Liv med barn utan bil

Klart de går leva utan bil, men de är dumt å chansa… Har haft bil/bilar sen 18 årsdagen å de är både ett intresse samt en lux att ha… Använder inte bil varje dag för har inte behov av de för att ta sig till jobbet som ändå har varit hemma senaste 32 åren…

När jag var gift och mina barn var yngre hade vi två bilar. Det hade till nöds fungerat med en bil men varför plåga sig? Livet ska vara värt att leva och tid är dyrbarare än pengar.

Skulle jag bli sambo på äldre dagar, gud förbjude, skulle jag ändå se till att ha en helt egen bil.

Och bli inte de där föräldrarna vars ungar alltid måste tigga lift med lagkompisarnas föräldrar till bortamatcher och träningar. Det är synd om dom ungarna. Vi turades om att skjutsa med fylld bil men en del hade ingen bil…

1 gillning

Vi bor i en mellanstor stad, i villa med tre barn och utan bil. Att vi ville vara fria från bil visste vi när vi köpte huset och har därför lagt mer pengar på centralt läge. Nu finns alla skolor, aktiviteter, centralstation och mataffärer inom 1-3 kilometer, så behov av bil för de förflyttningarna finns inte. Vid de enstaka tillfällen barnens aktiviteter tar oss till andra orter är det ändå centrala lägen och kollektivtrafiken är bra.

Vad som får det att funka:
Vi har bilbarnstolar hemma så vi är redo för taxi/hyrbil.
Acceptera att ta hyrbil till människor som bor utan kollektivtrafik.
Cykelvagn för matinköp.
Man kan beställa hem maten när det är snöslask.
Jag har inget stort behov av utflykt till natur som inte går att nå med kollektivtrafik.

Övriga tankar:
Jag vill inte att planeten ska gå under ännu snabbare (kom ihåg de 3 barnen) så känner att man måste begränsa sina utsläpp på någon sätt.

3 gillningar

Vi har två barn, sex och två år gamla, hund och är billösa. Tillsammans med lägenhetsboende funkar det hur bra som helst än så länge! Visst, det är kanske inte lika bekvämt som om man hade bil, men samtidigt är det inte värt det ur miljö eller monetär synpunkt för oss just nu. Vi har båda körkort och hyr bil eller lånar av en vän, som vi så klart ersätter, när det behövs för att, säg, åka till återvinningscentral eller dylikt. Detta är dock ytterst sällan. Mat beställer vi hemkörning för ca två gånger i månaden, så det blir rejält många kassar för en relativt liten peng. Jag brukar gå ut och hjälpa matbudet för jag får för dåligt samvete annars!

Sedan har vi lyxen att bo i en relativt stor Stockholms-förort med mycket goda möjligheter till att åka kommunalt vid behov. Sedan får barnen (och vi!) mer motion då vi går eller cyklar om det är under säg fem kilometer. Jag skulle säga att det är karaktärsdanande för barnen, och friska är de med!

6 gillningar

Annars är det väl bara att testa :grin:
Har ni bil hemma, låt den stå ett tag, har ni ingen så avvakta med att köpa.

1 gillning

Håller med! Ställ bilen och testa ett par månader så får du se. Om du vill spara pengar så kan du ju t.o.m. ställa av bilen. Återkom gärna med rapport om hur det gick.

3 gillningar

Köper allt du säger utom att en chokladkaka skulle bli liggandes…

1 gillning

Nej. Barnfamilj utan bil låter plågsamt.
Vi bodde >2 km från större kommuncentrum när vi hade två små barn.
Bussarna gick nära men ganska sällan och höll inte tidtabell bra.
Vi provade först ingen bil dagtid hemmavid. Den vi hade användes för jobbresorna.
Handla ex mat på kvällen/helgen då. Vi köpte ex 10 liter mjölk varje gång. Tuuungt.

Hände att bilen reparerades några dagar och vi var utan bil. Besvärligt.

Att handla utan bil med två barn påbyltade för vinter i barnvagn i dålig snöröjning avundas jag ingen men det får nog dagarna att gå…
Vi åkte till stor mataffär som ligger flera km bort. Rejält billigare än affären som är närmare.

Där vi bodde kunde snöröjningen vara riktigt dålig och hälften av dagarna flertal veckor på vintern kom man inte fram bra med barnvagn. Efter ett rejält snöfall såg man ingen tillräcklig plogning alls för barnvagn/dramaten på något dygn ganska ofta.
Väldigt trist läge för den som var hemma med barnen vintertid.

När vi åkte för att hälsa på far och morföräldrar ofta flertal timmar bort var herrgårdsvagnen mer eller mindre helt fullpackad med
barnvagnar, kläder, Skor, rätt sorts blöjor ,leksaker. mm. Åka buss/tåg känns inte rimligt alls… Tågåkande vi provat har dessutom ofta haft problem med sig. förseningar, inställda tåg mm.

Bilåkande har alltid fungerat och aldrig krävt någon plan B trots oftast billiga bilar. Dom få fel som uppstått har kunnat lösas snabbt och resan fortsätta.

Senare när båda arbetade och räntorna sjunkit skaffade vi två bilar och har haft det senaste 30+ åren.
En bil skall lämpligen även ha dragkrok om man har hus och tomt.

2 gillningar

Nu har jag inte själv bott i specifikt Sthlm men har flera nära släktingar som gör det. Kungsholmen, Östermalm, Danderyd. Alla som har barn har bil. Även de med utflugna barn.

