Tänker att mycket avgör ”vad gör din man?”eftersom ni ändå har ett gemensamt liv. Exempelvis driver jag själv företag och kan i princip jobba vart jag vill, skulle t ex kunna sitta på Bali samtidigt är min respektive låst med att hon måste vara på ett kontor i Sverige 3 dagar i veckan.
Sedan tycker jag att du ska driva företag. 38 000 kr i lön motsvarar ändå ca 63 000 kr i fakturering (ink moms) och då blir siffrorna lite annorlunda. Nu kan man ju inte bara köpa vad som helst på företaget men stor skillnad på att t ex kunna välja själv om företaget är i behov av en ny kontorsstol och så köpa vilken man vill än att behöva fråga chefen om en.
Hälsoekonomi är ett stort ämne för läkemedelsindustrin eftersom det har betydelse för om ett läkemedel kan omfattas av läkemedelsförmånen eller inte och i så fall till vilket pris. Så kan du något om det skulle jag säga att du har något att erbjuda i branschen.
Det finns ju en hel del roller och sammanhang där “att ha en examen” är grejen snarare än det ska vara inom ett specifikt ämne. Detta gäller särskilt vid interna tjänstetillsättningar. Att “vara duktig” kan vara viktigare än exakt vilken bakgrund man har.
Jag kan identifiera mig med din text. Alla försök till att måla upp paralleller mellan oss skulle falla platt då det alltid är så oerhört mycket som skiljer oss åt. Fyllda 40 i år (med tre barn) vågar jag stå rakryggad i min identitet som drömmare, och med det fortsatt stor fantasi om hur jag vill att livet ska te sig framåt.
Med den insikten vet jag att jag aldrig kommer att “komma fram” i fråga om externa attribut som jobb, ekonomi etc. Mina resor i ung ålder föranledde studier i statsvetenskap och krishantering med mål att bli “krigsfotograf”. Jag landade i filmbranschen i 10-12 år istället. Precis nu är jag färdig sjuksköterska, med ambulansen som mål. Jag skriver ‘mål’ men antar nog att det blir en stolpe på väg mot något mer. Ett jäkla hattande enligt någon, och må så vara. Tidigare har detta gett mig ångest, det gör det inte längre. Jag känner mig rätt respektlös i fråga om karriär och val, och försöker ägna större fokus åt att odla någon form av karaktär att vara stolt över istället. Inte sagt att jag struntar i mina arbeten, jag lägger ner mycket tid och energi för att bli duktig, men jag låter dom inte göra mig.
Jag läser om din text och inser att att jag kanske gräver lite för djupt i andemeningen. Du frågar ju egentligen några ganska konkreta frågor, och på dom har jag inga svar! Men jag blundar för det nu och passar på att skriva till mitt yngre jag att…det kommer bli bra.
När jag läser det här så tycker jag du lägger väldigt mycket vikt vid just din utbildning och vad den kan ta dig. Men den syn jag har på arbete och yrkesroller så är snarare en utbildning endast en väg in på arbetsmarknaden i dagens läge. Det är sedan dina egenskaper och de erfarenheter du fått under din tid i arbetslivet som borde ligga till grund för vad du skulle kunna söka dig till i framtiden. Så jag tycker att du inte borde begränsa dig till just din utbildning, utan du är troligtvis med din erfarenhet mycket mer än så och har fler kvalifikationer än bara det som står på ditt examensbevis.
Sitter själv i någon liknande sits där jag helst skulle vilja göra något annat inom min bransch och typ starta eget men vågar inte och tror inte tillräckligt på mig själv dessvärre.
Om man inte vet vad man vill, är impulsiva beslut i regel rätt dåliga att göra. Ta ett steg tillbaka, koppla bort tankarna och fokusera på livet utanför arbetet. Om någon idé kommer till dig, kan det vara läge att fokusera på det då, men som jag uppfattar situationen, så vet du inte vilken riktning du bör ta.
Så mitt råd till dig, är detsamma som för mig på senaste. Koppla av, fokusera på familj, träning och andra viktiga saker för dig, så kanske svaret kommer så småningom.
Jag skulle också gärna höra någon svara på den frågan. Hur ska man tänka?
Som jag förstått det flyttades den allmäna inställningen till livets svåra frågor från en essentialistisk grundsyn i princip baserad på Aristoteles, men förd genom den europeiska historien med kristendomen som föddes och utvecklades i miljön och spåren av Aristoteles och de dåtida tänkarna. Under kalla kriget blev essentialismen ett ödersdigert sätt att se på världen (man utgår ifrån hur saker är, hur människan är, vilket leder till svar som att människan är krigisk och konfliktsökande, vilket leder till mänsklighetens utplåning iom uppkomsten av kärnvapen). Istället började man successivt influeras av existentialismen och andra filosofier, vilket också passade bättre när samhället förändrades i allt högre takt och vi behövde ompröva våra roller och plats i världen hela tiden.
