Hej. Tänkte sätta in en miljon på Nordnet och skapa en allvädersportfölj alternativt indexfond och köra portföljbelåning. Jag fick dock avslag på kreditansökan med för låg lön som motivering. Låg lön har jag medvetet då jag investerar överskottet från mitt företag tillbaka i företaget(fastigheter). Därför tänkte jag höra med min egen bank som har bättre insyn i min ekonomi om dom är intresserade.
Har någon av er lånat från er bank för att investera på börsen, med kapitalet som säkerhet? Jag tänker att det är ju ännu säkrare än att ha en fastighet som säkerhet.
Det skulle jag misstänka är helt ointressant för banken. Mervärdet relativt hela ruljansen för att säkerställa din pant skulle inte vara värt det. Enklare att låna ut pengarna till ett bolån där pantstrukturer är vardagsmat med färdig infrastruktur, eller blancolån där inget sådant används men risken kompenseras med högre ränta.
Borde inte vara så svårt att säkerställa att kapitalet täcker lånet från banken. Finns liknande helt automatiska system tex när man kör forex. Då är dessutom belåningen helt automatisk.
Ju högre ränta dom erbjuder desto större risk måste man ju ta för att det ska vara lönsamt. Blir lite ond spiral.
Min tanke var att banken får in avgifter från tillgångarna och ränta på utlånat kapital. Dom vet att jag har 95% av mitt investerade kapital i andra banker och även detta kommer gå dit som det ser ut nu. Men nu har dom en chans att tjäna lite mer pengar på mig.
Nja. I den bank jag jobbade på 90-talet hade banken mängder av depåer som var belånade. Någorlunda datasystem fanns redan då. Egentligen är det ju den aktuella kursen, belåningsgraden och skulden som det är att hålla reda på.
Fanns det överbelånade depåer kom detta upp på skärmen morgonen morgonen därpå. Då var det bara för respektive kundansvarige att ringa upp kunden och säga: Antingen sätter du in pengar på krediten eller också tvångssäljer vi aktier tills överbelåningen upphör.
Kunderna var ju medvetna om spelets regler. De gånger som jag tvingades görs detta, så var det inga problem.
Banken hade god lönsamhet på dessa krediter. Nu när Avanza och kanske andra nätbanker har “dumpat” låneräntan till 1,99 procent misstänker jag att gammelbankernas intresse för denna kreditform har minskat.
Att låna ut miljonbelopp till aktieköp som blancolån tror jag ingen bank är intresserad av.
Ja, feltänk då jag tänkte inte på att lånet kunde tas på en bank som har egen depåhantering och att man använder den för sin investering. Tänkte att man försökte använda sin Nordnetdepå som pant när man gick till Sparbanken för att få sitt lån.
Med värdepappren som säkerhet kan du komma i kläm om värdepappren faller i värde. Med fastigheterna som säkerhet kan du behöva sälja värdepappren om fastigheterna faller i värde. Båda kan hända samtidigt. Var försiktig, lycka till!
Nej! En bank kan inte tvinga en låntagare att sälja sin bostad så länge låntagaren sköter sina räntor och amorteringar. Så har det alltid varit i praktiken och numera är det dessutom lagstadgat.
Detta hände mig under 90-talskrisen. Fastigheten var då överbelånad, numera är jag skuldfri…
Bra idé men den fonden har presterat sämre än tex länsförsäkringar global index. Känns märkligt. Men känns annars väldigt prisvärd om det är bara 0,4% avgift som jag tolkar det som. Då är ju belåningen i princip gratis.
Ursäkta att jag missade det var ett företag. I praktiken spelar detta mindre roll.
I de tre banker som jag jobbat i har resonemanget varit detsamma. Även om en företagsägd fastighet har varit överbelånad, så låter man saken bero. Banken hoppas att inflationen gör sitt, eller att kunden klarar sig genom situationen.
Det vore ju ren idioti att förorsaka en kundförlust för banken, så länge detta kan undvikas. Bankens primära uppgift är ju att tjäna pengar åt sina aktieägare, inte att riskera att förlora pengar, varken för sig själv eller sina kunder.
Därmed inte sagt att banker ibland kan bete sig idiotiskt… Detta i så fall undantagsfall.
Jag vet inte om det handlade om undantagsfall under 1990-talskrisen, se siffrorna här:
Under slutet av 80-talet försatte bankerna sig i en ohållbar situation genom att låna ut sitt kapital till uppblåsta fastighetsaffärer. När bubblan sprack gjorde bankerna omfattande förluster. Snabbt nåddes en gräns där bankernas kapitaltäckningsgrad inte uppfylldes och likvidationen var nära om inte staten hade ryckt in. Ett stort antal kunder offrades på finanskrisens altare.
Bankerna löste sin akuta situation genom att säga upp lån eller icke förlänga dem. Tusentals och väletablerade och seriösa företag fick sina lån rättsvidrigt uppsagda utan grund och konkursen blev ett faktum. Mödosamt uppbyggda företag slumpades bort och bankernas panikartade agerande torde ha resulterat i att minst 15 000 företag försattes i konkurs och minst 250 000 anställda förlorade sin jobb.
Bankerna tog ingen hänsyn till de villkor som gällde för uppsägning av krediter enligt vare sig svensk lag eller EU’s grundläggande rättsregler.
Bankerna har inte rätt att säga upp ingångna låneavtal med mindre än att de kan bestyrka att ställda panter har försvagats. Det är inte kunden som har denna bevisbörda, utan det är bankerna. Se vidare [Bankerna har bevisbördan i rätten.](Bankerna har bevisbördan i rätten - Bankrättsföreningen)
Jag jobbade själv med obestånd under denna period. Vad gäller just fastigheter känner i alla fall inte jag igen mig.
Att dra igång en exekutiv auktion är en dyr och jobbig process där banken i stort sett alltid förlorar pengar om det är en affärs- eller industrifastighet.
Men visst, det fanns säkert banker som agerade annorlunda.