Jättebra att du ger dig in i “matchen”. Det är exakt den här typen av synpunkter som jag väntade på. Vi har i Sverige en helt annan syn på bolån än andra länder. Det räcker med att åka till Finland för att lånekulturen för bolån är en helt annan. Det går nog att resonera både för och emot att behålla bolån – eller maxa. Frågan om det moraliskt riktiga i att betala sina skulder och behovet av att lämna arv till kommande generationer är ju högst personligt.
Däremot vore det ju bra att särskilja för vilka grupper det går att använda bolånet som hävstång i livet. Jag tänker att det inte är vettigt för alla, men att olika belåningsgrader kan hanteras om du är disciplinerad i din privata ekonomi. Det beror ju också väldigt mycket på hur mycket du kommer få i pension den dag du lämnar jobbet. Många kommer ha en bruttoinkomst på 25 000 kr/månad (dagens penningvärde) och då är det svårt med höga boendekostnader. Så… det beror på. Även om du tycker bolån är lösningen på allt.
Jag skulle också säga att det är väldig skillnad mellan att köpa en maxbelånad lägenhet i Stockholm och något billigare i någon annan stad.
Det är inte någon flummig ”potential till värdetillväxt” man ska fokusera på utan lånets storlek i relation till årsinkomsten. Är lånet inte så stort är det rimligen mer acceptabelt att låna till kontantinsatsen, om det nu behövs.
Samma tänk när det gäller köp av t.ex. bil. Om bilen inte kostar mer än absolut nödvändigt må det väl vara hänt. Är bilen lyxig, rolig, ger social status eller har några andra liknande attribut så bör den nog köpas kontant.
Det är väl inte särskilda grupper som har ”bolånet som hävstång i livet”. Du har den hävstången vare sig du vill eller inte. Det behöver inte handla om att du har något stort sparande i fonder. Bara det faktum att du har bolånet ger över tid en hävstång i utvecklingen av det egna kapitalet i bostaden.
Däremot kan det vara vettigt att anpassa hävstången till planerad pensionsålder. En del har latenta arv med i bilden och då är det kanske inte lika noga.
Jag har tidigare föreslagit ett tänk med olika faser i livet som en del av RT-filosofin. Där ingår att man behöver begränsa risken mer vid en viss ålder.
Hävstången tänker jag ligger i att du inte amorterar mer än amorteringskravet, eller till och med höjer bolånet som @Saihtam föreslog. Äldre generationer hade som mål att vara skuldfria till pension. Det ligger väldigt långt ifrån hur dagens generationer ser på saken.
Ja jag har förstått det. Jag har bara svårt att relatera och “acceptera” det när villkoren tydligt lagts ut av banken vid utlåningstillfället. Löptid 40-50 år med minimal risk att få den tiden förlängd om man byter bank.
Alla får göra som de vill såklart om de får “spirituell” behållning av skuldfrihet. Men om man projicerar ett moraliskt perspektiv på lån som inte har någon grund har jag problem med det.
Jag tänker att det är minst lika viktigt vad man har/inte har i privat sparande. Istället för en lägre belåningsgrad.
Jag hade personligen inte haft några problem med att gå plus/minus noll i termer av utgifter - förvärvsinkomst om jag hade FIRE-kapital vid sidan av. Vilket rimligtvis är viktigare att fokusera på.
Det håller jag med om.
Jag vill understryka att jag inte gillar tanken på att låna till bolån till oändligheten bara för sakens skull. Utan att man oavsett vilken bostad man köper nog inte borde eftersträva att betala av den. Så länge som lånet rimmar väl med månadsinkomsten/livssituationen. Antingen löneinkomst/kapitalinkomst.
Jag tänker att man måste tänka på det här på fler nivåer.
Jag upplever att i 90% av fallen är din lista @harvest alldeles utmärkt och jag står helt och hållet bakom den.
Men när det kommer till specialfallen, de där sista 10%, så kommer du alltid hitta edge-case där det inte fungerar. Därför gillar jag @Jonathan.S resonemang om:
tillträckligt bra
Följer man din lista då har man det tillräckligt bra. Vill man sedan göra det lite bättre - av anledning X - då kommer alla specialfallen som dyker upp här i tråden. Tro mig, jag har varit nere i det här kaninhålet förr, det tar aldrig slut.
Jag tänker för den breda massan så behövs det här sunda förnuftet. Även om vi inte har samma hemska situation med konsumentlån som i USA så har ju trenden gått åt fel håll de senaste åren med sms-lån och Klarna-livsstil. Så jag tänker att det borde gå att skala ner min lista ovan till några ännu enklare sammanfattande punkter som kan vara bra att ha med sig för den som vill fokusera på att leva mer ekonomiskt och investera för en bättre framtid. Alltså något som presenteras ihop med 4-hinkar och tankarna kring globalt aktieindex för långsiktigt sparande.
Jag tror även här att de olika teserna behöver förklaras och inte fungerar bara rakt av.
Att säga att det här är principer som är rekommenderade för de flesta är bra. Det kommer alltid att finnas särskilda situationer när man behöver göra undantag på olika sätt.
Anledningen till att det här ämnet gör mig lite “taggad” är nog egentligen att jag blir lite uppgiven över hur många nästan religiöst förhåller sig till lån under livets gång. När det bara är ett verktyg precis som vilket annat.
Ingen hindrar ju mig från att applicera min strategi och syn på lån. Men man märker ju ofta hur lån är associerat med ångest, oro o.s.v. Att folk har svårt att tänka rationellt kring lån och använda dem strategiskt för att uppnå sina mål i livet. Istället verkar det bli en kaotisk berg-och-dalbana, vilket är olyckligt.
Som @janbolmeson brukar säga så borde lån likt ekonomin vara en del av “Penseln man målar sitt liv med”. Om det är aktuellt för ens egna livssituation.
Det kan vara bra både med en förenklad och mer utförlig lista. Framförallt behövs en förklarande text till varje råd. Det måste vara tydligt varför ett visst råd är bra.
Bolån är egentligen inte svårt. Det här med att använda bolån eller studielån som hävstång för investeringar är överkurs. Det viktiga rådet att ge är att fokusera mycket på köpet av bostad och att försöka välja objekt som kostar mindre än din maxbelåning och ha en ordentlig plan för både hur belåningsgraden ska sänkas och lånebeloppet amorteras av. Inställningen att ”värdetillväxten fixar allt” är inte vettig.
