Jag bor inte i Vällingby/Hässelby och har aldrig gjort det. Jag kommer från Bromma och bor idag i norrförort. Tittade på Kälvesta när jag var i husköpartagen och en av mina närmaste vänner kommer därifrån.
2 gillningar
Till dig o alla andra som ångrar det, finns det väldigt många frivilligorganisationer att söka sig till. Du skulle kanske passa i hemvärnet? Det är nästan aldrig för sent…
4 gillningar
På sätt och vis ångrar jag väldigt mycket, å andra sidan ingenting. Det är väldigt enkelt att veta hur det blivit, men inte hur det hade blivit med andra val.
Jag kan tex ångra alla mina pojkvänner där förhållandet tog slut efter att jag investerat mer än jag fått ut, det är alla utom mitt nuvarande. Mitt liv hade blivit bättre utan dessa. Å andra sidan hade jag kanske gått runt och funderat på vad som hade kunnat bli.
Jag kan ångra att jag valde en utbildning efter mitt största intresse, då jag i praktiken inte jobbar med del delen av utbildningen som engagerade mig och lönen inte är den bästa. Å andra sidan kan det inte vara fel att välja utbildning efter intresse och mitt jobb är bra för min fritid.
3 gillningar
Har kollat på Hemvärnet, men det går ju inte eftersom jag inte gjort grundutbildningen. Har kollat lite på frivilligorganisationerna men inte riktigt fastnat… Men, det är som du säger inte för sent. 
1 gillning
Jag provade på Hemvärnet en kort sväng för några år sedan. Det var en betydligt trevligare upplevelse än lumpen. Det var verkligen god stämning och många trevliga personer. Att jag inte satsade på det hela i slutänden berodde mer på personliga förhållanden. Hemvärnet är verkligen en bra och vettig organisation.
4 gillningar
Verkar vara så att dom som slapp göra lumpen ångrar det å dom som va tvugna tyckte de va bortkastad tid…
12 gillningar
Haha, dagens analys kring lumpen…
2 gillningar
Jag är ganska ambivalent, tycker det inte var bortkastad tid eftersom jag inte var helt säker på vad jag ville göra just då, men känner inte direkt att det var något som jag inte skulle kunnat vara utan.
En grej (som även märks i tråden), är att så fort lumpen nämns börjar en massa lumparhistorier dras upp. Har man inte gjort lumpen kan man kanske känna sig lite utanför då.
1 gillning
Å ena sidan finns det ju många beslut i min historia som jag ibland tänker att jag skulle gjort annorlunda.
Å andra sidan vet jag ju inte vart det lett mig i förlängningen och just nu har jag det ganska så bra. Så därför är det ju svårt att seriöst ångra saker.
1 gillning
För min del va de i en tid i livet när man gått färdigt skolan, fått jobb å egen bostad å då ska man göra någe man inte vill… Å inte tusan slapp man, va ju enl lag tvunget…
Ångrar att jag gjorde massa idiotiska bilaffärer och köpt massa skit jag absolut inte behöver genom åren när man var yngre vilket resultat i en äckligt lån utan att ha en pryl som är värd dom pengarna. 
Hade knappt en spänn när man var liten så när man väl börja jobba handla man bara. Ingen ursäkt men levde lite för dagen förr. En restart hade suttit fint.
Sen skulle det kunna vara mer fokus på ekonomi i skolan istället för att skriva en filmrecension eller nåt annat skräp. 
1 gillning
Det finns mycket jag ångrar. Men varför älta det? Bättre att dra sina lärdomar, gå vidare och göra bättre val nu och i framtiden.
3 gillningar
Jag ångrar eg ingenting pga bara onödig olycka MEN jag hade valt en annan utbildning. Jag läste att vi som inte kommer från akademikerbakgrund gärna väljer “instegsutbildningarna” som sjuksköterska, socionom, polis och i viss mån lärare om vi läser på universitet och jag tror ändå att min bakgrund påverkat mig i mitt val då jag liksom aldrig trodde att jag tex kunde bli jurist, vilket nog är vad jag hade valt om jag fått välja om. Jag är socionom men jobbar nu långt från klienter och det är oerhört skönt att inte ha ett så människointensivt jobb.
4 gillningar
Är väldigt glad att jag gjorde lumpen (som en av de sista årskullarna innan den lades vilande), lärde mig mycket nyttigt och växte som människa.
Kan dock ibland ångra att jag inte läste på universitet efter plugget.
Gick en praktisk utbildning på gymnasiet med ett års påbyggnadsutbildning och började jobba tidigt.
