Hej. Jag har precis bytt jobb och har lyckats fördubbla min lön över en natt. Eftersom familjen växer har vår plan hela tiden varit att så småningom flytta från vår lilla bostadsrätt till en stor villa. Tack vare mitt nya jobb kanske drömmen kan slå in lite tidigare.
Men det finns ett problem: Jag har hög lön men inte pengar till ny kontantinsats. För att undvika det förhöjda amorteringskravet på 3 procent behöver vi peta in mer i kontantinsats i ett potentiellt villaköp.
Nu till min fråga: På mitt arbete kan jag teckna personallån till förmånliga villkor med låg ränta. Är det värt att teckna ett personallån för att öka vår kontantinsats till det nya boendet och därmed undvika det förhöjda amorteringskravet?
Frågan (tror jag) är om det är bättre att låna lite mer pengar (till låg ränta) eller amortera 1 procent extra på lånet. Hur ska jag tänka? Hjälp mig.
Den extra procenten amortering är ju pengar som du flyttar från ett av dina konton till ett annat av dina konton (lönekonto till bostadskonto) Det är egentligen inte en kostnad, även om det känns så.
Jag hade nog gått med den extra procenten i amortering.
Är räntan på personallånet lägre än bolåneräntan? Hur blir det med amortering på ett eventuellt personallån?
Det kan vara bra att komma ihåg att amortering inte är en kostnad, även om det är en utgift. Är det ett problem att få ihop månadsbudgeten om du skulle amortera 3% istället för 2% trots att du nyss dubblat din lön?
På sätt och vis fungerar reglerna som så att antingen sparar man ihop ordentligt med pengar innan köpet för att sänka belåningsgraden, eller så tvingas man spara ordentlig med pengar efter köpet för att sänka belåningsgraden.
För att personallånet måste amorteras på mycket kortare tid: Bolånet på 50 år och personallånet på 10 år. Det ger ju ökade kostnader, vilket är exakt det jag vill undvika.
Bra poänger. Är det någon som vet hur länge man måste amortera 3 %? Jag menar: till slut måste man ju ha amorterat ner lånet och därmed inte överskrida skuldkvoten på 4,5 gånger?
Det är just detta: att jag vill ha så lite ansträngt cash flow som möjligt. Men riskerna med att ta ett personallån, förvisso till ränta under bolåneräntan, är kanske större än nyttan.
Det lutar åt att vi får amortera 3 % och bita ihop ett antal år till. Min sambo studerar och om fem år är hon klar med sin utbildning och kommer då att ha en mycket bra lön hon också. Fram till dess kommer vi ha en total nettoinkomst på ca 55 000 kr/mån. Villorna som vi kollar på kostar 6,5 m och uppåt. Ränta (2,5 %) och amortering (3 %) kommer kosta ca 21 000 kr/mån. Sen tillkommer fastighetsavgift och driftskostnader givetvis. Och villaliv kan ju innebära oväntade kostnader för reparationer etc. Men där har jag ju en fördel att jag kan ta ett förmånligt personallån för att finansiera reparationer.
Hej! Vi sänkte nyligen vår amortering från 3 % till 2 %. (I april nästa år försvinner kravet helt eller ner till 1%…) De räknande in våra löner + barnbidrag och vi skickade in intyg/AH
Tänk att jag tycker det är ett jävla tjat om detta med att undvika att amortera! Varför vill så många, ofta de med mest pengar, inte amortera? Målet måste väl vara att bli skuldfri en dag, eller åtminstone ha så lite lån som möjligt. Hur kan man gladeligen sitta och betala ränta i flera år utan att se skulden minska…?
jag skulle se personallånet som ett sett att få tillgång till pengar på ett billigare sätt.
Inte att det finansierar just x eller y…
En krona är en krona, oavsett om det går till att betala räntan, amorteringen eller renovingen.
