Följer detta med intresse, då jag kan stå i en liknande situation i framtiden. Är sjukskriven idag, men kommer eventuellt få sjukersättning längre fram.
Tänkte kolla om någon vet;
Min plan är att i framtiden ta över mammas hus. Jag kommer att köpa loss huset från mina syskon, ingen av dem vill ha det.
Huset kan disponeras som en vanlig villa. Det kan även delas upp i två lägenheter på övre och nedre plan eftersom det finns kök och badrum på båda planen. Min mamma har periodvis hyrt ut övervåningen på äldre dar.
Jag tänkte fortsätta hyra ut övervåningen för att kunna använda nedervåningen själv som fritidsboende.
Räknas det som arbetsförmåga att äga ett hyreshus med två lägenheter och hyra ut den ena?
Tänk lämpligen bara på avkastning med inflation, skatt och förvaltning avdragen.
Nej det är inte realistiskt. Över lång tid ökar aktiemarknaden i snitt ca 5% per år med inflation borträknad i världen i stort. Lite högre i USA hittills. Dvs Om man drar av 1%% för skatt och billig förvaltning kan man hoppas på ca 4% realt årligen. Eftersom tillväxten har varit högre i många år nu finns extra risk tror jag för lägre än 4% framöver.
En insättning gjord i början av 2015 på Länsförsäkringars globalindex fond, hade i slutet av 2023 ökat i värde med 169%. Per år motsvarar det en ökning med ~11.62% (2.69^(1/9)).
Inflationen under samma period var 28.97% eller ~2.87% per år.
Tar vi vinsten 11.62% minus dagens ISK skatt på 1.086% och minus tidigare inflation skulle vi ha kvar ~7.66% vinst per år.
Med 3 miljoner skulle det va 230.000kr extra per år. Mer än tillräckligt för att både leva och investera vidare men givetvis, buffert för dåliga år på börsen får man ha.
Har en längre tid planerat för en “SJUK-fire” men utan att räkna med att få någon ersättning från FK. Har gjort en riktigt vältäckande budget som vi har levt efter ganska många år och lagt upp en investeringsplan.
Efter min olycka i början på 2023 så har jag börjat “tänka om” så smått och har investerat tid och pengar i att se vad jag kan jag göra för att:
om möjligt förbättra måendet
bevara den arbetsförmåga jag har
Nu är ju det inte alltid möjligt beroende på vilka diagnoser man har, men samtidigt är ju inte allt statiskt. Har själv vissa funktionsnedsättningar som är av dynamisk karaktär medan andra är mer statiska. Till sist så görs ju framsteg inom forskningen som kan förändra förutsättningarna på längre sikt.
För att svara på din huvudfråga så blir mitt svar:
Ja
Inte omöjligt
För att ge ett bättre svar så behöver vi ha mycket mer information än vad som kanske är lämpligt att dela på ett publikt fora.
Jag anar en typisk svensk avundsjuka som genomsyrar ditt inlägg.
Själv har jag just nu sjukersättning på halvtid men närmar mig sjukersättning på heltid med stora steg.
Tack vare ett intresse för aktier känner jag mig ändå lugn för att jag kommer kunna leva rätt gott trots allt.
Är jag mindre värd att bli rik eller ekonomiskt oberoende bara för att jag är så sjuk att till och med FK gjort bedömningen att jag inte kan arbeta och därför får bidrag för det?
Tror du seriöst man får så mycket i bidrag att man blir rik på det?
Då behöver du på allvar läsa på om hur bidragen räknas ut. Troligen även läsa mer om hur många som faktiskt hamnar i ekonomisk misär på grund av att man hamnat i en situation man själv inte valt och plötsligt får betydligt mycket mindre inkomst än om man vore fortsatt arbetsför.
Jag vet att det kan vara svårt att sätta sig in i en annan människas situation, framförallt när man har en så felaktig bild av vad bidragen egentligen är.
Tror mig, hade jag valt hade jag hellre varit frisk och jobbat. Det fick jag inte vara.
Mitt intresse för ekonomi och aktier har räddat mig här. Hjälper mig själv till ett liv jag tidigare bars kunnat drömma om.
Ska jag slänga allt åt helvete och leva fattigt för att göra dig nöjd?
Skulle det kännas bättre då?
Blir sjukt provocerad av denna typen av uttalanden då det är uppenbart att man inte ens bemödat sig att ta reda på all fakta.
Alla mynt har två sidor, mitt råkar bara blänka lite mer på den andra för att jag sett till att polera det ordentligt…
TS pratar om en målsättning. Att leva på 11 000kr i månaden gör inte många miljonärer kan jag lova. Så du kan nog hitta annat att bli upprörd över.
Sen så har som tur är många inkomstförsäkringar via facket, sjuk och olycksfallsförsäkringar som kan ge livränta eller en möjlighet till ersättning via bedömning av invaliditetsgradsnivå, då man får en klumpsumma. Men detta betalas inte av skattepengar.
Sen kommer vi med sjukersättning få sjukt låg pension, så sparade vi inte nu, så blir vi en större ekonomisk utgift för skattebetalare senare.
Så målsättningar om eget sparande som kan ge en tryggare privatekonomi borde uppmuntras. Inte kritiseras.
Nej, ingen vet detta. Men rent historiskt ser det lovande ut.
4%-regeln pratar om 30 år, men gör en Monte Carlo-simulering utifrån dina förutsättningar och gör en riskbedömning utifrån svaret du får där.
Sedan tycker jag att med den energi du lägger ner i ämnet så borde det i rimlighetens namn finnas något och någon procents sysselsättning därute för dig också. Satsa på att hitta din grej.
