Tid, risk eller insättningar?

Det är många som drömmer om ekonomisk frihet. Sedan verkar vägen dit se olika ut för alla. Vissa sparar lite till låg risk under lång tid. Vissa sparar mycket under kortare tid till låg risk. Andra har tar mycket risk och når målet snabbt (med tur?).

Jag ser att en småsparare har tre verktyg:

  1. Tid. Hur lång tid du sparar.
  2. Risk. Vilka tillgångar du sparar i.
  3. Insättningar. Hur mycket pengar du sparar, exempelvis varje månad.

Men vilket av dessa verktyg är viktigast för att vi ska nå ekonomisk frihet?

Personligen hamnar jag ofta i fällan att lägga för mycket fokus på 2 genom trixande. Så nu har jag landat i att magin verkar uppstå i punkt 1. Men jag tycker inte om att vänta och funderar därför på punkt 3. Samtidigt är jag inte så lockad att gå ner på sparlåga likt FIRE-sparande. Dvs jag vill inte dra ner på alla kostnader så att måste leva som en student.

Så hur ser forumet på balansen mellan tid, risk och insättningar för den som vill nå ekonomisk frihet?

1 gillning

I prioriteringsordning, tid, tid och tid. Men jag menar också att 1 och 3 i din lista är lite av två sidor av samma mynt, det är mängden kapital över tid i marknaden som spelar roll. Inte för avkastningen i procent men för avkastningen i kronor.

Mer tid minskar utfallsrymden för en given risk men behåller förväntad avkastning (väntevärdet), så över lång tid konvergerar utfallsrymden mot förväntad avkastning. Så då kan man ta risk i produktiva tillgångar med hög riskjusterad avkastning.

Jag är benägen att hålla med. När det gäller insättningar tänker jag mest att det ska vara en tillräckligt hög summa, men inte en för hög summa så att det inte går att hålla över tid. Så det viktigaste för en småsparare kanske är att jobba med sitt tålamod?

Jag tänker att drivkrafter nuet är viktigast för att man ska orka/vilja fortsätta rent psykologiskt. Det psykologiska tror jag är viktigast för att man ska orka göra rätt val i längden.

Jag tycker därför att insättningar i viktigast åtminstone under de första åren eftersom de har störst påverkan på vardagen. Det är via insättningarna som man får en pyskologisk push för att man ser att det går framåt. Och att ha skaffa sig ett mindset runt att passa på att hyvla där man kan tex när man får löneförhöjning eller sänker räntor är viktigt. Det är ett förhållningssätt till pengar som är en viktig grund.

Sen kommer risk, den måste vara lagom. Blir man för girig och struntar i sina strategier och tar för stora risker riskerar man att åka på onödigt tuffa smällar. Psykologiskt kan en sån smäll vara svårt att hämta sig ifrån. Också detta är en fråga som måste hanteras kontinuerligt i nuet, både när det går neråt och uppåt.

Sist kommer tid, det är mest abstrakt rent psykologiskt. Man kan räkna på att man borde ha ca 5 miljoner (tex) den dagen man vill gå i pension, men det är antagligen en hel del år kvar och man inser att det kan hända saker på vägen. Tid är en viktig faktor för pengarnas tillväxt, men är mindre intressant rent psykologiskt för att man ska hålla ut. Snarare kan det kännas lite nedslående att kämpa idag för ett mål som ligger 20 år fram i tiden.

2 gillningar

Tiden är jätteviktig för alla. Har man brått är det lätt att hamna fel. Detta är ett vanligt misstag för nybörjare.

Jag hanterar själv risken med aktivitet. Vill man inte vara aktiv eller inte har någon fungerande plan för det är förmodligen en bred global indexfond ett hyggligt alternativ.

