Vi delar lika på boende och allt sånt, för mig är det viktigt att kunna bära mina egna kostnader och jag vill inte att min partner betalar xx% mer pga xx% högre inkomst.
Kaxigt uttalande om du någonsin upplevt misären som är att dejta efter 30.
1 gillning
Vi har två barn var i vårt samboförhållande. Mina två är under 10 och bor heltid, sambons två är övre tonåren och bor på halvtid. Vi har ett gemensamt konto för bil, mat, löpande boendekostnader som värme,el,bredband m.m.
Sen om vi gör något med bara mina barn bjuder jag sambon och vice versa. Då känns det som att det går jämnt ut över tid.
Det är det enkla. Det svåra för oss är att jag äger huset och vilka kostnader ska man dela på där? Nu står jag för ränta, större renoveringar (“värdehöjande”) och sedan delar vi på kostnaden om tex vitvaror går sönder eller om vi tapetserar om ett rum.
Jag tjänar ca 25%mer än sambon.
1 gillning
Varför är det misär menar du?
8 gillningar
Man kan absolut träffa folk som har barn sedan tidigare, men att flytta ihop med dem känns omotiverat.
Om man ska ha en lång relation med glädje, kärlek och omtanke, så kan jag inte tänka mig annat än att man nu är en större familj där alla ingår.
Om man visar givmildhet, kärlek och generositet mot partnerns barn… kommer inte livet bli bättre för alla då?
Och vem besöker dig i din ålderdom? Kanske är det styvbarnet, som kommer med kaffe och pratar gemensamma minnen? Kanske till och med hjälper till med räkningar…
Investera i relationerna.
6 gillningar
Glädje och kärlek går inte att sätta ett monetärt värde på varför det är värdelöst. Vad spelar relationer till andra människor för roll när man kan få en extra procents avkastning i fondroboten. Dessutom - med de framsteg som görs inom AI - kommer fondroboten vara ett fullgott alternativ till mänsklig interaktion på ålderns höst.
1 gillning