Jag ber om ursäkt på förhand om detta ämne redan har diskuterats i överflöd i tidigare trådar.
Jag och min sambo är nyblivna föräldrar till en liten dotter. Som många andra nyblivna föräldrar vill vi båda påbörja ett sparande till vårt barn, samtidigt som vi sparar för oss själva. Sedan tidigare har vi fonder på Avanza som jag har spridit ut ganska mycket, men jag skulle nu vilja konstruera en portfölj för egen del där vi har innehav kopplade till ett mindre antal fonder. Samtidigt vill vi ha räntefonder där vi kan ha pengar att ta av med en horisont på 0–5 år, vid nödfall om pengarna på bankkontot inte skulle räcka till.
Min tankegång, efter att ha försökt läsa på en del både här och på andra forum, är att skapa ett innehav baserat på 70 % DNB Global Indeks, 20 % PLUS Allabolag Sverige och 10 % Avanza Emerging Markets, som vi låter växa och månadsvis fyller på med 10 % av vår lön. Parallellt tänker vi placera pengar avsedda för framtida resor eller bostadsinvesteringar i AMF Räntefond Kort, Mix eller Lång.
När det gäller sparandet till vårt barn skulle jag gärna vilja ha förslag på 1–3 fonder som är ”trygga” att fylla på i och sedan i princip ”glömma bort” de närmaste 20 åren. Vår ambition är att kunna lägga undan hennes barnbidrag varje månad. Här funderar vi på att helt enkelt köra på Avanza Global och Emerging Markets.
Tack på förhand. Jag diskuterar detta gärna vidare i tråden
Mitt tips är att lägga ambitionen på tid med barnet istället för pengar till barnet. Barnet kan bygga upp sitt eget liv. Se bara till att ge en bra och trygg uppväxt så ordnar sig det ekonomiska.
Jag har en vän som svarade liknande när jag tog upp frågan om barnsparande nu under graviditeten innan vårt första barn. Förutsatt att föräldrarna tänker extremt mycket och är fullt insatta i att vara närvarande och skapa bästa möjliga uppväxt under förutsättningarna så är det ju inte alls orimligt att parallellt undersöka strategi för sparande till barnet. De två tankebanorna är långt ifrån mutually exclusive.
Jag gillar idén av en bred billig globalfond 70%, Plus alla 30%, alternativt 10% av något annat i mixen.
Man kan göra båda och. Vårt småbarn har vi sparar ihpp redan 200k till, så hen med ränta på ränta kommer ha en bra portfölj till bostad när det beger sig.
Långsiktigt sparande till mig/frun/pension: 1st Globalfond(DNB/LF/Avanza) som man väljer och glömmer bort.
Buffer för 0-5år: Sparkonto med ränta och fria uttag: Jag valde SBAB som good enough konto då jag inte vill behöva lägga tid på att jaga den nichbank som är bäst detta kvartalet i 5+år. Och jag orkar inte med räntefonder.
Barnspar: Automagiskt överförande av 1500kr till LF global till ett konto som jag döpte efter dottern, för att kunna separera med olika konton vid ev fler barn i framtiden.
Stabilt och enkelt, inget som kräver något av mig och allt är automatiserat. Jag kan vakna upp om 5 år utan att behövt tänka på det eller känna att jag måste optimera mer.
Mitt motto i livet är lite: Good enough is good enough. Det mår jag bra av och funkar för mig
Det kan man men det är ju ganska logiskt att ju mer pengar man sparar desto mer behöver man jobba och desto mindre tid kan man avsätta till sina barn.
Jag tycker det är på tok för stort fokus på sparande till sina barn så därför vill jag framföra att man faktiskt inte behöver spara alls till dem. Vi har sparat exakt noll kronor till våra barn. Med ränta på ränta blir det noll kronor så barnen sen när de blir vuxna får chansen att ta ansvar för att bygga upp sitt eget liv precis jag och min partner har gjort!
Klokt att spara i eget namn till barnen för att pengarna inte ska tillfalla på 18-årsdag (eller att ni själva inte kan styra om beloppet blir stort Överförmyndarkontroll | Konsumenternas), man vet aldrig hur ens barn är om så lång tid, skönt att kunna kontrollera hur mycket och när de får ta del.
Jag skulle kört hävstång till barnsparet, ex avanza har en ”avanza auto 6”, Nordnet har en motsvarande Nordnet Global 125. Det är så lång horisont, ta full risk.
Ett sista medskick, precis som Gabriel säger, tiden ni får tillsammans är ovärderlig. Fundera kring hur mycket ni vill spara till barnen kontra hur mycket inkomst ni vill avvara mot tid tillsammans istället. Lycka till
Håller med om ofta är det så att mer jobb = mer i lön. För mig har det inte riktigt varit så, då jag jobbar 100% remote blir det ofta 35-40tim/veckor. Men det är olika för alla, kan varmt rekommendera bli specialist istället för chef, för chef lönar sig sällan för den extra lön det kan innebära.
