Hej,
Jag har blivit kallad till intervju på mitt nuvarande jobb där jag idag har en låg position och väldigt låg lön. Jag har tidigare studerat ekonomi men pga psykisk ohälsa har jag stannar kvar på mitt lågbetalda jobb. Nu är det dock dags att ta ett steg framåt och jag har blivit kallad till intervju för en tjänst som koordinator. Jag har ingen aning vad jag ska ha för löneanspråk. Jag vill inte kräva för mkt då jag antagligen kommer behöva en ganska lång upplärning, samtidigt vill jag inte hamna i en lönefälla. Vad är rinligt? Behöver verkligen råd!
Chansen är liten att jag ens blir erbjuden jobbet men vill ändå vara förberedd!
Det är riktigt svårt att ge dig vettiga förslag då vi vet för lite.
Finns det andra som har den rollen eller liknande roller idag? Finns det möjlighet att fråga dem vad de har i lön eller kolla upp dem i Ratsit till exempel? (Ger inte helt korrekt bild, men tillräckligt bra i många fall).
Jag vet folk som har nedåt 20k per månad och upp över 50k för koordinatorroller. Allt hänger på vilket ansvar och uppgifter som rollen har och erfarenhet individen har.
Sen finns det projektledare som jobbar som koordinatorer och har löner över 60k.
Så jag har svårt att ge dig en bra uppskattning. Sorry.
Ring facket (fackrepresentanten) och fråga!
Fråga chefen
Under intervjun är det helt naturligt att fråga “Vilken spann ligger lönen för denna roll” om detta inte har diskuterats eller framgår i annonsen.
Beroende på deras svar kan du kontra om du känner för det. Bättre att vara på bollen än att du får ett kontrakt med redan bestämd lön.
Ingen här kan säga vad som är bra med den informationen du har kommit med.
Var i landet?
Vad skall du koordinera?
Vad tjäner hon som har rollen idag? (detta kan du ta reda på genom ratsit, just nu spekulerar du)
Du säger själv att du kommer hela lång startsträcka. Varför?
Här är ett par subjektiva förslag:
-
Du behöver INTE nedförhandla dig själv - att du har lång startsträcka det har alla på en ny tjänst. Dessutom finns det en hel del (framförallt män) som tror att de är guds gåva till arbetsgivaren och har inga sådana betänkligheter som du.
-
Att dessutom gå in på lägre lön på grund av det kommer påverka dig mycket även i framtiden när du är igång, så på sin höjd skulle jag argumentera för en något lägre lön under provanställningen med ett ganska stort “hopp” vid anställning. Det ska inte ligga dig till last och det är framförallt inte du som ska driva den argumentationen. Det är tyvärr lite en klassiskt misstag jag ser många kvinnor göra. Don’t!
Om du inte skäms lite när du lägger fram ditt förslag så är det för lågt. Som andra säger, kolla med facket, kolla med den som har tjänsten idag och sedan gå ut mer än vad som känns bekvämt.
Min upplevelse - som kan vara felaktig - är att en bra chef på sin höjd säger “det är lite utanför vad vi har tänkt oss” men då har du ofta redan satt ramen.
@Anonym - hur hade du resonerat?
Du skulle inte bli kallad till intervju om du inte var intressant. Om företaget inte gör om tjänsten är de högst troligt villigt att ge samma lön till dig som den som nu har jobbet.
Men är väldigt mycket beroende på vem chefen är. När jag flyttade från Stockholm så var jag osäker på vad jag kunde få för lön i en mindre stad så sa att jag kunde tänka mig 35 (hade 37 i Stockholm). Min chef sa att jag fick 41. Alla är såklart inte så men man vill ju inte heller ge en för låg lön så du känner dig underbetald och slutar efter ett år.
Kolla upp på Ratsit vad den personen tjänar, sedan kan du dra av en del för din brist på erfarenhet.
Om du har relevant erferenhet eller personlighet och arbetsgivaren känner dig så är det ju det som ligger till grund för dennes intresse.
Om jag vore du skulle jag:
- Fokusera mest på varför du vill, kan och kommer att få den nya tjänsten - annars blir hela diskussionen om lön irrelevant.
- Kolla upp vad närmaste kollegor tjänar, ungefär. Du behöver lite koll på branschläget och det låter som att du inte vet om det är 30 eller 50 som är en rimlig lön. Kolla även upp vad chefen tjänar. Jag har en gång förhandlat lön med en chef som var helt uppe i det blå och inte hade riktig koll på hur stor skillnad det är på till synes “vanliga” löner. Det visade sig att han var exremt välbetald själv (>600’ i månaden).
- Fundera på vad du VILL ha i lön för att känna dig nöjd och vad den absolut LÄGSTA summan behöver vara innan du säger “tack, men då får det vara”.
- Om svaret på “VILL” stämmer någorlunda överens med det spann du sett att kollegor med jämförbara roller har så är ju saken klar - det blir ditt ingångsvärde i diskussionen.
- Låt arbetsgivaren redogöra för tänkt lönenivå, det går fint att ha en öppen diskussion och fråga om detta innan du kläcker ur dig din förväntansnivå.
Nej, du ska tänka som en person med självförtroende. Det stämmer säkert att det är vanligare att män tenderar att övervärdera sin egen kompetens medan kvinnor är blygsammare överlag, men det är ju högst individuellt. Jag var timid och anspråkslös i början - nu ställer jag höga krav och drar mig inte för att motivera tydligt varför jag förtjänar hög(re) lön. Det har bara varit bra.
Det här är bra punkter. En grej som nämndes var också att inte ha rätt/särskild utbildning. Är rollen över huvud taget något som kräver en viss typ av utbildning?
Många roller har som implicit krav att man inte ska vara dum i huvudet. Vid rekrytering översätts detta sedan till att man ska ha en viss typ av examen. Detta minskar arbetsgivarens risk men samtidigt är det lite eller inget av arbetsuppgifterna som har koppling till innehållet i utbildningen.
Att arbetsgivaren nu tycker att ts duger för rollen borde vara en anledning att sträcka på sig lite, att inte tänka att du inte är värdig eller söker rollen från någon sorts underläge. Kan du komma bort från att ge en sådan bild kan det nog vara värt 5000 kr mer i lön.