Jag tror det är här du går vilse. Det finns väl 1000 fler syften men pengar än frihet från andra människor? (och “Enligt Youtube“ är ingen bra källa. 99% på youtube är ju skräp)
Låter väl som en rimlig slutsats om de där premisserna stämmer.
Men jag tror inte syftet med pengar är frihet från alla människor. Bara ökad frihet att navigera mänskliga strukturer. Det är lätt att fastna i situationer som fysiskt fungerar, men där man vantrivs av ett eller annat skäl.
Folk med farliga eller påfrestande yrken de varken kan påverka eller lämna, kvinnor som inte har råd att skilja sig, folk som har speciella egenheter eller diagnoser där de vantrivs i sammanhang som är normala och acceptabla för andra.
Då flyr man från människor/ mänskliga strukturer. Men inte alla människor eller alla strukturer. Man ser bara till att man har råd att välja något som passar en själv lite bättre.
Fattiga fastnar ofta i vad som passar de flesta eftersom stordriftsfördelar sänker kostnaderna till ett minimum. Det kan funka för många men också skava rejält för många.
Nä, idag är det nog inte så normalt. Jag har precis läst Max Weber som drar en parallell mellan kapitalismens “anda” och en slags protestantisk etik. Han menar att strävsamheten lever kvar som ett normsystem och kulturarv efter vissa delar av reformationen. I Sverige främst frikyrkor/ pietister och i Holland och England (som förr var lika stora som USA ekonomiskt) kalvinismen.
Tanken var typ att rikedom är ett tecken på att man kommer till himlen. Som sekulär är man begränsad till ett liv, men troende arbetade för något bortom detta livet.
Dessutom fanns det lite materiella motiv också; när man sänker kraven på tillvaron skapas en frihet ifrån makteliten. Man kan inte längre styras av pengar om man sänker sina materiella krav. I dagens kontext berörs man t.ex inte av räntor, hyror eller löneförhandlingar utan får makten över sitt eget liv.
Fast i Sverige innebar det kanske samtidigt att staten blev mäktigare i förhållande till oberoende katolska kloster där församlingarna samlat sina rikedomar “för livet efter detta”. Massa värdesaker som rika offrat åt kyrkan för att leva mer asketiskt och köpa nåd.
Weber menade som sagt att etiken lever kvar trots att de religiösa idéerna ebbat ut.
Om jag får gissa ser man idag asketism inom miljörörelsen där man inte ska duscha eller förbruka resurser i onödan. Dessutom inom socialismen där hårt arbete är en slags plikt. Från var och en efter förmåga… Ingenting tas med i graven utan stannar kvar i samhället när man dör. Beskattas vid försäljning eller via ISK, eller lämnas i arv.
Att bygga förmögenhet blir ett sätt att maxa sitt bidrag till världen.
Det funkar såklart inte om man tjänar pengarna på nollsummespel. Stjäl dem ifrån någon annan t.ex. Men många förmögenheter byggs ju genom skapande och bidrag till omvärlden.
Det kan väl handla mer om att inte vara tvungen att jobba hela tiden. Den biten har väl inget med känslighet eller ängslan att göra? Allt kostar dessutom pengar, status eller ej, så man behöver ju kassa även om man helt undviker statusvärlden.
Jag tolkar inlägget som en ifrågasättning varför någon som inte bryr sig om prylar eller status skulle behöva samla på sig en förmögenhet. Att värdera tid är ju tvärt emot statusprylar. Att bo någonstans är såklart också dyrt var man än är i förhållande till inkomster.
Som jag tolkar rubriken, är det den enda orsaken med att man vill fly som gör att man vill bli rik.
Det finns nog många skäl som att bygga trygghet, frihet och kunna få status med att leva hälsosammare, du kan ge dina barn allt detta.
Snarare detta än att pengarna i sig skulle jag säga.
När väl din hälsa sviktar så är dina tillgångar inte värda mer än en fjärt.
Well, om t.ex höfterna är utslitna i förtid och du inte längre kan röra dig. Regionen har slutat betala för höftledsoperationer men en privat klinik i stan kan hjälpa dig. Då kan lite extra tillgångar vara värt lite mer än så…
Tycker det är fel och säga att de som vill fly är känsliga och ängsliga. I alla fall om jag ska jämföra med mig själv.
Har tex pga sjukdom gått flera gånger hos psykolog. Och fått det konstaterat att jag har ett unikt stark psyke. Så klart jättemånga flera som har det. Men på statistik är det unikt.
Innan dess var jag så tränad som man kunde bli med även träning från flertal självförsvar.
Arbetsmässigt så har jag haft de typiska macho jobben. Inte för att jag bryr mig om hur macho man verkar.
Jag har ändå alltid sparart för att fly arbetslivet. Och det är av den enkla anledningen att jag inte vill att majoriteten av mitt liv bara ska vara jobba. Att man bara under vaken tid har kanske knappt 10% helt fria dagar i livet (beroende på när man dör).
Så det vill jag inte kalla för fegt. Det är att man vill njuta av livet.