Bara titta på filmen nyckeln till frihet och det nämnvärda citatet “Get busy living or get busy dying”. Gillar det väldigt mycket för det sätter lite fingret på det du beskriver.
Att ha en buffert och stoppa undan lite till framtiden är vettigt. Men FIRE folket enligt mig är människor som hatar sig själva så mycket att de vill spara för något tramsigt mål de ska leva ut när de är pensionärer och dessutom under tiden dit ha riktigt tråkigt.
Förstod detta när jag hörde begreppet “knäckebrödsmiljonär”.
Titta bara på median och medelinkomster i Sverige så är det bara att inse att du inte kommer att ha ett “finansiellt” rikt liv vid pensionen om du inte tjänar extremt bra eller tar extrema risker. Ska du bo kvar i Sverige kommer du bli en medelklass pensionär oavsett.
Cyniskt och bittert i vissas öron säker, men försöker vara realistisk. Trist att spara i 40 år och sen komma på att målet du trott var salvation egentligen är ganska tråkigt.
Njaa, allting behöver inte vara svart eller vitt. Om man ser till att dra in riktigt mycket pengar kan man faktiskt ha kakan och äta den. Alla FIRE anhängare behöver inte vara sådana vatten och bröd snåljåpar, utan man kan leva ut sitt liv här och nu samtidigt som man ser till att spara undan tillräckligt.
Jag skulle vilja säga att det handlar om självkännedom och målfokus i första hand. Det som är tråkigt för en person kan vara roligt för en annan.
Trots att jag är pensionär sedan många år blev jag så berörd av ditt inlägg så jag överger min policy att inte skriva i kommentarsfält. Måste bara gratulera till ditt kloka beslut! Det måste rimligtvis vara mycket bättre att trivas och må bra under sitt arbetsliv än att kämpa för något som det är ovisst om man kan tillgodogöra sig senare. Jag är själv en dålig förebild som har det bra ekonomiskt men som inte mår speciellt bra i kropp och själ.
Jag och min man stångar oss “adhd-blodiga” här hemma mellan att vilja göra en FIRE och att skita i allt och bara leva.
Vi är en bra bit på vägen till FIRE och nu har det liksom börjat klia lite i fingrarna eftersom vi känner att vi helst vill leva NU, inte om 6 år då vi beräknas vara färdiga med FIRE.
För om 6 år är vi 40 år. Och min moster dog i cancer när hon var 46…
Vad väntar vi på?
Vi gjorde ett tvärkast för några år sen och sa upp oss från våra välbetalda jobb för att leva vanlife. (Byggde en husbil och reste runt i Europa). Corona kom och ställde till det men vi fick jobb här hemma igen lika snabbt.
Nu har vi knegat igen i ett par år. Det är tråkigt… Rutiner är tråkigt och äventyrsnerverna rycker mer än någonsin.
Dags att kasta loss snart! För vem vet hur pigg man är om 5 år? Om 10 år?
Finns så många alternativa vägar att gå. Kolla på Slow-living rörelsen, vanlife osv. Man behöver inte vara ekonomiskt oberoende för att vara lycklig! Det finns givetvis andra sätt! Man ska göra det som känns rätt för en själv!
Tycker att balansen mellan carpe diem och FIRE är väldigt viktig och intressant.
I syven om sist handlar det om att förstå sig själv, vad som är viktigt i ens liv och vad man vill få ut av livet. I dagens samhälle där alla springer runt och jämför sig blir det lätt både stress och hets. Själv skulle jag få spader av att göra van-life, inte min grej. Samtidigt vill jag inte heller spara mig “rik” för att hoppas på att kunna bränna pengarna under ett antal år.
Finns inget rätt eller fel, men får bara vara sann mot sig själv och köra på sin plan. Som många vet är en plan just en plan och det blir inte alltid som man tänkt sig.
Är du säker på det?
“Man vet inte förrän man har testat”, brukar det heta. Eller “man ångrar bara det man inte gjort”…
Min man hade aldrig satt foten i en husvagn eller husbil innan han träffade mig och tänkte inte heller göra det. Han gav med sig till slut och jag vann.
Men idag älskar han husbilsluffandet nästan mer än mig
Nä, men du har helt rätt! Man ska göra det som känns rätt. Men ibland kan det som känns fel bli rätt också!
Att skippa tanken på FIRE låter väldigt klokt. En mycket bättre variant är att avsätt en fast del av sin inkomst till sparande i någon form och sedan inrätta sitt liv så bra som möjligt utifrån omständigheterna. Man måste ju alltid anpassa sig ändå och om man då gör det med en något mindre summa varje månad kommer det knappt att märkas.
Tids nog har det sparade kapitalet blivit stort nog att leva på. Kan man inte leva på en något mindre summa varje månad har man inte ett ekonomiskt problem utan snarare ett personligt.
Börsåret 2022 i kombo med hög inflation +krig har fått mig att vackla lite i min övertygelse kring min målsiffra. Tror mer på successivt sluta spara efter 3msek och låta snöbollen rulla själv nåra decennier. Flyger det så flyger det. Annars får man panta burkar och annat för att dryga ut kassan vid 60. Man ska komma ihåg att 1 på 10 når inte 65 årsdan.
Jo men alltså jag har en sån down-period med FIRE just nu. En nära bekant fick precis aggressiv cancer och nu sitter jag här och ifrågasätter mitt sparande.
Även om jag vet att mitt eget syfte med FIRE är just att kunna sluta jobba INNAN man drabbas av eventuella sjukdomar. Men just nu känner jag typ, screw FIRE och lev nu…likt trådstartaren.
Men som du också noterar, det är ju för att leva man överväger fire.
P.s. TV-tips till alla: ”Aldrig mer kebab” på svtplay. Minimalism och extremism (?) men en fin och underhållande film om livsval och mening på låg budget.
Ja, jag är också lite där. Lite “screw it” det som händer händer och man får hantera det då. Pratar lite om det i avsnittet som kommer nu på söndag där jag delar med mig till Caroline lite av resultatet av samtalen med min terapeut just nu. Hans tes är ju att jag försöker lösa ett problem som inte finns på ett sätt som inte går och nyckeln är att njuta lite mer i vardagen här och nu…
FIRE är väl snarare Dufresne än Norton isf.
Det finns givetvis andra sätt! Man ska göra det som känns rätt för en själv! 
