Amerikanen Dave Ramsey förordar att aldrig köpa en bostad som kostar mer än 25 procent av nettoinkomsten per månad. Han har till och med en uträknade här:
Sedan brukar Dave Ramsey förorda att betala av hela bolånet. För att öka cash flow, kunna ta högre risker och känslan av att vara skuldfri.
Båda dessa råd känns ju helt verklighetsfrämmande ur en svensk kontext. Här har vi minst 50 procent lån och betala 30–50 procent till boende. Bara Stefan Ingves betalar av sitt bolån helt typ.
Så länge bostäder går upp i pris kan det vara en bättre affär att ha pengarna i en bostad, snarare än på börsen, med tanke på hävstången. Har man en attraktiv bostad i Stockholm håvar man i praktiken en extra månadslön i månaden i värdeökning, så länge priserna går upp.
Detta är givet att du säljer bostaden och inte köper en annan bostad. Men du måste ju bo någonstans. Så i mitt tycke är pengar i bostaden inte jämförabart med pengar på börsen som kan bidra till ditt kassaflöde. Om du nu inte hyr ut ett rum, det är en annan sak.
Jag undviker att betala av på lånet mest för att jag upplever att det ger mig fler valmöjligheter — pengarna finns ju kvar, så en av valmöjligheterna är då att betala av lånet i framtiden, om förutsättningarna ändras så att det blir rätt.
Ta beslut så sent som möjligt, men inte senare.
Absolut men man kan inte hävda att ha dem i en bostad skapar mycket mindre värde än att ha dem på börsen.
Du tappar ju hävstången om du sätter pengarna i bostaden, iom att du minskar bostadslånet. Hävstången uppstår i att du har mer pengar/tillgångar som du tar risk i, dvs bostadens värde + lånet på bostaden. Om du inte har lånet är det bara bostadens värde du tar risk med.
Om du inte menar ”dyrare bostad så du kan ta större lån”, för då stämmer ju det du säger 
Det skulle vara intressant med en formel på max lånebelopp i förhållande till hushållsinkomst. Om familjen drar in 600 000 kr per år så tänker jag att bolånet max bör ligga på fyra gånger så mycket. Alltså 2,4 Mkr. Då finns en rimlig chans att casha huset från lönen på sikt.
De stockholmare jag mött som gjort bostadskarriär har inte tagit pengarna och gjort något kul för dem. De har lagt in dem i ett nytt dyrare boende där tidigare vinst bekostar kontantinsats. Men det blir hela tiden högre lån.
Vet inte om jag är med på vad du menar, att enbart sätta in egna pengar och inte låna alls har väl öht inte diskuterats?
Jag syftade på påståendet att om man har pengar låsta i bostaden så kan de inte arbeta på börsen och man förlorar på att ha dem där. Det är inte sant så länge bostadspriserna går upp.
The last responsible moment!
Vad man gör med pengarna hör inte hit i det här fallet. Många har ju pengar på börsen som bara står i decennier innan de plockar ur. Poängen är att även en bostad kan under rätt förutsättningar skapa avkastning.
Jo, men det var inte poängen med inlägget. Poängen var att höga bolån leder till höga utgifter när räntan höjs. Så du får mindre pengar att röra dig med.
Det var inte ditt inlägg jag svarade på från början. 
Men även i ditt originalinlägg borde man egentligen räkna på avkastningen också om man så att säga gör en exit från bostaden efter ett par år för att det ska bli en helt rättvis jämförelse i kronor och ören. Man skulle kunna betrakta (potentiellt) höga räntor som priset man får betala för att man tar en högre risk, just eftersom det finns möjlighet till mycket större avkastning för familj A än för familj B.
Bor familj B i något som kostar två miljoner i dagens läge är det sannolikt så lite intresse på marknaden för den att den inte går upp särskilt mycket i värde på fem års sikt, medan familj A kanske har tjänat två miljoner på sin bostad, även om räntorna har gått tex från 1,5–>3%.
