Jag har ett litet tankeexperiment som jag kallar för Premortem; The top regrets of the not yet dying.
Jag har levt efter en devis rätt länge nu: Ångra aldrig något du gör, och gör aldrig något du ångrar.
Jag antar att det skulle vara mitt minsta bekymmer att ångra något om jag visste att jag skulle dö i morgon.
Skulle nog mest ligga i fosterställning och ha panik.
Då jag faktiskt varit i närheten av frågeställningen inför en operation kan jag svara hur det blev för mig.
Fyllde i vita arkivet med mina önskemål. Dokumenterade alla viktiga sajter och dess konton/lösen. Skrev personliga hälsningar till nära och kära och då insåg jag att man kan alltid tillbringa mer tid med sin familj.
När allt gick bra så var det rehab och då bestämde jag mig att vara mer positiv och inte gnälla på struntsaker. Givetvis umgås mer med familj osv.
Två år senare så är jag tyvärr tillbaka (lite) i tänket som jag hade innan sjukdomen - gnäller på folk som inte sätter på blinkers eller står på fel sida i rulltrappan. Däremot försöker jag strössla fler komplimanger och uppskattnig till människor runt mig.
Konstigt nog kämpar jag ofta med frågan “vad är meningen med allt”.
Det låter som en eftersträvansvärd livsfilosofi. Som neurotiskt lagd lever jag själv efter devisen; ångrar det mesta jag gör och ångrar allt jag inte vågar göra. Sen kan jag själv tycka att grubblerier inte alltid är av ondo; att reflektera över varför något blev fel samt hur jag ska undvika göra samma misstag igen i framtiden i bland kan vara av godo. Det är väl det som kallas för postmortem.
Det får mig att tänka på en parafrasering av Sokrates:
“The unexamined life is not worth living, but the the over-examined life is not not much better.”
Ingenting. Resan har varit intressant, minst sagt. Jag har efterlämnat en stor pengasäck och 3 underbara ungar. Är överlag väldigt nöjd med de olika delarna i mitt liv.
Samma som idag, men antagligen skulle jag uppskatta det mer än jag tänker på idag. Kvalitetstid framför kvantitet. Det gäller alla delar av livet.
Den enda förändringen jag egentligen vill göra, är att fokusera mer på motion&hälsa samt att köpa ett hus med tillhörande mark&skog, men jag håller ögonen öppna för det nu också.
Tillägg: Det finns en sak jag skulle vilja göra. Idag jobbar jag väldigt mycket, för det ger mig någonting. Jag skulle vilja dela upp jobbandet i olika branscher och yrken för att komma bort från den ibland monotona branschen jag är i.
Varit friare med anställningar och haft hos flera olika arbetsgivare samtidigt. Med tanke på min goda ekonomiska situation, så kanske det är läge inom närmsta framtid att kolla på diverse lösningar angående det här.
Utöver ovan längtar hela jag, till ett liv med mer ”jobb” i form av förvaltning av mina egna tillgångar. I form av hus, mark&skog.
Att jag ibland hängt upp mig på småsaker som tagit energi ifrån mig.
Med den vetskapen så måste jag ju också undra varför jag inte slutade jobba tidigare.
Jag jobbar redan på det. Ta vara på betydelsefulla relationer, hälsan och mina önskningar och behov efter en alltför självuppoffrande period i livet.
Precis.
Exakt.
Ingenting.
Att jag jobbade så länge på ett jobb jag aldrig riktigt trivdes på.
Säga upp mig och söka ett nytt roligare jobb.
Nu äntligen har jag kapital och mod att förändra min situation. 
Jag funderade på det häromdagen vad som hindrar mig att leva mitt drömliv för det är ganska simpla saker, god mat, läsa böcker med en kelen katt i knät, umgås med nära och kära, måla.
Jag kommer nog ha tid att jobba lite också. Och hinna med och ha råd med mitt drömliv.
Det lät ju sorgligt allt det här när jag läste igenom det 
) om hur världen funkar. Det gör att projekten visar sig orealistiska eller att jag prioriterat fel bland dem.Länkar till en annan tråd i forumet där det diskuteras om man ska byta karriär eller inte, och de farhågor som den frågan väcker. Hoppas att det kan vara till någon liten hjälp.
Allt gott.
Skulle ångra mest att jag inte städat undan (döstädat) så att efterlevande får ta tag i allt för mycket av saker som sparats
Är rätt nöjd med livet som det är nu - i vart fall med de delar som jag själv kan påverka. (Och har inte lust att ägna tid åt att döstäda)