Någon som är skolad i ämnet kan säkert såga det här, jag är inte kunnig om det jag nyss skrev och har säkert fått en massa om bakfoten. Men du frågade vad du ska göra med ditt liv och hur du ska tänka. I ett existentialistiskt tidevarv och samhälle som vårt kommer du inte få svar; allt är upp till dig själv, som du skriver. Men det kan vara bra att kunna sätta ord på saker och kategorisera dem så som essentialismen gör. Att vi har friheten att välja våra liv och definiera oss själva hindrar ju inte att vi drar lärdom och förankrar oss i traditionella livsstilar och sätt att kategorisera världen.
Jag har ibland känt att det vore ett självändamål att trotsa och gå mot strömmen. Dels för att hitta på nya saker vilket det moderna samhället bygger på och jag vill vara en del av det, dels för att man blir speciell och får en identitet som sticker ut. Är det vad som driver dig att vilja byta jobb, eller något annat?
När jag började fråga mig vad mina essentiella behov var och hur andra som mig brukar leva sina liv så kom inte ett speciellt yrke särskilt högt på listan. Jag skaffade hund och sedan flickvän istället. Nu har jag ett klassiskt svenssonliv med villa, Volvo, vovve och är väldigt nöjd och inte särskilt vilsen längre. Det viktiga för mig är att jag trivs på jobbet, har råd med löpande utgifter och tid över för lite intressen vid sidan av. Jag har mat, vatten, förströelse, trygghet och behöver inte påminna mig själv om att vara tacksam så ofta längre. Jag blir bara mer och mer nöjd.
Vilka essentiella behov hos dig har du inte uppfyllt?
Hur brukar människor som liknar dig leva för att vara nöjda, traditionellt och internationellt?
Vad är din “essens”, din identitet, vad gör dig unik och vad är du är menad att göra i livet?
Ledsen om det här blev för långt, men det kanske bjuder på något slags nytt perspektiv. Det gjorde det i alla fall för mig för några år sedan.
Tycker detta låter vettigt. Att utgå från var man tjänar si och så mycket är ingen väg till lycka. Analysen måste börja i helt andra frågor. Eftersom utbildningen inte verkar öppna några uppenbart attraktiva möjligheter är nog vägar utanför utbildningen de mest intressanta. Man kommer långt med en tydlig vision om vad man vill och varför. Det bästa är nog att börja där. Det är viktigt att söka TILL något, inte att välja det som verkar minst dåligt.
Ditt inlägg fokuserar mycket på arbete och inkomst… men givet att du nyss passerat 30 och har tre barn… har du funderat över om din livskris är kopplad till ngt helt annat är din karriär?
Om man inte har en religiös övertygelse som betraktar livet som en prövning eller transportsträcka till något annat är nog meningen med livet just livet självt.
Den föreställningen kan ju göra att livet känns rätt meningslöst men på samma gång kan varje människa skapa sin egna mening med livet vad det än vara månne.
Ibland styr vi moderna människor upp livet för mycket istället för att låta livet komma till oss och ta oss med på nya äventyr.
Jag tror inte att lycka i livet kommer av att göra en massa olika saker utan istället jobba med förmågan att känna glädje/lycka/ tillfredsställelse inför det som sker livet och våga tillåta sig att investera emotionellt i människor, relationer, intressen, och kanske vissa saker och därmed skapa mening i tillvaron.
Vad är det du vill göra? Jag skulle kolla på det. Att utbilda sig till något helt annat är aldrig fel. Tänk att du vill kunna utvecklas i det och samt specialisera dig. Investera i dig själv och gör din kompetens unik eller iallafall sällsynt. Vad det skulle innebära och hur det skulle se ut är upp till dig själv att klargöra. Vad gillar du att hålla på med, vad gillar du att göra? Det är där det du behöver se in i.
Att det är tillräckligt att fakturera 63 000 kr inkl moms är fruktansvärt optimistiskt räknat. Det förutsätter att företaget har 0 kr i omkostnader vilket inte är realistiskt.
Han är egen och kan delvis jobba på distans lite beroende på vilka projekt han är i.
Jo men vad kul att du säger det. Är lite sugen. Måste fundera över hur och vad jag skulle göra i så flal…
Ja, du har helt rätt. Problemet är väl lite att jag inte riktigt vet vad jag vill. Men det är väl kanske “bara” att börja nånstans och testa sig fram kanske. Att sitta och vänta gör ju inte att det händer så mycket.
Men jag blundar för det nu och passar på att skriva till mitt yngre jag att…det kommer bli bra.