Det är en lite annan diskussion. Så har det fungerat de senaste 20 åren. Men så kommer det nog inte fungera de kommande 20 åren när Riksbanken börjar höja räntan. Bostadskarriär är väl just detta, att ha köpt för att rida på momentum i bostadsmarknaden. Vissa har haft mer tur än andra. Exempelvis bytt till sig en hyresrätt på attraktiv adress som ombildats samma dag kontraktet skrivits. Det har varit en ding ding värld med bostadspriser framförallt i Stockholm. Jag tror vi kommer få se andra tongångar framgent. Och då är det inte lika kul att sitta med fem miljoner i bolån.
Det där är ju spekulation som vi inte vet något om ännu. Det kanske kommer att platåa så småningom men det är inte så sannolikt att det kommer att bero på räntorna. I min spåkula är det osannolikt att makthavarna vill släppa upp räntan särskilt högt. Det finns för mycket att förlora på det.
Det vi kan se över tid är dock att det länge varit en bra affär att äga sitt boende. Och att det är uppenbart för oss som håller koll på Stockholm att toppen inte är nådd.
Jag postade bild på mina gamla räntor i nå’n annan tråd nyligen. 2008 hade jag ett bostadslån med 5,2% ränta. Det är bara 14 år sedan. Jag kan inte för mitt liv förstå hur inte gemene man 2022 inte kan fatta att det är en fullständigt rimlig ränta på många håll i världen.
Häromkring (Malmös kranskommuner) kostar en vanlig villa ca 5 miljoner. Om köparen petar in 15% och lånar resten så betalar de ca 3500 i månaden vid 1% ränta (ränteavdraget och amorteringskrav bortser jag ifrån nu). I TS exempel gick räntan upp till 3%. Det innebär istället över 10000 i månaden. Med min gamla ränta blir det 18400 kronor.
Så pengarna som är kvar i plånboken och som i vanliga fall går till den årliga Thailandresan får familjen tänka annorlunda kring. Utespat och trädäcket får också skjutas på framtiden.
Jag tror fortfarande ett långsamt utfasande av ränteavdragen skulle kunna kyla bosstadsmarknaden något. So shoot me…
Hade en kollega som byggde en stor pool (större än vad normala familjer bygger).
Jag var lite kritisk och undrade om de verkligen behövde poolen eller om den borde vara så stor.
Svaret var “utökar bolånet och det kostar endast xxx i månaden, det är nästan ingenting” 
Håller med. Jag tycker att en mix av hushållsinkomsten och trygga likvida tillgångar(ex pengar på ett konto i banken) skulle avgöra hur mycket du får låna snarare än fastighetens värde och belåningsgrad.
Men nu är det inte så och mina tankar har något förändrats efter pandemi och krig. De senaste 2 åren har visat att staten går ganska långt för att undvika att deras medborgare skall drabbas hårt och om många hamnar på gränsen av vad de klarar av i form av räntekostnader på bostadslånet så kommer inte Sverige stå stilla och titta på. Var ju tydligen inget problem att pausa amorteringskravet och så sent som idag så går det rykte om att de kommer gå in och “fixa till” drivmedelspriserna när de nu blir så höga att medborgarna får problem att leva i samhället.
Så om räntan rusar till 10% igen så tror jag att vi kommer se en ganska aktiv statsmakt även här som går in med stöd istället för att se barnfamiljer som blir utkastade på gatan.
Bolånetorsken är too big to fail. Det får absolut inte ske.
Min egen helt ounderbyggda reflektion är att bolåneränterna inte på många, många år kommer nå i närheten av de nivåer som vi såg i Sverige bara för ett par decennier sedan.
beroende på just storleken på lånen blir den inflationsdämpande effekten enorm bara av att höja räntan en procentenhet.
Jag tror således inte alls på ett scenario där vi kommer se bolåneräntor på 7-8% under 2020-talet. Det behövs helt enkelt inte.
Men jag gissar ju bara, så klart.