Problemet är att systemet är så extremt fyrkantigt. Antingen kan man ha 0, 25, 50, 75 eller 100% arbetsförmåga.
Man kan ju också klara av saker i kortare perioder men på bekostnad av försämrad hälsa under en längre tid. Straffar man ut sig från systemet så kan man få det extremt tufft.
Samtidigt så måste de som till sist får sjukersättning få någon slags sinnesro utan ständiga utmaningar och omprövningar.
Den som tex träffar mig på en bra dag skulle kanske svårt att tro att jag har så pass stora funktionsnedsättningar. En av de sämre dagarna skulle folk undra hur jag orkar upp ur sängen. Osynliga funktionsnedsättningar är så luriga på det viset.
Sedan kan samhället göra så mycket mer för att möjliggöra ett större deltagande från personer med olika funktionsnedsättningar och sänka barriärer som blir funktionshinder. Det är dock något som tar väldig tid.
Samhällets kostnader för sjukpenning och sjukersättning är sjunkande samtidigt som det är allt mer ovanligt med arbeten som tidigare har fungerat för personer med nedsatt arbetsförmåga.
Det är upp till läkare och försäkringskassan att avgöra/besluta om arbetsförmåga och vilka ersättningar en person har rätt till. Jag tycker vi andra som inte ens har träffat människorna bakom många av dessa ifrågasatta trådar en endaste gång ska sluta ifrågasätta den delen.
Skulle säga att det är ett styrketecken från RT och Jan och Caroline som skapat ett fora dit personer från utsatta grupper som kanske mest av alla behöver få bra ekonomiska råd vågar söka sig.
Ehhh, min läkare erbjöd att sjukskriva mig för min kroniska trötthet, men jag sa istället upp mig och har sedan 2016 tagit ut 11000 kr/månad från min kapitalförsäkring.
Jag har sparat och finansierat min egen “sjukförsäkring”, en isk och en kapitalförsäkring, så jag behöver inte leva på samhället och andras skatter.
Jag känner en stolthet över det.
Eftersom jag har sämre ork än medelsvensson så orkar jag inte heller bränna lika mycket pengar så mitt arbetande kapital är lägre än det som rekomenderas för fire enligt 4% regeln.
Orken har varit dålig i årtionden vilket gjorde att jag redan 2012 skaffade ett billigt boende, fyra år innan jag började leva som sjuk-fire.
Jag har varit trött i 45 år, men har tagit mig fram genom intelligens och jobb där jag hade kontroll över almanackan.
Jag tycker bidragssystemen ska finansera dem som annars riskerar vräkning och att hamna på gatan.
Men det är inte klokt att samhället ska betala sjukbidrag/pension till människor som har många miljoner och får ut mycket avkastning på sitt kapital.
Jag kan inte bidra till samhället med arbete, men då kan jag åtminstone se till att jag inte ligger andra människor till last eller tar bidrag som bättre hade kunnat gå till totalt utslagna.
Hur motsäger detta det jag skrev? En läkare kan inte ge dig vare sig sjukpenning eller sjukersättning. Det är inte säkert att försäkringskassan hade beviljat dig någon längre sjukpenning och även om du hade fått det så hade du inte säkert fått sjukersättning.
Det är bara titta på hur många med långtidscovid och / eller ME/CFS har haft det.
Det var ju bra för dig att du kände att du kunde försörja dig själv resten av livet med dina besparingar.
Det här att de som mottar lagstadgade ersättningar ska känna tacksamhet, skuld eller skam begriper jag mig inte på överhuvudtaget. Det är ett återkommande tema från somliga skribenter i liknande trådar.
Det är inte så att det finns exakt X antal slottar för vare sig arbetslösa/personer med sjukpenning/personer med sjukersättning. Du hade alltså inte tagit någons plats. Det är inte en lokalbuss med några få prioriterade platser för
personer med särskilda behov.
Om man läser vad försäkringsutredarna på FK själva tycker så ser det som ett problem att inte fler där rehabiliteringsinsatser har kommit till vägs ände inte kommer över från sjukpenning till sjukersättning. På samma sätt så är AGS hos fora premiefritt för att de har för mycket pengar fonderat.
För den som omfattas av sådana kollektivavtalade försäkringar kan det göra en väldigt stor skillnad för ekonomin att man i rimlig tid blir beviljad sjukersättning. Det sker dock i alltför låg utsträckning (även om det har blivit bättre för vissa äldre efter 2021).
Om du vill ha 10% avkastning per år så finns det enligt mig två sätt att åstadkomma detta på:
Förstå saker om börsen och företag som investeraren bakom den genomsnittliga investeringen inte förstår sig på själv. Notera alltså att vi inte pratar om den genomsnittlige investeraren utan den genomsnittliga investeringen. Så det är inte andra privatpersoner med lågt kapital som du måste förstå börsen bättre än, utan sådana som professionellt sysslar med placering av pengar.
Ta högre risk. Då kan du få högre avkastning än vad man räknar med att en global indexfond kommer att avkasta, men det är också större risk att du förlorar mer.
Så, du bör fråga dig själv om du tror att du är bättre på att förstå företags/börsens värde än professionella investerare och/eller om du är villig att ta en högre risk.
Tycker också att det här svaret som du fick i din tidigare tråd är bra.
Med allt detta sagt så kan jag säga att jag själv är kaxig/dum nog att tro att jag har bättre koll än professionella investerare OCH jag är villig att ta en rätt hög risk, så jag har inte majoriteten av mina investeringar i globala indexfonder. Dock är jag högst medveten om mina bevekelsegrunder för detta.
