav som kommer ha bäst utveckling under de närmaste tre månaderna? Om ja, sälj av alla som kommer underprestera och fyll på de som kommer överprestera. Om nej (vilket du till 99% kommer svara) ombalanserar du mellan innehaven och säljer dyrt/köper billigt.

Repetera var tredje månad. Klart.

3 gillningar

Tack igen för svaren!

Man lär känna sig själv av att ha jobbiga innehav.
Jag står inte ut med långvariga förluster i ränteinnehav, som tar år att hämta igen. Då är det bättre att ligga på cash eller ha en räntefond som nästan alltid tickar på med en låg positiv avkastning, bättre så för mig.

Funderat på att ersätta räntorna med guld?

Det finns inget rätt svar på detta. De största misstagen jag har gjort relaterat till ombalansering är att sälja aktier som har gått bra alldeles för tidigt. Jag har försökt att förändra min strategi baserat på de misstag jag har gjort under mina 35 år som aktiesparare. För aktier och fonder som har gått upp respektive gått ner är min strategi nu:

  1. Aktier som har stigit kraftigt har jag som sagt historiskt sålt av för tidigt. Fonder brukar jag inte handla så aktivt så jag har inte gjort samma misstag på fonder. Jag säljer av aktier som har gått bra, men när jag har sålt motsvarande inköpsvärdet så minskar min vilja att ombalansera och sälja drastiskt. Så länge som jag fortfarande tro på aktien eller fondens inriktnings så behåller jag dessa. Det är dock viktigt att hela tiden tänka på om man fortfarande tror på aktien/fonden till dagens värdering. Jag gjorde t.ex. misstaget att behålla Ericsson alldeles för länge vid IT-kraschen 2000 även om värderingen var alldeles orealistik (tänk Tesla idag)… detta misstag gjorde att jag sålde Nvidia alldeles för tidigt trots att jag egentligen trodde på Nvidia. Det är inte lätt att göra lagom och man kommer att göra misstag.

  2. Aktier och fonder som sjunker har jag varit ganska bra på att hantera. När det är aktier/fonder som jag själv inte riktigt tror på längre så bör man sälja, eller i alla fall minska exponeringen. Är det aktier/fonder jag tror på så köper jag. Mitt problem här är istället att jag historiskt har en vilja att köpa mer för tidigt för att “snitta ner”. Aktier/fonder jag tror på snittar jag nu inte ner förrän de har fallit 10% eller mer. Har fortfarande inte ägt en aktie som gått in konkurs eller helt har “exploderat”, för att citera Jan. Den dag man har gått på den minan så ändrar man kanske sina regler för när man skall sälja dåliga innehav.

Detta är mina tankar, men jag tror att varje investerare måste lära känna sig själv och hitta egna regler för att hantera hur man själv fungerar vid upp och nedgångar. Svaret på din fråga är alltså mest en fråga till dig själv, hur har du fungerat tidigare när aktier/fonder stigit eller sjunkit kraftigt? Ser du behov av att ändra din strategi?

1 gillning

Guldfonder och guld-etf-er har ganska mycket volatilitet. Jag för står argumentet om guld som skydd mot inflation, men jag vill ha ganska låg volatilitet i portföljen.
Därför har jag bara ca 1% guld indirekt via fond från AuAg.

Jag vill ha låg volatilitet, särskilt låg volatilitet v g nedgångar. Det gör mig missnöjd med lång ränta oxå.

Så jag får nog sälja den långa räntan med förlust och sätta pengarna i ex IKC Avkastningsfond som oftast tickar på med en jämn positiv avkastning.

Det är nog personligt tycke och smak var nivån för rebalansering ska ligga, men här är en studie som talade för att på den Finska marknaden var det bäst att köpa mer vid ca -2% och ta hem vins vid ca +8%:
http://www.diva-portal.se/smash/record.jsf?dswid=385&pid=diva2%3A830443&c=1&searchType=SIMPLE&language=en&query=Optimal+Portfolio+Rebalancing+Strategy%3A+Evidence+from+Finnish&af=[]&aq=[[]]&aq2=[[]]&aqe=[]&noOfRows=50&sortOrder=author_sort_asc&sortOrder2=title_sort_asc&onlyFullText=false&sf=all

Jag tycker guldet inte rör sig speciellt mycket :sweat_smile: Tänkte inte på inflation, utan på något som är okorrelerat samtidigt som man kan bli glad när det sjunker.

