Lider du av Peniafobi?

De va ett bättre ord då…

Gjorde typ en sifo undersökning å då va frågan om HR… Fick ju höra me sambon va de betyder…
De som att folk inte orkar skriva ut orden utan använder förkortningar…
Annars är de bra att googel finns… :sunglasses:

Blir jag sjuk kan jag betala av bolån och annat med hjälp av utbetalningen tänker jag. Sen blir man ändå beroende av sjukpenning eller socbidrag om arbetsförmågan är åt helsike, ja.

Att bli oskyldigt dömd för ett brott har jag inte statistik på men det lär ha lägre sannolikhet än att jag dör i en bilolycka iaf. :sweat_smile:

Livet är farligt!

Vilken sjukförsäkring ska man i så fall maxa? Nu har jag ju varit sjuk och har en liten försäkring någonstans, men det ger nog en månadslön för den cancerdiagnos man har fastställt. Men tar gärna emot förslag på vägen framåt.

Nej, har aldrig varit orolig men jag har en läggning som gör att jag vill ha koll, livrem och hängslen etc. Det är alltså ingen oro utan mer att jag gillar att planera för att på olika sätt undvika ekonomiska problem liksom annat strul som går att undvika. Jag har faktiskt aldrig varit illa ute ekonomiskt på något sätt och har jättelätt för att spara om jag skulle behöva. Villa värd runt 6 miljoner och sparkvot över 70% då jag amorterat kraftigt och inte lider så mycket av räntehöjningen.

Absolut! Har jobbat som både soctant och kurator på psykiatrin och har sett väldigt många exempel på hur grovmaskigt skyddsnätet är. Olycka och sjukdom kan drabba alla, det är sunt att inse det. Du kan få en hjärnblödning imorgon och aldrig återfå dina kognitiva färdigheter. Du kan drabbas av förkrossande sorg, eller plötsligt debutera i en psykossjukdom. Du kan få märkliga smärttillstånd som hindrar dig från att arbeta men som inte godkänns som orsak till sjukskrivning. Du kan få ett barn med funktionsnedsättning och inte kunna jobba i samma utsträckning som förr pga omvårdnad av barnet. Det finns dock såklart en punkt när det blir patologiskt, men jag tror att det också är en del av livet som man får hantera, om man inte är rätt arrogant.

10 gillningar

MEN, man behöver hantera oron. Man får förebygga det som går att förebygga och ha plan a, b och c men sen leva med insikten att vissa saker ligger utom ens kontroll.

4 gillningar

Beror väl på diagnos samt om de godkänner den eller inte? Lär ju knappast räcka med att skicka in ett sjukintyg från närmaste vårdcentral och casha in.

Så länge man får sjukpenning är det väl ganska chill, det är vid utförsäkring det blir knorrigt. Då får det ägda boendet dessutom avyttras.

Kanske lite överdrivet från min sida att dra upp den risken, men beroende på kön och ålderskategori vågar jag påstå att det är större risk än död i en bilolycka - ändå använder man bälte. Men risken för sjukdom/olycka gör hela konceptet kring humankapital till något som möjligtvis är en intressant tanke, men totalt oanvändbart.

Har såklart en oro, vore konstigt annars när jag har den historia jag har. Men det gäller att tänka till kring det man själv kan vara förberedd på och sedan lära sig leva med att livet är osäkert.

Sen en lite sidonotis kring försäkringar.
För mig tog det många år att få ut vissa delar av mina försäkringar, då de ofta inte betalas ut under pågående behandlingstid. Jag hamnade lite mellan stolarna, då jag “behandlades” under cirka 13 år. Att vänta på en operation anses att vara under behandling och då jag behövde 12+ operationer under 10 år så fick jag till slut skälla ut handläggarna för att något skulle bli utbetalt.

Försäkringsbolags jobb är att förhala och försvåra utbetalningar, så det gäller att vara medveten om det och även ta till juridisk hjälp om det behövs.

6 gillningar

Rädsla behöver inte vara något negativt. Det är ofta rädslor som driver oss mot mål.

Kan vara rädsla att bli fattig, leva ensam, bli sjuk.

Många är rädda för sin rädsla. Men den kan vara en kraftfull drivkraft i livet som leder oss dit vi vill eller mot det vi tycker är viktigt.

Men alltför ofta försöker vi ta bort vår rädsla för den är obehaglig. Kanske för att vi är ovana vid rädsla. Lyssna på den. Vad försöker den säga?

Utan rädsla hade vi inte gett våra barn ett tryggt hem med god ekonomi, inte gått till doktorn om vi får ont, osv.

Rädsla blir dåligt när den hämmar oss från att leva det liv vi vill leva, såsom vissa fobier osv. Men då är egentligen inte rädslan problemet. Det är vår flykt från rädslan som är problemet. När vi möter rädslan så klingar den av, vi lär oss något om oss själva och växer som människa.

Är mer rädd för att bli sjuk än fattig.
Får jag ha kroppen hyffsad frisk så kan jag vara glad i en hyresetta i rinkeby.

Men min rädsla skulle vara att bli sjuk och rörelseförhindrad o hamna i ett miljonprogram inlåst i en lögemhet…
Men har en lösning på det sistnämnda blir som indianerna gjorde ut i skogen o lösa det på egen hand innan det gått för långt…

2 gillningar

Japp. Är rädd för att inte ha tillräckligt med deg. Oroar mig mer över min ekonomi än vad som är rimligt.

För att humankapital är det svenska begrepp som använts i minst sex decennier.

2 gillningar

Ja, begreppet är centralt för alla moderna diversifierade ekonomier.

Jag tror inte att de använts så länge som sex decennier då…

Ordet Humankapital verkar ha använts sen 1980-talet i alla fall. Så inte något nytt påfund. Troligen användes det även lite innan det hamnade i de svenska ordböckerna.

https://svenska.se/so/?sok=humankapital&pz=4

3 gillningar

På 80-talet kom ju många så kallade engelska ord in i affärslivet…

1 gillning

Tack och lov för att vårt språk fortsätter att utvecklas och berikas! :heart:

Det har hängt med länge nog och att översätta till t ex ”mänskligt kapital” för snarare tankarna till slavarbete.

2 gillningar

Relaterat till något som får min fobi att lägga sig lite när eldsjälar finns: Amsterdam supermarket offers free groceries, life coach to struggling families | NL Times

Inte i rädsla för att bli fattig. Ibland kan jag dock känna rädsla för att inte ha tillräckligt med TID. Det hänger ju ihop med behovet av att arbeta. Mer jobb = mer stress = mindre tid för… allt det där andra.

Finns något ord för att vara rädd för att inte kunna skapa tillräckligt med TID ?

Det spökar kanske lite för att det finns sjukdomsbilder i familjen som gör livet kortare helt enkelt. De jobbar jag för att hålla i schack men det kräver ännu mer tid…