Hej, har ett litet dilemma ang köp av nyare bil. Har idag en skrutthög för ca 30 k jag kör runt i.
Har sneglat på en premiumbil tex bmw 530 2019 med ca 8-10 k mil på mätaren. Ligger kring 300-340 k i pris.
Testat många olika men tycker de tyska bilarna erbjuder en helt annan känsla jämfört med asienbilarna Kia etc.
Kör egentligen inte så mycket per år men haft förmånen att köra vissa finare bilar via jobbet.
Är 29 år och har en portfölj på 1,8 miljoner men äger inte min bostad och har inga lån. Så har pengarna men känns samtidigt dumt att slänga iväg pengarna på en så “dålig” investering.
Ni som har lite finare bilar tycker ni det är värt det eller vänjer man sig fort och sen är det inte någon större upplevelse längre?
Låter inte som du har behov av den finare bilen, mer en önskan. Det blir då en prioritering. Jag hade avstått vid 29 års ålder. Du har sannolikt andra viktigare kostnader framöver.
Tänk också på att när bilar passerar 3-4 år och 10k mil kommer normalt de första stora kostnaderna för underhåll service och reparationer. Bromsar mm. Finns en anledning till att företag ofta har sina fordon 3-4 år sen gör sig av med dem. Annars är det ju fina bilar.
Jag stod nyss inför ett liknande val. Då var det framförallt BMW 330e samt Volvo V60 T6 TE som hägrade, i ungefär samma prisläge som den 5-serie du har tittat på. För egen del slutade det med en tvåårig leasing av en Polestar 2 Standard Range, som kostar mig 4923 kr i månaden. Faktorerar man in värdeminskning, ändrad försäkringskostnad (ny bil med vagnskadegaranti), risk för reparationskostnader samt förlorad ränteintäkt, så var det för min del inte mycket som talade för de tre år gamla bilarna jag nämnde ovan.
Priserna på begagnade fossilbilar är i mitt tycke rejält uppblåsta just nu, mycket på grund av sänkningen av reduktionsplikten och därmed priserna på drivmedel, samt den svaga kronkursen vilket gör bilarna mer lukrativa att exportera ut till framförallt Östeuropa. Om du letar lite bland mina tidigare inlägg så har jag gjort en Excelsnurra som gör det lite enklare att räkna på TCO för olika bilmodeller. Inte helt perfekt, men den kan ge dig en liten fingervisning om vad det faktiskt kostar.
Jag håller med övriga att det är nyhetens behag att ha en finare bil, man vänjer sig fort. Det jag däremot själv värdesätter mycket är den bättre säkerheten och problemfriheten som det normalt är förknippat med att ha en nyare bil. För mig är det värt en hel del. Om du ska gå på BMWn, rekommenderar jag att du letar efter en med BMWs egna Premium Selection-garanti, samt väljer försäkringsbolag med omsorg, så du har en bra maskinskadeförsäkring. Om det är 530e du kollar på, så försök sikta in på en 2010 eller senare, då fick de ett större batteri. Tänk då också på att BMW har 6 års batterigaranti på laddhybrider, så försök hitta en så ny som möjligt.
Är väll som med allt annat?T.ex teknik. Byter du en 32" TV till en 60" TV vänjer du dig efter ett tag men hade inte bytt tillbaka. Likaså om du byter en knappmobil till en smarttelefon.
Samma med boende har du helkaklat badrum och parkettgolv är det trevligare än vinylgolv och utedass. Men bor man med det vänjer man sig vid båda.
För bil bör du vara något observant så att du köper en bra spec. Finns många BMW/MB som är för snålt utrustade bara för att någon vill köra runt med ett finare emblem.
Mja…
Min åsikt är att man med fördel kan köpa en äldre fin och välskött bil av ett märke med bra rykte om livslängd och tillförlitlighet billigt.
Jag har en gammal lexus som går bekvämt och typ ljudlöst utan större trassel sedan ca 10 år nu. Värdeminskningen är minimal, närmast värdeökning.
Jag betalade ca 10% av bilens nypris.
En äldre Mercedes kan säkert också vara bra. Undvik dom nyare med för mycket rostproblem och plastsmäck under huven
Om du tycker det är kul med bilar och är beredd att spendera lite på det så varför inte?