Har löst sig fint med karriären ändå, och har det bra i övrigt så det är inte mycket att älta om
1 gillning
Hade jag väntat med att sälja en del av de bilar jag haft genom åren hade min ekonomiska situation varit flera gånger bättre idag än vad den nu är (har ägt en del exotiska bilar som uppnått höga samlarvärden), så det är väl en sak man ångrar…
Vad jag dock ångrar desto mer är väl att man inte satsade mer på utbildning. Nu har jag förvisso lyckats någorlunda ändå med tanke på att jag inte ens har en gymnasieexamen, men mycket i livet hade nog varit enklare och framförallt hade man kanske valt andra vägar än de man tagit - eller omformulerat kanske man hade haft fler valmöjligheter.
2 gillningar
Just nu känner jag mig riktig nöjd med mitt liv men visst hade jag gärna velat styra mitt liv om lite grann men jag har tak över huvudet, en underbar flickvän, en lön som jag kan leva väldigt bra på och jag sitter inte fast i några jobbiga beroende. Så allt som allt är väl mitt liv rätt okej med tanke på vart jag kommer ifrån. Sen är det så hade jag gjort något annorlunda hade mitt liv kanske sett väldigt mycket annorlunda ut idag kanske till det positiva men kanske också till det negativa det kan ingen tala om för mig liksom. Hade jag dock varit tvungen och välja något så hade jag nog kört på elprogrammet på gymnasiet istället för industri/svets.
3 gillningar
När jag var i tonåren hade jag som mål att skaffa en rödhårig söt flickvän och sedan bo med henne i ett hus med torn. Jag borde nog ha gjort som Stig-Helmer, alltså åkt till Skottland och letat runt lite där…
3 gillningar
Gjorde lumpen 18 mån. Med hänsyn till att det var tidigt nittiotal och inte ens fanns jobb som byggnadsarbetare så gav det mig försörjning utan att behöva sylta runt på pojkrummet och stämpla a-kassa. Sedan blev det yrkesofficer tills jag tröttnade på att bli omplacerad varje försvarsbeslut under den period då det “aldrig mer blir krig i vår närhet” Men jag är glad över vad den perioden gav mig.
Ångrar egentligen ingenting. Möjligen borde jag istället omskolat mig till något som inte innebär heltid kontor/möten vilket jag i huvudsak ägnar mig åt nu. Vore trevligt att komma hem från jobbet och konkret kunnat peka på vad man faktiskt åstadkommit (mer än mail).
4 gillningar
En aspekt kring lumpen som jag inte hade förstått innan var hur stark klassuppdelningen var där. De som hade längre tjänstgöringstid, oftast som Plutonbefäl, kom i allmänhet från högre samhällsklasser. Hette man Af eller Von i efternamn och bodde i Bromma, Östermalm, Saltsjöbaden eller något liknande ställe så var man sannolikt PB eller KB. Hette man Karlsson, Pettersson eller Andersson och kom från Farsta, Skärholmen, Hässelby eller liknande så hade man istället någon “kanonmatsbefattning”.
Den här uppdelningen påminner inte så lite om hur det såg ut på Karl XII:s tid när adeln hade närapå monopol på officersbefattningar, oavsett om de kunde skilja mellan fram och bak på bössan eller inte.
Jag hade själv en idé om att det “räckte” med att göra lumpen en kortare period. Det blev 8 månader. Jag var också rädd för att hamna på den hemska platsen Boden. Därför anförde jag under mönstringen att jag ville “ha nära till mamma”. Det önskemålet tillgodosågs också vilket ju var snällt av dem. Jag gjorde lumpen i det numera nedlagda Kustartilleriet. Att ligga i en rörlig KA-bataljon som jag gjorde hade den fördelen att man fick resa runt mycket i Sverige. Vi övade på alla möjliga platser från Ravlunda i söder till något ställe i Skellefte-trakten. Inte för att skjutfälten och skogsvägarna var så mycket mer exalterande på andra håll än hemma men att åka bil hade ändå någon sorts charm. Vissa ställen, som Ravlunda, var också riktigt fina.
Att själv vara mer teoretiskt lagd och tjänstgöra “bland kanonmaten” hade också sina sidor. Jag hittade ett antikvariat i den trevliga staden Karlskrona. Där köpte jag diktböcker som jag förvarade i mitt skåp på luckan. Dikter var mer praktiska att läsa än romaner för att man inte behövde upprätthålla samma nivå av koncentration som med längre berättelser. Vissa av de jag delade lucka med hade i ärlighetens namn fastnat på apstadiet. De brukade göra sådant som att sätta på “Barbie Girl” på högsta volym och dansa nakna på bordet. Då kunde jag sitta med Gunnar Ekelöf istället. Iom att dikterna gick att “svälja hela” var den en fungerande modell, om än lite knäpp. Jag fick iallafall inga gliringar om dikterna utan det var i någon mening en accepterad aktivitet.
2 gillningar
Du ser inget samband mellan din önskan att ”vara nära mamma” och att du inte genast tilldelades en befälspost?
I övrigt måste det varit en fantastisk stämning på luckan, alla partajar och har roligt utom JesseX som sitter i ett hörn och läser ut en diktsamling medan han observerar det sociala spelet mellan människor av olika klasstillhörighet