Du vill minimera dina finansieringskostnader för att köpa huset, och om du då får bättre ränta på personallånet så hade jag maxat det, och sen om du får 1,2 eller 3 procent amortering avgörs ju av hur mycket ni lånar.
Återigen är amortering heller ingen kostnad. Man kan till och med tänka sig att låna extra mycket för att ha råd med amorteringen av lånen.
Jan pratar ofta om att inflationen äter upp lånen.
Med dagens inflation så devalveras ditt lån med 5+ procent per år.
Så bara där har du en “amortering” av ditt lån som heter duga.
Har man goda marginaler i sin ekonomi så är det en kalkylerad risk att ha relativt höga lån för att få tillgång till mer pengar tidigare i sitt liv (väldigt likt det resonemang som RT för i det sista podavsnittet).
Ett exempel bara för att visa på min poäng.
Som kund i Avanza får private banking kunder otroligt förmånlig boränta. 1,44 rörligt just nu.
För det behöver de ha 10M i Avanza, men det inkluderar t.ex. tjänstepensionspengar så många med bättre inkomst kan iaf stoppa in 5M denna vägen, och sen 5M andra medel.
Så detta ger tillgång till otroligt “billiga” pengar.
Krasst räknat, över 5 procent devalvering på värdet av dina lån just nu, och de betalar 1.44 procent minus ränteavdrag för detta.
Cirka 4% spread, och en av de bästa och säkraste investeringarna som går att göra.
Jag ser inget egenvärde i att vara skuldfri.
Har man pengar att vid kraftigt ökade bolåneräntor betala av delar av det så kan någon som har det gått ställt (både i inkomst och tillgängliga medel) kosta på sig att ha lån för att det kan enkelt hanteras om kan så måste.
Så att säga att det är omöjligt att förstå måste vara från ett emotionellt perspektiv.
Och jag anser att man i all mån det bara går hålla det emotionella utanför dina ekonomiska beslut.
Jag måste bara fråga ang. devalvering av lån tack vare inflation. Har man verkligen någon nytta av det om lönen inte hänger med inflationen och övriga omkostnader ökar pga. inflationen…?
Nej om din lön inte hänger med blir det snarare tvärtom för dig, räntorna går upp och maten blir dyrare, du har därför mindre pengar att röra dig med. Så om din lön inte hänger med blir det fortfarande inte lättare för dig, trots att värdet på lånet minskar.
Nu är jag ingen expert, men enligt mitt tänkande så:
Om inflationen är 10 procent per år, så kommer ditt boendelån på 1M efter 10 år vara betydligt mindre “värt”, och således har värdet av lånet urholkats.
Hänger din lön inte alls med under dessa 10 år, utan allt ifrån bensin, tomater och bostäder hjälper till att driva denna inflation, då har du betydligt lägre köpkraft, men ditt lån har oavsett minskat i värde i förhållande till allt annat i ekonomin.
Med inflation på 10 procent per år, 10 år i rad, så är det förmodligen rätt osannolikt att du inte fått en enda krona i löneökning.
Inflationen över så lång tid bör rimligen också drivas av vissa löneökningar på marknaden generellt.
Sen beroende på vad du har för jobb så halkar du efter, eller till och med kan ligga före denna utveckling.
Din fråga är typ “om allt blir dubbel så dyrt och jag får noll kronor i löneökning, får jag inte det sämre då?”… Svaret är ja
Min poäng är att om allt blir dubbelt så dyrt, så är värdet på ditt lån hälften. (köpkraften av din 1M i lån).
Du kanske halkar efter lönemässigt, men du har också i praktiken amorterat av halva ditt bostadslån.
Vi styr ju inte vad inflationen blir. Den kommer och går hur vi småsparare än agerar.
Samma som argumentet att man inte vill spara för att man kommer vara gammal innan man får del av pengarna. Men man blir ju gamma ändå, förr eller senare
Därför att matematiskt blir du ju skuldfri snabbare genom att inte amortera utan istället investera pengarna, låta dem växa och sedan betala av lånet om du känner för det.