Jag har ungefär samma förutsättningar, dvs inget större behov men värdesätter en lite trevligare bil än standard så jag har kanske lagt 100 tkr extra på att få just det.
Sen tycker jag det känns tryggt att ha en bil som är såpass ny att den innefattas av maskinskadeförsäkring (10 år/15 000 mil finns hos Folksam eller If) där du slipper stå själv med notan om något större fel inträffar.
Landar du i att köpa en bil så se till att den har adaptiva ljus. Det är antagligen funktionen jag uppskattar mest på bilen.
Livsstilsinflation är en sak som man bör vara medveten om. Det är lätt att känna att man har råd med saker, men det beror ju på dina mål i livet längre fram.
Om du kan ladda hemma så är en i3 ca 100k under bilen du tittar på samma sak med en 118/120, X1 eller en 320.
Dessa går att få för runt 200k och dem skulle täcka dina behov av bil låter det som. Så frågan blir hur mycket extra du vill lägga på statusen av en större BMW kontra en lite mindre.
Min erfarenhet var att det är först när man kör många mil på landsväg/motorväg som det lilla extra i komfort/ljud isolering märks. Kör man primärt i stad med små utflykter i närområdet så ger de dyrare bilarna inget mer än status på parkeringen. Kanske lite krasst/hårt men det var så jag resonerade när jag downsize’a min bil för nått år sedan.
Jag tänkte lite som dig, och provkörde just en BMW 530 från den generationen - och blev chockerad över hur dålig den var.
Lädret såg sunkigt ut trots bara ~10k mil, enormt turbolagg, dålig sikt, förvånansvärt dålig ljudisolering för att vara en “premiumbil”, och framför allt var fjädringen riktigt mjuk, vilket gjorde att hela bilen dök vid acceleration/bromsning.
Se till att hitta en bil med sportfjädring är mitt tips, om du inte vill bli åksjuk.
Testat många olika men tycker de tyska bilarna erbjuder en helt annan känsla jämfört med asienbilarna Kia etc.
Pröva premiumbilarna? T.ex. Lexus, som jag själv varit supernöjd med. T.ex. en ES eller GS är lika komfortabla som en 5-serie men betydligt skönare och roligare att köra (även om senaste ES:en är långsammare, men det märks ju inte i kurvorna).
Har haft en bmw 520 från 19 till låns några helger så tycker den känns bra. Vad jämför du med? En Kia som jag också test- kört är som en plåtburk jämförelsevis trots nyare årsmodell.
Det där är största anledningen för mig att vilja ha en ny bil. Jag vet att det är dyrt men har också det med i “min ekonomi”. En gammal bil vet man inte kostnaderna för på samma sätt.
Om du gillar 5-serien så kolla in Lexus ES (vilket är motsvarigheten). Det är inget fartmonster men den går väldigt fint på vägen (både rakt fram och i kurvor), är extremt bränslesnål (det är en fullhybrid “självladdande hybrid”), är kul att köra, har bra ljudsystem (åtminstone om man hittar en med Mark Levinson-ljudsystemet, har hört att vanliga ljudsystemet är okej också men har inte personligen hört det) och inredningen håller hög kvalitet även över lång tid och många mil.
Men det bästa är att “det är en Toyota” (dvs extremt hållbar, köper du en från en Lexushandlare får du 10 år/20k mil garanti - gissa vart för de vågar vara så generösa…).
Men det viktiga är - provkör! Ingen research i världen slår tjugo minuter provkörning.
Jag brukar antingen köpa billigast möjliga eller extra allt helt beroende på hur den ekonomiska situationen ser ut. Har alltid cashat bilarna både privat och när jag drev företag med undantag för när jag var tvungen att ha flera bilar för anställda - då blev det leasing förstås.
Min filosofi är att man inte skall köra dyrare bilar än man har råd med. Däremot har jag slutat köra gamla bilar, det vill säga jag unnar mig att köpa nytt. Det ger en viss trygghet att köra bilar som har kvar vagnskadegaranti osv.
Bäst affär om man nu skall köra hyfsat nytt är väl att köpa en bil som gått några mil redan. Har man tur hittar man en bil som kanske tagits ut som leasingbil men kanske lämnats tillbaka för tidigt då bolaget konkat eller så. Några hundra mil på mätaren så har den ju värdeminskat en del.
En annan grej kan ju vara att köpa en demobil från föregående modellår osv.
