Jag har undan för undan upptäckt att det uppkommer en del problem när man lever på sin pengamaskin.
Jag har sjukpension i botten, så jag har ändå en viss inkomst (något över garantipensionen för sjukpensionärer, vilken är flera tusen lägre än den för ålderspensionärer).
Nu har jag samlat ihop ett antal miljoner, och kan ta ut mer av detta per månad, än jag har i sjukpension. Jättebra, tills jag behöver låna, skaffa kreditkort eller hyra en lägenhet.
Då bedöms jag enbart utifrån inkomst. Jag kan inte låna särskilt mycket för att köpa bostad (behöver låna för att kunna använda pengamaskinen till att betala löpande kostnade inkl ränta, försvinner allt kapital så kan jag plötsligt inte leva alls).
Jag får inte ett kreditkort eftersom jag har för låg inkomst.
Jag har även för låg inkomst för att hyra vissa bostäder, fast det kan ha ändrats.
Nyligen tänkte jag testa superlånet på Avanza, och fick inte särskilt hög gräns, eftersom min inkomst är så låg.
Jag har frågat olika aktörer hur de ser på människor som lever på kapital och kanske har ganska många fler miljoner än jag, kanske en miljard eller mer. Samma sak. De får inte låna heller.
Så hur löser man detta? Och hur går det ihop med tips om lån, hävstänger, bra att låna på huset o.s.v. när målet är att leva av kapitalinkomster?
Jag får anta att om man köper sin bostad och äger den helt, så kan den inte belånas heller, ifall man har låg inkomst (annars borde man ha fått låna från början).
(Jag vet att många är helt emot lån, och det var jag också, men har delvis annan uppfattning nu, framför allt om jag ska kunna bli självständig och ha ett eget boende).
Alternativet för mig som sjukpensionär är att göra slut på alla pengarna så att jag kan få något slags bidrag till boende. Det kan då inte vara för dyrt. Då blir man livegen ändå, och får tigga pengar varje månad, och vara rädd för att få för mycket i bidrag som plötsligt ska betalas tillbaka (förekommer inte sällan att FK faktiskt gör fel, och kan kräva folk på flera år av felbidragsnivå, även när det finns papper på att bidragstagaren har gjort allt i sin makt för att göra rätt).


