Friskrivning kring begreppet lutherska arvet
Egentligen var väl Martin Luthers tes att man inte kunde få frälsning genom arbete men jag har ändå på något vis fått för mig att en person som tycker arbete är väldigt viktigt beskrivs som “luthersk” så jag använder det begreppet även om det är felaktigt
Jag tycker på sätt och vis FIRE är lite galet då det egentligen är en spekulation om framtida medicinska framsteg, hur de ekonomiska systemen och välfärdssystemen kommer se ut mm.
Ett ganska återkommande påstående är att en fjärdefel av svenskarna inte har råd med en oförutsedd utgift på 10 000 kr. Jag tillhör skaran att om jag inte hade de ekonomiska marignalerna tror jag att mitt hjärta skulle bullta så fort att jag skulle dö i sömnen av överslag. Någonstans tror jag att tryggheten man söker i pengar rent psykoanalytiskt kan spåras tillbaka till hur man relaterar till andra människor mm.
Men nog om det. En bra dokumentär är denna:
Den handlar väl egentligen om “meningen” med arbete och ett ganska kul exempel från dokumentären är hur man i Kuwait i princip har tjänster som en person kan utföra men man tillsätter 20 personer just för att skapa mening, välfärden kan de redan få genom olja och egentligen behöver inte människorna arbeta för sitt välstånd.
När jag var mellan 0-18 år tjänade jag i princip inga pengar ändå kunde jag alltid underhålla mig själv och hade inget problem med att få “dagarna att gå”. När man blir äldre börjar man höra saker som “Jag vet inte vad jag skulle göra om jag går i pension” och det finns hos många någon slags rädsla för att gå i pension och sluta arbeta som inte grundar sig i en ekonomisk rädsla.
Att få någon slags mening och frälsning genom arbete går tillbaka till Martin Luthers tid och man kunde inte längre bara vara en “god troende” utan arbetet blev vägen till himmelriket.
Jag är själv företagare och kan i princip jobba en dag i veckan för att ha råd med min livsstil. Jag tycker fortfarande tv-spel, filmer mm är underhållande men att t ex sitta hemma och spela tv-spel en hel dag ger hela tiden den “pockande” tanken i bakhuvudet om att man borde göra något nyttigare och det är svårt att tillåta sig själv att njuta.
Jag känner en väldigt rik familj, rik på den nivån att deras barn och eventuella barnbarn aldrig skulle behöva jobba. Jag vet att barnen ändå får panta burkar och liknande som såklart inte kan ha någon som helst ekonomisk effekt men förmodligen är för att “visa vikten av arbete och pengar” eller liknande.
I samband med att arbetsuppgifter blir mer abstrakta och många har svårt att se vad de faktiskt skapar på sina arbeten, den tydliga logiken med att plantera fröer och sedan plocka upp maten från jorden finns ju inte hos många idag och i samband med att man har ett lutherskt arv i blodet skapar detta förmodligen en hel del identitetskriser.
Om ni leker med tanken att ni fick 10 miljarder och ingen visste att ni hade dessa pengar (dvs. man får inte “nackdelen” av att vara rik med t ex folk som tigger pengar eller folk känner igen en på gatan) utan ni skulle kunna leva anonymt. Skulle ni då kunna njuta av de sakerna ni idag gör som inte räknsa som direkt produktiva?
