Jag har skiljt mig (45 år) och ska nu köpa nästa boende men känner mig osäker på om jag tänker rätt.
Lön 65.000 kr (efter skatt ca 47.000 kr). Egen företagare - alltid osäkert men har varit verksam i min bransch i 15 år och den är en stabil sådan även om varje räkenskapsår är en ny spelplan till viss del. Brukar genera en kapitalvinst varje år. Kommer dock vara tvungen att dela bolaget - lön till ex och även dela vinst varje år. Han startade bolaget.
Har sålt befintligt boende och har en kontantinsats på 5,8 miljoner kronor. Vill bo i grannkommunen lägre kommunalskatt än där jag bor idag och det finns nybyggda radhus där men är osäker om det är klokt att ta lån för att köpa för 8,9 miljoner kronor.
Räknar med lån på 3,2 miljoner kronor.
Radhuset kommer vara med äganderätt - 110 kvm.
Nybyggt - låga driftkostnader
Två hemma varande barn 16 och 19 år. Den äldsta kommer nog flytta inom 2 år.
Tänker jag ska bo där 3-5 år
Tänker binda bolån på 3 år för att vara säker på mina fasta kostnader. Räknar med en ränta på ca 2,9 %.
Nästa steg är så viktigt för mig att få landa i ett boende som känns mitt och tryggt efter många år av en tuff hemma tillvaro och aldrig ägt något eget utan endast tillsammans.
Fråga - gapar jag efter för mycket och köper med för hög prisbild som jag därtill är osäker på om det nog är lite övervärderat ca 300-500.000 kr jämfört med om jag sålde det idag. Tilläggas är att det finns mycket få bostäder ute på marknaden och jag varken vill eller orkar renovera.
Ge mig input om jag är helt ute och cyklar och vad jag mer bör tänka på.
Ur ekonomisk synvinkel hade jag valt något annat. Ett nybyggt radhus tenderar att vara relativt hög risk (kan gå upp men lika gärna gå ner i pris, avgifter kan plötsligt öka) och om du bara ska ha det så kort tid och är ensam finansiär verkar det lite onödigt. Optimalt för din del hade varit en bostadsrätt med uthyrningsdel där äldsta tonåringen kan bo. Då kan du efter hen har flyttat bo kvar och hyra ut den delen.
Men försök i vilket fall att hitta något annat som gör att du inte tar lika stor ekonomisk risk.
Jag vet inte hur färsk skilsmässan är men jag tolkar det som att ni delar företag tillsammans? Om skilsmässan är nu, och ni hittills inte arbetat som expartners hade inte jag bundit upp mig på stora lån förrän jag vet hur företaget och er dynamik tar sig vidare i detta.
Ett radhus för 8.9 miljoner kronor låter otroligt dyrt eller är det bara jag?
Nog måste du kunna hitta ett radhus som är billigare än nästan 9 miljoner kronor? Om jag vore du skulle jag se till att du har ca 49% belåningsgrad på det nya boendet, på det sättet slipper du ammortera (eftersom du ska bo där så kort tid i alla fall) och kan fokusera på att lägga pengarna där de gör mer nytta.
En intressant aspekt är att 7% avkastning (snitt vi normalt räknar med på indexfond) på 5,8miljoner är över 400000kr per år eller 34000kr efter skatt i månaden.
Tack snälla för svar och synpunkter. Det är äganderätt vilket är viktigt för mig för att undvika just det du säger att ha avgifter som kan gå upp därav går också brf bort. Jag tänker att ett lån på dryga 3 miljoner efter skatteavdrag bundet på 3 år ligger fast på 5.000 kr de åren och det finns ingen brf som har läger avgifter än så. Men allra helst hade jag gärna haft en ännu lägre tyngdpunkt vad gäller lånebiten.
Klok synpunkt. Det är en utmaning då det bygger helt på att jag accepterar hans sätt. Men å andra sidan som det blir har vi haft det i nästan alla år så det är inget nytt bara att jag slipper leva ihop.
Tack snälla för omtanken. Instämmer. Galet dyrt men det är storstan och priser på liknade ligger på 8 och uppåt i den delen av staden. Jag bör ha en belöning på ca 1/3 men känns ändå läskigt stort.
Mer nog en mental tanke då mycket är så nytt men nog tror jag att jag blir kvar längre än så. Att hyra är inte ett alternativ vill ha pengarna i rätt marknad och att hyra motsvarande skulle kosta 15-20.000 kr per månad är min skattning.
Intressant tanke särskiljer de pengar som jag ser som investeringar och det som ger mig en “biljett” till bomarknaden i storstaden. Behöver även bo stabilt och tryggt efter många väldigt tuffa år i en osund hemmiljö men om det är rätt att hamna så här dyrt är en annan fråga.
Om det är ett boende på kort sikt hade jag försökt hitta något med lägre prisnivå. Eller oavsett tidshorisonten hade jag velat hamna lite billigare eftersom det är en helt ny situation att landa i. Kanske en brf-lägenhet istället för radhus? Och inte nybyggt, finns det dolda fel kan det bli jobbigt.