När dina räntefonder sjunker har du bara förlorat pengar, när guldet sjunker kan du fylla på mer och i slutändan äga fler gram. Det blir liksom ett annat tänk som kanske passar dig bättre.

Okorrelerat innebär att tillgången långa tider går back, när börsen går pluss.

Jag är inte riktigt bekväm med att långa tider gå back. Då passar räntefonder med en stadig låg men positiv avkastning som ett bättre alternativ, för mig.

Tack för all feedback, för det har hjälpt mig att förtydliga för mig själv vad som är en portfölj jag kan stå ut med.

Intressant, det är betydligt lägre nivåer än jag vill ombalansera vid. Skall man göra detta behöver man en fondrobot som gör det åt en, och en fondrobot kan inte hantera det som jag ser som grunden i min strategi - en personlig bedömning om jag fortfarande tror på aktie/fonden vi denna värdering. Jag noterade att denna studie enbart använt 19 aktier på Helsinki OMX25, vilket kanske inte är relevant för dom aktier/fonder man själv innehar. Vilken strategi som är bäst är ju väldigt beroende på vilken typ av aktier och fonder man köper.

1 gillning

Om man inte manuelt vill logga in på sin depå och sälja/ta vinst i dem som ligger över cut off och köpa mer i dem som ligger under cut off.

Man kan ju göra det samtidigt som man säljer innehav man tappat tro för, när man ändå är inloggad.
Det är inte svårt.

Stämmer inte. Okorrelerat innebär att tillgången kan röra sig både upp och ner OBEROENDE av den andra tillgången. Det du tänker på negativ korrelation, dvs ex. när aktierna går ner går långa räntorna upp.

Korrelationen mellan guld och aktier är närmare 0 :slight_smile:

2 gillningar

Hur guld går “ensamt” är ganska irrelevant. Det som spelar roll är hur den presterar i relation till övriga tillgångslag. Det är volatiliteten i portföljen som spelar roll, inte de tillgångslagen var för sig.

1 gillning

Det är ingen garanti att guldet eller den långa räntan svänger upp precis när alla börser samstämmigt faller.

Jo, jag vet vikten av låg korrelation.
Det är en av anledningarna till att jag har 5% exponering mot index i Japan, för det det och Yen har lite mindre samvariation med andra börser. Samtidigt har en Japansk indexfond troligen bättre möjligheter till kontinuerliga tillväxtmöjligheter.

Att hoppas att okorrelerade innehav ska kicka in just när man behöver det, och att köpa mer och mer i dem fast de går back långa perioder, det orkar jag inte. Det passar inte mig. Jag mår ju bara dåligt när de negativt eller lågt korrelerade innehaven går back långa perioder ock kräver rebalansering med mer och mer kapital.

Den här tråden har verkligen hjälp mig att uppskatta mina innehav i räntefonderna IKC Avkastningsfond och Arctic Return (valutarisk) som i sina valutor ger en stadig koninuerlig tillväxt.

Men, jag är självklart för att man ska ha stor diversifiering, för det ger större chans till att något av innehaven ger vinst just nu och nu och sen. Hellre många små vinster vid olika tillfällen än enstaka få större vinster ibland, det är min preferens.

Hur hanterar du långa nedgångsperioder för aktier?

Du behöver inte gå runt och blint hoppas. Finns mycket forskning som stödjer tesen att diversifiering i olika tillgångsslag bidrar till en högre riskjusterad avkastning. Guld har en viktig plats i en diversifierad portfölj.

Kollar man historiskt så har varken IKC avkastningsfond eller arctic return givit “stadig kontinuelig tillväxt”. Båda gick respektive ned ca 12% under covid-krashen.

1 gillning