Jag bor tillsammans med min sambo sen 7 år tillbaka. Jag har två vuxna barn, som sedan långt innan vårat förhållande flyttat hemifrån. Han har två barn, nu 17 och 19 år, som bor hos oss 5 dagar varannan vecka, dvs ca 10 dagar/mån.
Vi har hus tillsammans och delar all kostnad knutet till det-lån, räntor, el och fjärrvärme, internet och tv. Även hygienartiklar och tvätt/städ, och oftast blir det att maten också betalas lika mkt av oss båda, trots att han får ut ca 5000kr mer än mig i mån, och därför också kan spara mer än mig. Nu har det äldsta av sambons barn tagit studenten men har inget riktigt driv att söka jobb och sambon bara accepterar detta, vilket jag blir frustrerad över.
Jag känner att jag inte vill dela alla kostnader längre-framförallt el/fjärrvärme, hygien, internet och mat, då grabbarna äter mer, använder mer av det gemensamt betalda mm. Har tagit upp det med sambon som inte alls förstår min syn på saken-om man inte har jobb så kan man ju inte betala för sig.
Det är inte det jag menar heller utan att sambon då får betala mer då hans barn bor hemma, dvs större del av el/värme, mat, internet, hygien kostnaderna etc. Nån som har någon erfarenhet eller ett gott råd kring hur man kan göra ekonomiskt i sån här situation?
Jag förstår ditt resonemang, men tror inte att situationen blir bättre av ett du och jag tänk. Det är ju ni. Ni som behöver komma fram till en gemensam väg framåt kring framförallt en plan tillsammans med sonen. Jag skulle nog tyckt det var mer bekymmersamt att mina barn bara vill gå hemma, än om pengarna. Han kanske inte vet vad han vill och behöver stöttning?
Tror ni behöver prata ihop er och vara på samma sida. Det är iallafall min ödmjuka tolkning av din text. det kanske vore mer rättvist om din man betalade mer såklart, men spelar det stor roll i slutändan?
Kommunikation är a och o. Hur har ni kommit fram till att dela 50/50 om han har barn/vuxet barn som bor hos er? Vad är det han inte förstår när du tar upp frågan?
För mig är det självklart att han som barnens förälder ska stå för deras del av mat och hygienartiklar. Även ev andra kostnader som uppkommer för hans barn.
Föreslår att ni gör en ca beräkning och att din sambo betalar den delen.
Det är så självklart så att för mig skulle det vara en dealbreaker för relationen om han inte förstår/vill förstå.
Första 1,5 åren bodde vi i hans hus och då betalade jag naturligtvis inte allt gällande huset, han ägde ju det och stod för amortering mm
Nu äger vi nuvarande huset 50/50. När grabbarna var yngre tyckte jag inte det spelade så stor roll men nu är de vuxna och det märks absolut på även min ekonomi då bla mat, hygien och energianvändning ökat markant sista åren. Jag har väl tänkt att jag inte bryr mig så mkt när underhållsskyldighet (sambons) gäller men eftersom han inte pushar och/eller stöttar sonen att söka och fixa jobb så känns det som att han tänker fortsätta betala bara 50% trots vuxet barn hemma och det tycker inte jag är rättvist. Jag har ju egna barn och barnbarn som jag då istället lägger pengar på. De bor 50-60 mil från oss så resor dit kostar mig, sambon följer sällan med.
Jag har också ett vuxet bonusbarn hemma, när vi flyttade ihop betalade min sambo extra för honom, nu betalar han själv.
Är gymnasiet klart så är försörjningsskyldigheten slut och han kan gå till soc och söka stöd. Det är ju det minsta han ska begäras göra, det är en bra piska att ta tag i sitt liv. För att få det ingår att aktivt söka jobb osv.
För mig hade det absolut varit en dealbreaker om han inte insåg det orimliga i att dela 50/50. Det är ju verkligen attraktionsdödande och inte alls ”en världslig sak” som han kanske vill ha det till. Lycka till med dialogen, och återkom gärna och berätta hur det blev.
Jag skulle säga att din sambo borde stå för en högre andel av era gemensamma utgifter, alternativt att barnen betalar för sig själva. Betalar din sambo något till dina barn?
19 år, då borde han kvalificera sig för A-kassa eller aktivitetsbidrag?
Se till att han skriver in sig på arbetsförmedlingen så kan han börja bidra något i hyra!
Sen vill jag flika in med ett annat perspektiv – vem kommer få nytta av de sparade pengarna? Ska han ta tidig pension medan du jobbar till 70? Eller kommer ni båda få glädje av sparandet?
Vem är det då som åker lite snålskjuts på någon annan?
Tack för faktan! Det var aktivitetsstöd som jag tänkte på. Det som går att få för unga arbetssökande som inte har kvalificerat sig för a-kassan, som några 19-åringar gör.
Om jag förstår dig rätt så gäller alltså följande.
Du tjänar mindre än din sambo.
Du betalar för hans barn men han betalar inget för dina barn.
Du undrar om det är rättvist?
Du tror att någon som vill att man ska dela 50/50 på alla utgifter trots olika inkomster när man jobbar helt plötsligt kommer vilja betala mer när man går i pension?
Hm…
Vi har tre vuxna barn som flög ur boet 2022.
Energiförbrukning gick ner markant. Matkontot likaså.
Om din sambo inte vill till sig enkel matematik enl ovan så känns det märkligt.
Jag tror inte man hjälper sina barn om det är helt kravlöst.
Sen såklart är säkert helheten kring att bli vuxen, försörja sig etc - mkt mer komplex.
Men, viktigt TS får ge sin ärliga version till sin sambo.
Jag undrar om den som inte är med och sparar lika mycket ändå planerar att vara med vid pensionen och ha åsikter om hur pengarna kommer spenderas.
Om de planerar det, så kanske får man se till att vara lite försiktig när man börjar ställa krav på att andra är med och betalar “sin del” i hushållet. Men visst kan man gemensamt ställa krav på barnen.
Annars kan sambon komma fram till att det blir billigare att skicka iväg sin sambo att flytta ut, än att skicka iväg sin 19-åriga son.
Då behöver TS betala 100% istället för 50% av ett hushålls kostnader.
Om det är planen så blir det ju enklare att den som tjänar mer betalar mer så bägge kan spara lika mycket. Så istället för att person x äger alla pengarna som bodde x och y ska spendera så äger x och y dem gemensamt, då slipper man hamna i en situation där man har olika tankar om detta i framtiden
Ja, jag tänker som dig. Det här är långsiktiga grejer som jag vill tänka igenom innan jag ens flyttar ihop med någon. Jag har varit gift men aldrig sambo. Jag fattar genuint inte grejen. Är det ens möjligt att ha ett gemensamt liv, gemensam fastighet, gemensam pension utan att ha gemensam ekonomi?
Det finns par som har samma inkomst, samma ålder, samma karriärsutveckling, samma goda hälsa, samma pendlingsavstånd och fixarkunskaper, så att det går att dela 50-50 på allt. Men realistiskt så kommer det skilja sig på någon punkt och då faller konceptet med 50-50 i mitt tycke. Istället bör det vara 100-100.
