Detta 
tillsammans med inspiration från ”Die With Zero” har hjälpt mig till en ny riktning i livet!
(Har iofs inte läst boken Die With Zero, men inspireras av tanken…)
Mitt intresse för privatekonomi sträcker sig lång tid tillbaka. Jag förde till och med kassabok som barn, för att det var roligt. 
Jag råkade hitta bloggen ”Early Retirement Extreme” för väldigt länge sedan och ”Mr Money Mustache” för ganska länge sedan. Jag höll koll på Rika Tillsammans-bloggen och vände fram och tillbaka och upp och ner på 4-hinkarmetoden många gånger innan jag till sist valde att gå med i RT-forumet. (Jag har nu läst sjukt mycket på forumet, det har typ ersatt all annan läsning för mig. Nästan.)
Efter en tid av långsam hjärntvättning här på forumet, på ett positivt sätt, för att jag har valt att ta till mig av de trådar och inlägg som har varit viktiga för mig där jag är i mitt liv, håller nu förändring på att ske. Äntligen. Det är jobbigt just nu (nä förresten, det är skitjobbigt 
) men samtidigt spännande, och snart blir det bättre! 
(Eller… jag tror ju det… 
)
Buffert, boende och pension… Eftersom jag har rätt bra koll på dessa tre, och ingen annan stor dröm att spara till (vill ju bara ha ett enkelt och bra liv) så kämpar jag nu för att förbättra min vardag.
Jag har under alltför lång tid (typ alltid?) kämpat. Både med ekonomin och med livet i stort. Sjuka föräldrar, småbarnsåren, struligt äktenskap, döda föräldrar, skilsmässa, cancer, ensamhet, otillräcklighet, ja alltså, så som livet är eller kan vara. I detta har jag försökt spara ihop till någon sorts trygghet inför en avlägsen pension. Och på riktigt försökt både tänka och känna att så många har det mycket värre, det är inte hur man har det utan hur man tar det. Etc.
Buffert, boende och pension… och yngsta barnet tar snart studenten. 
Med mindre ansvar för barnen är det dags att tänka lite mer på mig själv.
Jag väljer nu att lämna en fast anställning till förmån för ett vikariat. Med lägre lön. Jag skippar tankarna och planerna på FIRE. Jag vill ha det bra nu. Jag borde ha lämnat mitt nuvarande jobb för länge sedan. Jag har under lång tid försökt vända på sättet jag tänker för att trivas på mitt jobb, men har liksom inte lyckats.
Vad är jag rädd för? Vad är det värsta som kan hända?
Jag kommer få en tillräckligt bra pension. Jag har ett boende jag trivs med. Och bufferten, jamen den är väl till för att användas i såna här situationer!? 
Rika tillsammans - för mig började det absolut med intresset för privatekonomi. Men nu handlar det definitivt mer om ett rikt liv. Och vad är det? För mig?
Det går nog kanske tvärtemot vad många har som målbild. Med trådar om hög månadslön, hög sparkvot, dyra fritidsintressen, coolaste kaffemaskinen 
, drömbilen, godaste champagnen, bästa glassen, prenumeration av kaffebönor, bästa all-inclusive semestern osv så kanske jag är en udda fågel med min önskan om enklast tänkbara tillvaro.
Jag gillar egentligen lyx i vardagen. Ibland kan jag undra om jag lurar mig själv. Kanske vill jag bara ha en förändring? Kommer jag ångra mig? Jag verkar inte ha så högt humankapital, eftersom det har varit sjukt svårt att hitta nytt jobb. Efter tiden med vikariatet väntar kanske arbetslöshet. Jag har ingen aning. Det är rätt läskigt. Och just nu genomlider jag en lååång uppsägningstid med en massa innestående semesterdagar som jag inte får ta ut.
Vad är jag rädd för? Vad är det värsta som kan hända? 
Det löser sig väl? 
Det måste lösa sig! 
Jag har ju koll på buffert, boende och pension!
Tack! @janbolmeson