Insättningar är inte aktuellt för min del men speciellt i början av sin “karriär” är det viktigt. Har man relativt stort nysparande i förhållande till sitt samlade sparande kan man “kosta på sig” högre risk om man känner för det. Men allt efter som nysparandet minskar i förhållande till det totala sparandet minskar det också i betydelse. Att välkomna ett ras i det läget för att kunna köpa billigt är inte rationellt.

Kapital tidigt är viktigare än att nysparandet minskar senare. Spara allt du kan nu, sen om man tröttnar så lämnar man bara kapitalet att arbeta vidare.

Om jag skulle vara lite tuff, så upplever jag att det som många missar är att fokusera på “tjäna pengar” som sedan kan sparas. Majoriteten av de personer som jag känner (under 60 år gamla) som är ekonomiskt fria har gjort det på höga inkomster och nästan alla via företag (och mycket hårt jobb under lån tid).

Jag själv fokuserar på att tjäna så mycket som möjligt, då slipper jag “leva som en student”. Det är ju jättetrist. :wink:

PS. Du kan maximalt dra ner 100 % av dina utgifter men det finns ingen gräns på hur mycket pengar du kan tjäna. Just saying… DS.

3 gillningar

Det där är inget alternativ för alla. Många varken kan eller vill gå i den riktningen. Alla kan däremot dra ner på sina kostnader.

Att tjäna pengar på sina placeringar skulle de flesta kunna men det är nog inte det som du syftar på så som jag tolkar dig.

Håller med om att många inte vill, men skulle absolut argumentera mot “kan”. :wink:

@janbolmeson och @nhb kan eller vill är också mycket en fråga om att faktiskt vilja.

I have something they don’t have. Enough.

.

4 gillningar

Fast alla varken har någon färdighet som efterfrågas på den öppna marknaden eller kunskap hur man driver företag etc, vilket ofta dessutom kan ta lång tid att få någon lönsamhet i. Då är det enklare att bara ta ett extra lönearbete, jobba som ett svin och investera så mycket man kan under en period.

2 gillningar

Jag håller med om att 1 är viktigast, men samtidigt den som är svårast att kontrollera. Du kan öka din insättning, och du kan pilla med vad du investerar i, men du kan inte få tiden att flyta snabbare, ha börjat tidigare eller trolla fram mer tid. På samma sätt som @janbolmeson argumenterar för att det bara går att spara upp till 100% genom att spara in på alla utgifter, så har du bara så mycket tid du har och mer än så kan du inte få.

Sedan är det nog en liten glitch i argumentet att det bara går att sänka utgifterna med 100%, men att du kan öka dina intäkter med hur mycket som helst. För när man närmar sig att ha sparat 100% (utgifterna går mot 0) så börjar ju pengarna räcka oändligt länge istället :nerd_face:

Antag månadsutgifter på 1kr. Då kommer du rätt långt med en tusenlapp - och det är ju lätt att tjäna! :wink:

2 gillningar

Att öka inkomsterna kräver i regel att du ger mer av din tid. Personligen är jag ingen arbetsnarkoman. Jag jobbar till och med lägre än fulltid (pga yngre barn), men känner att jag tjänar tillräckligt då lönen är relativt hög. Priset för att tjäna mer (= arbeta mer) är för högt för mig och min familj. Så för mig personligen är det inte ett alternativ, utöver att gå upp på 100 % när barnen blir äldre.

2 gillningar

Det var en gång en affärsman som var på semester i en liten by vid havet. En tidig morgon såg han en fiskare fånga två stora fiskar. Affärsmannen var imponerad och när fiskaren hade rott den lilla båten in till stranden gick han fram till honom och frågade: “Hur lång tid tar det för dig att fånga så här stora fiskar?”

"Åh, bara en kort stund”, svarade fiskaren.

“Så varför stannar du inte ute längre och fångar mer fisk?”

"Den här fångsten är mer än tillräcklig för att ge mat åt hela min familj i dag.”

”Men berätta, vad gör du resten av dagen?"