Som flera sagt, varför det ena eller det andra? En grundplåt att stå på när man ska ut i vuxenvärlden är inte alls fel och skapar utrymme om man vill plugga någon annanstans eller liknande.
Mina barn är nu 19 resp 22 och vi har gjort precis som du nämner, sparat varje barnbidrag och lagt dem i ett antal Spiltan fonder. Som mest låg där närmare 1.4mkr, men delar har nu använts till studier utomlands samt lägenhet. När de blev myndiga förde vi över motsvarande 150k vardera till deras egna ISK för att nyttja de nya avdragsreglerna.
Faktum är att jag fortsatt spara samma summa till dem även när barnbidraget upphörde.
Förstår tankegången, men konskekvensen av att inte spara till barnen kan mycket väl bli maxade studielån, vilket är en tråkig börda att bära på stora delar av livet.
Det är väl helt normalt att man tar studielån när man väljer att plugga? Det var något helt nytt för mig att föräldrarna ska betala för att barnen ska slippa studielån. Visste inte att det gått så långt.
Innan man hoppar ned i en massa detaljer om vilken fond etc. man ska spara i så bör man nog ta ett steg tillbaka och titta på hela familjens ekonomi och hur den kommer att utvecklas de kommande 20-30 åren, Hur är det sannolikt att familjens ekonomiska status är om 20 år när barnen är flygfärdiga och hur kommer åren efter det att se ut för er själva?
Jag skulle börja med att använda följande kalkyl Fyra-hinkar-kalkylen | RikaTillsammans där ni tar hänsyn till pension, boende, sparande och skulder, då kommer ni se vart det pekar för närvarande.
Jag tror att det för många unga är svårt att tänkta sig hur stark en välskött ekonomi kan vara om 20-30 år, risken är att man översparar och hamnare närmare 5 i rikedomstrappan. Har i dagarna samma diskussion med en yngre vän i 30 årsåldern.
Vet inte om man kan kalla det för att ”gå långt” att man vill skapa lite nerförsbacke för sina barn. Respekt för att alla tycker olika, finns inget rätt eller fel här som jag ser det
Tack för alla svar och intressanta diskussioner. Jag kan inte säga annat än att jag håller med om att ekonomin inte ska gå ut över föräldraskapet och relationen till barnen. Det är därför jag funderar på att skapa ett månadssparande i ett fåtal fonder med låg avgift, som förhoppningsvis kan rulla på och växa för att ge ens barn en bra start i vuxenlivet. Därav min fråga till er, som jag tror har lite bättre koll än jag själv.
Jag tror att en underliggande oro bottnar i att jag själv kommer från en familj som inte hade det så gott ställt ekonomiskt, och där det inte fanns någon möjlighet att avvara pengar till sparande. Med det sagt har jag alltid haft en rik relation till mina föräldrar, som alltid har stöttat mig i att utbilda mig och investera i mig själv och nästkommande generation. Nu vill vi ge vårt barn en viss ekonomisk trygghet inför framtiden.
Jag kör 750 kr i månadssparande till barnen var på Avanza Zero, i deras eget namn. Har sparat till dem sedan födseln med uppehåll för något år när ekonomin fick en smocka pga skilsmässa, men nu har jag bättre ekonomi igen. När barnen är 18 så borde det ligga ungefär 250k var på deras konto. I RT-sammanhang så kanske det inte är så fantastiskt men det placerar dem individuellt en bra bit över snittet för svenska hushåll och utgör en bra start i livet för att köpa en bostad eller liknande.
Jag har låtit pengarna ligga i deras namn, så när de är 18 så har de full förfoganderätt över pengarna. Finns risken att de bränner dem? Ja, absolut men jag har valt att ta den risken och jag tror också att de är så kloka att de inte bränner pengarna på shopping och krogen. Vissa saker är också väldigt lärorika, som om de skulle göra en rikigt lång resa.
Majoriteten av den kapitaluppbyggnad jag jobbar med gör jag i mitt eget namn. Skulle barnen hamna i ett läge i livet där de behöver mer kapital - t.ex. för att köpa ett hus - så tänker jag att jag kan bidra då. Exakt hur det blir tänker jag inte planera nu och i slutändan beror det också på hur mycket kapital jag lyckas bygga upp. Men den idé jag har är att barnen ska få en stor del av mitt kapital när de faktiskt behöver det i familjebildande ålder. Och sedan kan arvet efter mig gå direkt vidare till barnbarnen. Förhoppningsvis är mina barn i 60-årsåldern när jag dör och då behöver de nog inte arvet.
Eventuellt skickar jag också delar av arvet som kommer att komma från mina föräldrar direkt till barnen. Det beror lite på när det kommer. Förhoppningsvis länge.