Om det funkar utan bil eller inte beror väl på vad man lever för liv och hur man värderar olika saker. Tror inte TS blir klokare av detta. Prova själv säger jag. Bilar går fort att köpa och sälja.

1 gillning

Lite så. Om man är fine med att handla åtta gånger i veckan medelst cykelkorg, dra ungarna till dagis med pulka, begränsa deras aktiviteter till sådant som sker väldigt nära, åka snålskjuts på andra föräldrar, bli stammis på bilpoolen och lägga en stor del av sin vakna tid på att koordinera vardagslogistiken, så “funkar” det ju. Om man har varit smart och bosatt sig rätt från början.

2 gillningar

Jag brukar handla till fots, inte med cykel. Det är lite för opraktisk miljö för att cykla, även om det såklart vore möjligt. Barnen kan jag bära till förskolan under armen om det behövs. En granne konstaterade att det är praktiskt att göra så de dagar när de vägrar klä på sig.

Jag är lite osäker på vad som inte ligger nära. Det mesta gör nog det, tror jag. Jag åkte med äldste sonen på skridskoträning. Det tog lite längre tid att åka kommunalt men annars gick det ju bra. Om det just gäller sporter som kretsar kring matcher och turneringar blir det förstås en annan fråga. Jag har aldrig sysslat med sådant själv. Rollspel, datorer och böcker var det enda jag sysslade med själv som ung.

2 gillningar

En sån där flakcykel vore kanske något tänkte jag en gång i tiden…

Men priset:

Urban Arrow Family Active Plus - Sportson

… och det är snikmodellen utan väsentliga tillbehör som regnskydd mm.

:scream:

Jag har provat Urban Arrow. De är grymt smidiga jämfört med de mer tradtionella flakcyklarna av Christiania modell. Men för den pengen kan man nästa ge upp bil-vägrandet och köpa en bil istället…

1 gillning

Ja, då behöver inte föräldrarna köra särskilt mycket. Men jag kan rekommendera att du låter dina telningar prova nån sport också. :sweat_smile:

1 gillning

För egen del som bor i en mellanstor stad, centralt hsr jsg aldrig behövt bil. Den jag hade gav jag bort till exet när vi separerade pga att hon flyttade utanför stan. Kollektivtrafik, promenad och cykel fungerar alldeles utmärkt för mig, plus att jag sparar en hel del pengar på köpet.

Det kanske är en bekvämare lösning att ha bil, där friheten är större, men för mig fungerar det hur bra som helst utan. Motion och snällt mot miljön är ett plus i kanten.

3 gillningar

Ja, besparingen är väl framförallt gällande underhålls- och driftskostnader.

Kan dock rekommendera en betydligt billigare lösning i form av cykelvagn. Klockrent för t ex storhandling. Bara köra in i affären och köra självskanning och slänga ner varorna rätt i vagnen, haka på cykeln och sen hemma kan den köras hela vägen till lägenhetsdörren.

Till skillnad från lådcykel är den även lättare att förvara, kan hakas av om lastutrymme inte behövs och kan tas med i kollektivtrafik.

1 gillning

Vi har bott i Stockholm större delen av livet och har inte bil. Bott i lägenhet hela tiden och fått bra motion genom trappgående (finns ingen hiss) med såväl barnvagn som matkassar. Samma sak med barnen som tidigt fick hjälpa till. Man anpassar väl sig men jag vet inte vad vi avstått från genom att inte ha bil. Ungarna har hållit på med idrott och det har gått med kommunala färdmedel Satt själv i många år på tidig tunnelbana med ett par ungar på väg till simhallen och det gick bra.
Kommunala färdmedel, taxi för person- och saktransport samt hemkörning av div saker har funkar och funkar än.

Visst det är billigare och mer miljövänligt men idag tror jag att jag mest uppskattar friheten från att behöva se efter en bil, fixa parkering, komma ihåg service, besiktning etc

1 gillning

En av våra brukar nostalgiskt hålla fram “åka från träningen med pappa”. Då var det bara de två och de kunde koncentrera sig på varandra och prata om livet, dumma domare, och söta flickor.
Visst kan man göra det i en bil men då är ju koncentrationen även på vägen

Tror jag föredrar att ha mina snack med kidsen när det bara är vi i bilen, istället för inklämda bland en massa okända i kollektivtrafiken… :slight_smile:

Känner igen detta. Att få egen tid att prata om olika saker är poppis.

1 gillning

Det beror ju på var man bor någonstans. Bor själv i förort med bra kommunikationer, i villa med trädgård som ska skötas, och ett gäng ungar med diverse fritidsaktiviteter av olika slag. Har ingen bil. Ett par gånger om året behövs det för semestrar och annat, då kan det hyras eller fixas på annat sätt. Det är inte så märkvärdigt. Men det skulle inte fungera alls i ett litet samhälle eller på landet förstås.

Många har ett behov av att hävda vilket stort bilberoende de har, och alla de känner med barn är minsann likadana. Så är det kanske för vissa, men man behöver inte tro att det är representativt för alla. Det har nog mer med en känsla av samhörighet att göra än att det skulle vara något universellt.

Allt funkar. Livet blir vad du gör det till. Om du uppfostrar dina ungar till att bli trygga individer så har du gjort det viktiga rätt. Om du tar bilen eller bussen eller cykeln till fotbollsträningen har ingen betydelse.

4 gillningar