Yes, jag tror det är viktigt att tänka på gradskillnader i olika råd. Vissa saker är dåligt för alla, andra saker är dåliga för de flesta och vissa saker är dåliga för vissa. Det behöver finnas nyanser i råden vi landar i.
1 gillning
Tillägg kreditkort; Ha en särskild kreditkortsbuffert på ett sparkonto i samma bank som lönekontot för att kunna hantera enstaka dyrare månadsräkningar.
1 gillning
Du behöver räkna på vad abonnemanget kostar i förhållande till ett annat abonnemang tänker jag.
Blir ändå billigare, det är rabatt mot minskade frihetsgrader samt garanterade intäkter för mobiloperatör
Man ska ta studielån för att man vill utbilda sig och behöver det, inte villkorat av någon viss lönenivå som yrkesverksam. Dock är det förstås bra att räkna på månadskostnaden för studielånet. Många har idag en tendens att dra ut på studierna. Om du inte räknar med hög lön ska du nog tänka dig för innan du läser ett extra år för att få vara kvar i ”studentbubblan” och hänga på bibblan med vännerna där.
Mmm. Du blir låst, det är en slags kostnad. Men visst, det kan finnas upplägg som kan vara gynnsamma. Det jag är ute efter egentligen är folk som lånar för att köpa en iPhone 14 Pro Max när de saknar buffert och lever månad till månad.
Tillägg konsumtionslån, även om det är uppskjuten räntefri betalning för ny TV.
Räkna på prylens kostnad per år för den period du räknar med att vilja ha kvar den. Jämför längden på den perioden med längden på krediten. Ha som utgångspunkt att prylen ska hålla längre än krediten. Du ska alltså även vara beredd att äga prylen längre. Det är väldigt trist att fortsätta betala av en pryl som du har slängt eller sålt för två år sedan.
Intressant ämne att prata om.
Har sett i tidigare inlägg här på RT att det är en fråga med väldigt många kluvna svar.
Jag tror inte att det finns rätt eller fel i att ha lån utan det beror helt och hållet på individuella livsförrhållande.
Jag själv lever efter strategi att inte belåna för konsumtion, inte heller handla på krediter.
Har jag inte råd med konsumtion, spara ihop till den.
Det tar längre tid att spara ihop pengarna, men jag tror man mår bättre som person ( iaf jag )
Men det blir intressant att läsa vad ni tycker och känner.
3 gillningar
Lån och sparande går på ett ut när det är marknadsränta och bankena får betala för sina egna risker.
Signalen om hur mycket du kan låna, är då räntan. Det blir en summa av kollektivets subjektiva signaler om tillgängligt investerbart kapital.
Idag är räntan istället centralplanerad. Deras vilja blåser än hit, än dit, vartän deras sinnen än vill. De kan dubbla pengarna i systemet och de kan ta bort dem. De gör hursomhelst.
Om fordonslån: Det vore bra att reda ut vad vi menar med ”leva utan fordon”. Det skulle vara bra med någon formel där man skulle kunna avgöra hur stor årlig användning som ”motiverar bilinnehav”. Alternativet kan ju vara att hyra bil någon period på sommaren.
Även bättre för miljön tänker jag om man köper soffan, sängen, TV:n etc som man vill behålla under många år direkt istället för att köpa nåt sämre som man vet med sig att man kommer uppgradera inom 1-2 år ändå. Gjorde någon sån dumhet i min ungdom, köpte en sämre madrass pga. dåligt kassaflöde som naturligtvis behövde uppgraderas. Men på den tiden fanns inte tillgång till krediter på samma sätt, särskilt inte för ungdomar.
1 gillning
Jag tänker mest på att du inte ska ta studielån för att förkovra dig i tjeckisk dockteater. Det ska leda till ett yrke.
Vad är det för fel med att finansiera bil eller renovering med bolån? Man måste ju skilja mellan att köpa en enklare ”funktionsbil” som indirekt är kopplad till bostaden och en ”upplevelsebil” som jag alltid har drömt om att äga.
På samma sätt måste man skilja mellan att renovera för att det finns ett behov och ”okynnesrenovering” för att man vill ha kakel av en viss färg eller liknande. På senare år har renovering för många blivit synonymt med okynnesrenovering. Behovet uppstår normalt när den tekniska livslängden är slut. Jag har själv nyligen renoverat kök och badrum efter 40 år och uppfattar det som en rimlig tidsram.