"Jo, jag brukar vakna tidigt på morgonen, ro ut med min båt och fånga ett par fiskar, precis som i dag. När jag kommer tillbaka stannar jag en liten stund på stranden och bara njuter av den lugna morgonen. Sedan går jag hem till min familj och leker med mina barn. På eftermiddagen tar jag en tupplur med min underbara fru, och när kvällen kommer går jag ibland in till byn och umgås med mina vänner – vi spelar gitarr, sjunger och dansar – och sedan är det dags att gå hem och sova.”

Affärsmannen kände sig entusiastisk och generös, och kunde inte låta bli att erbjuda fiskaren en fri konsultation …

“Jag har en doktorsexamen i företagsekonomi och kan hjälpa dig att bli framgångsrik. Från och med nu ska du ägna mer tid på havet och fånga så mycket fisk som möjligt. Du säljer all fisk som du och din familj inte behöver, och när du har sparat tillräckligt med pengar kan du köpa en större båt och fånga ännu mer fisk. Snart kommer du att ha råd att köpa fler båtar, anställa personal och sätta upp ditt eget företag, en produktionsanläggning för konserver med ett stort distributionsnät. Då kommer du kunna flytta ut från byn och in till huvudstaden, där du kan ha ditt huvudkontor och lättare hantera allt i företaget.”

Fiskaren lyssnade och blev imponerad, och frågade: ”Vad gör jag efter det?"

Affärsmannen skrattade hjärtligt. "Efter det kan du leva som en kung i ditt eget hus, och när tiden är rätt kan du börsnotera företaget och låta dina aktier växa, och du blir rik som ett troll.”

”Och efter det?"

”Efter det kan du gå i pension, flytta till ett hus vid fiskeläget, vakna tidigt på morgonen, njuta av havet och fånga ett par fiskar. Sedan återvänder du hem för att umgås med din familj, barn och barnbarn, ta en trevlig eftermiddagstupplur med din fru, och när kvällen kommer kan du gå med vännerna till byn och spela gitarr, sjunga och dansa hela natten!"

”Men det gör jag ju redan utbrast fiskaren!” varpå han leende plockade upp sina två fiskar och begav sig hem till sin familj.

-okänd

5 gillningar

Det låter ju som en jättemysig historia och så, men om det händer något oväntat så behöver den där fiskaren ha byggt upp ett kapital. Så han bör nog lyssna på den där affärsmannen trots allt.

Bara lite tankespjärn som det brukar heta. Kan vara nyttigt. Tid är ju också en viktig resurs, som vi inte vet hur mycket vi har av.

Absolut, men det gäller att ha en balans vilket den där manjana-manjana-fiskaren i historien inte har.

Och det behöver inte ens handla om någon i en så extrem situation som fiskaren. Det räcker med att prata med random långtidsarbetslös eller sjukpenninguppbärare så hade nära 100% av dessa mer än gärna bytt en del av sin tid mot pengar.

Absolut behövs en balans! Men affärsmannen kanske inte heller har balans. Han kanske har jobbat som en jäkel i 20 år och försakat fru och barn. O sen dör han i en hjärtattack precis innan pension. :grin:

2 gillningar

Påminner om en vietnamesisk fiskarfamilj som visades på TV för typ 15 år sedan. De bodde på en båt och hade inte så hög standard. Det är två saker som fastnat. Det en var att de hade sin egen lilla buffert, bra dagar hamnade en del av fångsten i en sump “under” båten, dåliga dagar drygade man ut med att ta upp fiskar från sumpen. Det andra var att de hade en TV och karaokemaskin. De saknade mycket som skulle ses som basnivå i Sverige, men hade samtidigt investerat i något som skulle ses som ovanligt i Sverige för ren fritidsunderhållning.

För mig som är en 57-årig lågutbildad industriarbetare, lägg därtill handikappad, så är påståendet att "du kan alltid öka dina inkomster " lätt provocerande. Det är i andra änden med utgifterna som jag kan påverka.

4 gillningar