Många verkar köpa till barn men inte till vuxna. Det känns helt rätt även om jag gärna skulle vilja köpa presenter även till vuxna som jag skulle umgås med på julen. Eftersom vi inte umgås med särskilt många, eventuellt kommer min hustrus syster men ingen mer på julafton, blir det ändå inte aktuellt för mig att köpa massa julklappar.
Det viktigaste med julen, för mig, är att äta god mat och ha lugn och ro några dagar. Det är ändå självklart att köpa något till min hustru men som jag sa förut brukar det bli något hon ändå behöver.
Jag föreslog/införde för ett gäng år sedan att alla endast köper två klappar var inom en viss (ganska låg) budget som sedan lottas ut och alla tycker det är så skönt. Vi provade det beryktade julklappsspelet hos andra släktingar något år, men det verkade oerhört dysfunktionellt och omständigt. Det är betydligt mer nimmt att bara lotta ut dem så alla får två paket var på ett praktiskt sätt.
Hade det varit barn med i bilden hade det ju säkert varit lite annat.
För mig skulle det vara otroligt svårt att köpa julklappar som skulle kunna passa till alla så att köpa julklappar att lotta ut skulle aldrig kunna vara ett alternativ för mig.
För ett tio-tal år sen… eller kanske 15, så drog jag i handbromsen när det gällde julklappar. Blev vansinnig på berget av onödiga prylar och leksaker som kidsen sen ändå inte använde eller hade glädje av. Nä. Usch. Är inte mycket för “shit and stuff” liksom.
Så… “Tvingade” min mamma och moster att köpa en rejäl/riktig/vettig julklapp till kidsen mina, och gärna slå sig samman, så gjorde jag och dåvarande maken detsamma. Och så slutade vi ge till vuxna och skänkte istället till valfri välgörenhet det vi annars skulle spenderat på julklappar till de vuxna.
Och sedan 2015 har jag förenklat det ännu mer, sedan dess får mina barn och bonusbarnbarn enkom träd i julklapp (och födelsedagspresent och studentprosent etc) av mig. Mycket smidigt OCH faktiskt uppskattat. Emellanåt slinker det in en bok eller så också, men i stort är det träd som gäller.
Jag har tre tonårsbarn så jag köper definitivt julklappar till dem. Sen även till dotterns pojkvän, min särbo och hans barn. Vi vuxna som firar jul tillsammans gör julklappsspelet där vi köper tre hyfsat billiga paket var och det blir oftast något ät- eller drickbart i spelet.
Det blir ändå ganska dyrt tycker jag eftersom barnen får paket för 1000-2000 var.
Köper julklappar till min lille son och till hans kusiner. Inget till några vuxna. Har i år börjat med begagnade julklappar i begränsad skala. Sonen ska få ett megapaket med trätåg. Istället för att köpa en pryl ny ger samma pengar väldigt många fel begagnade. Det blir flera stationer, hamn, elektriska tåg, godsterminal och en uppsjö andra liknande prylar. Han ska också få ett paket med begagnade kläder med tema spindelmannen. För samma pris som en ny tröja blir det flera tröjor, byxor, skor och hatt.
Bra grejer! Jag köpte ett jättelass Lego begagnat som jag pytsat ut på mitt ena brorsbarn vid jul och födelsedag. Inget slår att få en jättekartong med mixat Legokaos när det gäller att få igång skaparglädjen.För samma pris som en enda halvstor byggsats får man flera kilo blandade bitar.
Ungarna börjar tjata om julen lagom till midsommar och fortsätter sedan med ökad regelbundenhet fram tills att det faktiskt är dags. Julklapparna har, sedan jag blev pappa, egentligen börjat gå lite över styr. Grundprincipen är att alla som är med på julafton får en julklapp, och till släkt och andra vuxna hålls det väl på en hygglig nivå. Men jag tror ungarna kommer få väääääldigt mycket klappar i år. Egentligen mer än vad som är rimligt.
Ja, för en hel del pengar. Jag försöker styra upp det så att sådant man ändå troligtvis skulle köpa blir julklappar - vi pratar här om “onödiga” saker, inte tandtråd.
I det här fallet några tusen. Om hon var väldigt klockintresserad och ville ha en ny klocka så skulle jag kunna ha köpt en riktigt dyr klocka men hon behöver en vardagsklocka att ha på jobbet och då räcker det med den klockan. Jag har alltså inte köpt en onödigt dyr klocka utan bara lagom dyr för hennes behov. Så väljer jag julklappar.
Emellanåt slinker det in en bok eller så också, men i stort är det träd som gäller.