1 gillning
Jag tyckar Arturo Arques lyfter fram flera bra argument i senaste avsnittet av MinPensionsPodden. Som pensionär är det inte bra om du inte har fått bort stora delar av ditt bolån (höga månadskostnader) och saknar kapital för renoveringar (du behöver låna, går ej med låg inkomst). Det bästa som pensionär är att ha låg belåningsgrad och en riktigt stor sparbuffert för att kunna renovera löpande (om du nu bor kvar i huset). Så renovera gärna löpande (från ditt kassaflöde) och amortera på bolånet under åren du jobbar.
Här är avsnittet för övrigt:
1 gillning
Bilekonomi är svårt. Speciellt nu när vi har en övergång till elbil. Kostnaden för en vettig elbil ligger lite utanför ramen för vad som är rimligt att betala cash för en medelklassfamilj. Så jag har själv behövt tumma på mina principer med fordonslån. Därav möjligheten att jag lade till alternativet att casha till hälften och betala av på tre år. Leasing vet jag är poppis på forumet, men jag känner mig inte lockad av det personligen.
Frågan om bil eller inte är ju högst personlig. De som bor på landet måste ha bil. För en barnfamilj underlättar det vardagen mycket. Det är ett livsval tänker jag som beror på var i livet du befinner dig och vilka andra saker som är viktiga för dig. Stor villa på landet exempelvis.
Inte helt säker på att jag förstår det rådet. Eftersom oftast är räntan på sparkontot högre på ngn annan bank än kreditkortföretaget. Ibland har inte ens kreditkortsföretaget, ett sparkonto. Visst lite merarbetet blir det att ta ut pengarna fr sparkontot i annan bank o förlorar 1-5 bankdagar i ränta men annars kan ge inte se ngn nackdel att ha sparkontot på annan bank än kreditkortsföretaget.
Ja, som pensionär är det absolut korrekt. Det viktigaste är dock att inte betrakta bolånet som någon sorts kassako. Du behöver ha en plan för hur/när det ska betalas tillbaka.
Varför?
Bolån är enligt mig rimligt att ha ända fram till dagen man lämnar jordelivet. Ju yngre man är desto mer vägs det upp av humankapital, och ju äldre man är desto mer vägs det upp av faktiskt kapital vid sidan av.
Förutsatt att man har en bostad att pantsätta då. Detsamma gäller portföljbelåning inom rimliga gränser.
Bara om man spenderar pengarna man kunde ha betalt kontant med. Eller placerar i volatila tillgångar. I fallet som @janbolmeson nämnde kan man göra riskfritt arbitrage.
Jag har mitt kort i Santander och mitt lönekonto i Skandia. Jag har också ett sparkonto i Santander med 3,7% ränta. Det går inte att föra pengar mellan sparkontot och kortet hos Santander.
I Skandia ger sparkontot 3,5% ränta istället. Därifrån betalar jag månadsräkningen och skulle jag behöva 10 tkr extra en månad kan jag ta det från sparkontot på Skandia. Att hålla på och logga in många gånger varje månad för att planera betalningar i förväg vill jag helst slippa. Det är enklast att kunna lösa allt direkt.
Jag håller för övrigt inte med i princip allt om bolån. Så det säger lite om hur svårt det är att formulera sådana här råd för allmänheten 
Inga som helst problem om man är t.e.x nyexaminerad och precis fått fast tjänst där man vet sina kassaflöden, men man behöver köpa bostad av en eller annan anledning. Eller man kanske åtminstone prioriterar det.
Man har givetvis starka försäkringar vid sidan av för exempelvis arbetslöshet, låneskydd, livförsäkring, olycksfallsförsäkring et al.
Ja det går ju inte att undvika precis. Men man kan gärna låna upp igen vid behov.
Så länge man väljer att inte (eller inte kan) betala av sitt bolån finansierar man indirekt allt i livet med sitt bolån.
- Sätter man 1 krona i en aktiefond? Den är indirekt finansierad av bolånet.
- Man köper bananer på ICA: De är indirekt finansierade av bolånet.
- Man köper en bil kontant för 50 000? Jajamän, den är ändå köpt på krita!
Allt i livet finansieras alltid indirekt av räntesatsen på det dyraste lånet man har.
Låter onödigt då man ofta når “peak kapital” vid pension. Man kan eventuellt ta ner den risken närmare 80 känner jag. Vi lever länge.
Förlåt 
3 gillningar